Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-23 07:36

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/tredje-gangen-gillt-nar-stahl-tog-vm-guld/

Sport

Tredje gången gillt när Ståhl tog VM-guld

Bild 1 av 2 Daniel Ståhl.
Foto: David J. Phillip/AP
Bild 2 av 2 Daniel Ståhl kramas om av Simon Pettersson.
Foto: Joel Marklund/Bildbyrån

DOHA. Efter två raka silver blev det tredje gången gillt. Daniel Ståhl motsvarade högt ställda förväntningar och blev världsmästare i diskus. 

Jublande sprang 27-åringen med den svenska flaggan och firade Sveriges första VM-guld i en kastgren.

– Jag hade två mål, ta mig till final och vinna guldet, säger en stolt världsmästare.

Det har inte varit någon diskussion om vem som varit världens bäste diskuskastare tidigare i år. VM-finalen på Khalifastadion blev jämnare än han hoppats på förväntat, men strax före halv tio svensk tid sträckte Daniel Arvid Paavali Ståhl sina väldiga armar mot natthimlen i Qatar och jublade som bara han kan göra.

– Jag är jättestolt. Det var fantastiskt, underbart. En legendarisk dag, säger han när han samlat sig efter segerfirandet.

– Klart det är lite press, men jag är erfaren nu. Målet var att ta mig till final och ta guld, det var inget snack. Sverige har aldrig ett guld i diskus förut, så det är en stor dag för mig i dag.

I tv-intervjun tog han tag i mikrofonen och talade direkt in i kameran:

– Jag vill avsluta och tacka alla som följt mig hemma i tv-sofforna hemma. Och tack alla polare hemma i Jakan (Jakobsberg) och i Gruvan (träningslokal vid Odenplan) i Stockholm. Ja, tack alla polare i hela Sverige.

VM-silver 2017, slagen med två ynka centimeter.

EM-silver 2018, besegrad av samme man nu med 23 centimeter.

Nu blev det tredje gången gillt för Daniel Ståhl.

Daniel Ståhl. Foto: Jessica Gow/TT

Segerkastet i den tredje omgången mätte 67,59, en av Ståhls sämre tävlingar för säsongen. Men vad gjorde väl det.

Den här gången hade han marginalerna på sin sida. Avståndet till Jamaicas Fedrick Dacres på silverplats var 65 centimeter.

Bronset gick till Österrikes Lukas Weisshaidinger med 66,74.

– Det har varit en lång säsong och vi är alla på nedgång. Daniel var bättre än mig, säger Dacres efteråt, och hyllar Ståhls kyla och humor.

– Han är en toppenkille. Han tar ingenting för mycket på allvar. 

Lukas Weisshaidinger fick liksom Ståhl inte använda sin egen diskus.

– För mig var det lite svårt, för jag har använt den här diskusen i varje tävling två år. Men i dag är det inte intressant för någon, inte för mig heller, jag var tvungen att göra mitt bästa, säger han. 

Ståhl anlände till VM-arenan 100 minuter före första kast. Förberedelserna har varit perfekta, bortsett från att han inte fick sin favoritdiskus godkänd inför kvaltävlingen och därmed heller inte, trots svenska lagledningens protest, fick använda den i finalen.

I stället fick han använda en som arrangörerna tillhandahöll.

Det gick bra det med.

Ett av Ståhls uppvärmningskast landade vid 70-meterslinjen, men när tävlingen inleddes fick han nöja sig med 66,59 i första omgången och Österrikes Lukas Weisshaidinger tog ledningen med 66,74.

I andra omgången ökade Ståhl till 67,18 och gick upp i ledningen. Hans tredje kast var snett, men landade strax innanför linjen och på 67,59.

Ståhl såg lite spänd ut och fick inte tekniken att stämma helt och hållet.

– Han kastar ganska illa för tillfället, sade tränaren Vesteinn Hafsteinsson till SVT.

Ståhl behöll ledningen i halvtid och fick se den regerande mästaren Andrius Gudzius från Litauen, som snuvat honom på de två senaste mästerskapsgulden, försvinna efter en misslyckad tävling.

Även Sveriges andra finalist, Simon Pettersson, blev utslagen. Hans tredje kast mätte 63,73, det var endast åtta centimeter från att vara bland de åtta kastare som fick tävla vidare. Pettersson slutade nia, två placeringar bättre än i London 2017.

Fedrick Dacres från Jamaica hade smugit upp på andra plats, men ingen av kastarna ökade i fjärde omgången, där Ståhl hade 65,83. Det hände inget i toppen i femte omgången heller. Ståhl hade ogiltigt och slog besviket med näven i låret sedan diskusen landat runt 60-strecket.

Nu var det mycket nerver med i spelet. 

Men varken Weisshaidinger eller Dacres förmådde öka i sista omgången och därmed var den 18:e svenska VM-medaljen, den nionde av guld klar. Dessutom den första av en svensk kastare.

Daniel Ståhl firar med ett hopp över en häck. Foto: Martin Meissner/AP

Jublande sprang Ståhl ut på gräsmattan och firade och tog emot segerkramar från konkurrenterna. Sedan blev det ärevarv med den svenska flaggan. I segerglädjen klippte han en av häckarna inför den stundande VM-finalen på 400 meter häck.

Det var en synnerligen välförtjänt guldmedaljör, även om VM-finalen inte blev riktigt vad han tänkt sig.

– Det är en fantastisk känsla. Det är mycket som går igenom min kropp, mycket tankar. Jag har tränat stenhårt och tävlat mycket och vunnit många tävlingar. Det här är fantastiskt, säger han och fortsätter:

 – Min coach sa till mig för åtta år sedan att ”tränar du med mig så blir du världsmästare, det är inget snack”. Nu har jag uppfyllt det och sedan är det OS nästa år, säger Daniel Ståhl som erkänner att han kände en viss press inför finalen.

Läs mer: 

Tränaren vågade inte följa upplösningen av VM-dramat 

Johan Esk: Det här är bara början på Daniel Ståhls dominans