Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-01-24 15:01

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/trodde-redan-nar-jag-var-tio-att-jag-kunde-sla-bubkas-rekord/

Sport

”Trodde redan när jag var tio att jag kunde slå Bubkas rekord”

Armand Duplantis jublar på Roms olympiastadion efter att han slagit Sergej Bubkas 26 år gamla utomhusrekord utomhus.
Armand Duplantis jublar på Roms olympiastadion efter att han slagit Sergej Bubkas 26 år gamla utomhusrekord utomhus. Foto: Gregorio Borgia/AP

Giganten Sergej Bubkas utomhusrekord försvann efter 26 år.

Armand Duplantis förstod redan som tioåring att han kunde slå det och kände redan när han satte staven i lådan på Roms olympiastadion att det skulle bli ännu ett historiskt hopp denna ”fullständigt galna” friidrottssäsong.

Just hemkommen från en minisemester med golf i Florida lyfter Armand Duplantis telefonen under frukosten och håller med om att det varit ”a hell of a year”.

Ett sjuhelvetes år med pandemi, ett uppskjutet OS och en friidrottssäsong där inget var sig likt, men också ett sjuhelvetes år i positiv bemärkelse, då han slog världsrekord två gånger, hoppade högre än någon annan någonsin gjort utomhus, gick obesegrad genom alla tävlingar och blev utsedd till världens främste manlige friidrottare.

– Det har varit fullständigt galet, säger 21-åringen från hemmet i Lafayette.

Den 10 februari i Torun, Polen, infriade han sina drömmars mål och slog världsrekord för första gången med 6,17.

Fem dagar senare i Glasgow höjde han rekordet med en centimeter.

Duplantis efter världsrekordet i Torun, Polen.
Duplantis efter världsrekordet i Torun, Polen. Foto: Radoslaw Jozwiak

Friidrotten gör numer ingen skillnad mellan inomhus- och utomhusvärldsrekord, men prestationen i Rom den 17 september gav ändå särskilt eko. Genom att klara 6,15 överträffade Duplantis självaste Sergej Bubka och blev även den som hoppat högst någonsin utomhus.

Till skillnad från världsrekordhoppen slog han utomhusrekordet mitt under brinnande pandemi.

När man tittar på tv-bilder från rekordhoppen slås man av olika saker.

Känslorna.

Efter att ha klarat 6,17 i Torun omfamnas Duplantis av konkurrenterna och fortsätter sedan mot läktaren. Kramen med mamma Helena vill liksom aldrig ta slut. Det är känslostarkt och rösten spricker till och med hos en av tv-kommentatorerna

Marginalen.

6,18 i Glasgow är ett monsterhopp. Han är inte i närheten av ribban. Är det 6,20? 6,25? 6,30? Vinklarna på tv-bilderna kan ljuga, men den här gången är det definitivt den stora luftmarginalen som präglar kommentarerna.

Tystnaden.

Ett rekordhopp ska mötas av folkets jubel, men när Mondo glider över 6,15 har pandemin gjort att läktarna Roms Olympiastadion gapar tomma. Det som hörs är en upphetsad italiensk speaker och konkurrenternas applåder.

Så vilket av de tre rekordhoppen rankar han högst?

Duplantis gör en kort paus och konstaterar att det är svårt att avgöra. Han säger att det alltid kommer att vara något visst med första gången och att han fortfarande har lite svårt att fatta vad som hände den dagen.

– Och att slå Bubkas rekord, det var förstås också coolt, men 6,18 är trots allt mitt högsta hopp. Jag tror att jag måste välja det.

Så hur högt var det?

– Du vet, det där är en sak som man inte vet som hoppare, hur högt över man är i ett hopp. Där får man ta hjälp av sin tränare för att veta om man ska ta samma stav på nästa höjd. Jag har sett hoppet på video och helt klart är det en hel del luft och jag kan ju se var jag har mina höfter, men hur högt, ärligt talat, jag vet inte.

Duplantis svävar över ribban inför tomma läktare i Rom.
Duplantis svävar över ribban inför tomma läktare i Rom. Foto: Fabrizio Corradetti/LaPresse

Att slå världsrekord var ett av de mål han satte upp inför säsongen. Därför blev också 6,17-hoppet väldigt känsloladdat. Men det var egentligen Sergej Bubkas utomhusrekord han tänkte på när målsättningarna formulerades. Höjden 6,15 hade han haft i tankarna sedan betydligt längre tillbaka.

– När jag var tio år gammal hade jag tron på att jag skulle kunna göra det. Jag var förstås inte säker på att jag skulle klara det, men självförtroendet fanns där, säger han och berättar att han tidigt kände att det andra försöket på rekordhöjden i Rom skulle bli lyckat.

Så är det alltid. Redan när han sätter staven i lådan vet han med stor säkerhet om han kommer att klara eller inte. Det gäller alla hopp, förklarar han.

6,15-hoppet var slutet på en era och beskrivits som början på en ny. Sergej Bubka, med sex raka VM-titlar, rankas som världens främste stavhoppare genom tiderna. Från 1984 till 1994 höjde han rekordet utomhus 17 gånger från 5,85 till 6,14. Inomhus slog han rekordet 18 gånger och hoppade som högst 6,15.

Det dröjde 26 år innan Duplantis i dubbel bemärkelse lade ribban på en högre nivå.

Mondo har sin egen stil, formad av otaliga hopp hemma i trädgården. Visst tittade han på Bubka, men han insåg tidigt att han aldrig skulle kunna hoppa som mästaren. Om det var någon han försökte härma var det Renaud Lavillenie, fransmannen vars inomhusrekord på 6,16 han raderat ut.

Bubka har gratulerat Duplantis till rekordet. Mondo tycker att det både känns känslosamt och tillfredställande att vara den som till slut överträffade ukrainaren.

– Bubka betraktas som den störste inom stavhoppet. Jag vill gå i den riktningen och då är det rätt väg att ta bort hans namn från ledartavlan, säger han.

Bubka var jämngammal med Mondo när han slog sitt första världsrekord (inomhus med 5,81) och 31 år när han hoppades 6,14 i Sestriere. Allt talar allt för att världsrekordet inom en snar framtid ligger på 6,20-talet. Duplantis vet att han kan hoppa högre. Han säger att det varken behövs nya stavar, annorlunda teknik eller specialkonstruerade friidrottsskor för det.

– Högre fart och mer kraft, det är det som kommer att få mig att hoppa högre, säger han.

Duplantis säger att han inte vet hur högt han faktiskt nådde vid världsrekordshoppet.
Duplantis säger att han inte vet hur högt han faktiskt nådde vid världsrekordshoppet. Foto: JP via www.imago-images.de

21 år gammal är han världsrekordhållare, bragdguldmedaljör och som förste svensk och den yngste någonsin utsedd till världens bäste friidrottare. 2020 års andra stora mål, OS-guldet, fick han på grund av pandemin inte möjlighet att infria, men rimligtvis kommer Duplantis att om lusten finns kvar att göra minst tre olympiska spel.

– Jag vet inte hur länge jag kommer att hålla på, men det blir i alla fall så länge jag känner att jag fortfarande kan hoppa högt, säger han.

2020 var också året då Duplantis gav sig i kast med en ny sport. Sommarens golfrond med prins Daniel blev omtalad och spelpartnern under minisemestern på golfbanan i kändistäta Jupiter strax före jul var heller inte vem som helst. Den amerikanske världsstjärnan Rickie Fowler har fem segrar på USA-touren. Hans fru heter Allison Stokke Fowler och är stavhoppare med 4,27 som personligt rekord.

Duplantis känner Allison sedan tidigare och även en gemensam sponsor har gjort att umgås med en av världens bästa golfspelare.

– Golf är galet beroendeframkallande, säger Duplantis och berättar att han efter en säsong är nere på runt 13 i handicap och att han inte lyckades vinna över Fowler den här gången, men vänta bara...

Han har tidigare förklarat att mamma Helena inte är helt bekväm med att sonen tillbringar mycket tid på golfbanan och säger att det inte lär bli mycket tid över för hans nyfunna sportkärlek kommande år.

Sex inomhustävlingar är inplanerade och sedan blir det fullt fokus mot ett OS i Tokyo, som han hoppas äntligen blir av.

Fast det hindrar ju inte att Duplantis, en man med höga mål, från att lägga ribban högt även när det gäller golfen.

– En dag vill jag spela på scratch (noll i handicap). Det kommer inte att bli nästa år, men det är mitt mål för framtiden, säger världens bäste friidrottare.

Ämnen i artikeln

Bragdguldet
Golf
Friidrott

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt