Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-21 14:52

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sport/warholm-ser-inga-granser-attackerar-varldsrekordet-i-kvall/

Sport

Warholm ser inga gränser – attackerar världsrekordet i kväll

Karsten Warholm i lördagens semifinal. Foto: Petr David Josek/AP

DOHA. Konsten att springa fortare handlar om att aldrig vara nöjd. Det perfekta loppet vill Karsten Warholm göra i karriärens sista. I dag ska norrmannen försöka försvara sitt VM-guld på 400 meter häck och göra en ny attack mot ett 26 år gammalt världsrekord.

En presskonferens inför Bislett Games i Oslo 2017:

Hedersgästen Edwin Moses talar om allt som kan gå fel för en häcklöpare på väg mot toppen och att det tar tid att växa in i rollen som världslöpare. Den unge talangen Karsten Warholm kontrar vid podiet med att säga att det är mycket som kan gå rätt också.

Dagen därpå sökte han upp Moses för att förklara att han inte sagt som han gjorde av respektlöshet. Det var för att han helt enkelt tänker annorlunda. Han ser möjligheterna. Han letar inte efter problem, han löser dem.

– Det var lite kul. Samma säsong som Moses och jag snackade blev jag världsmästare och sprang fortare än han någonsin gjorde, säger Warholm.

Vi sitter på ett hotell i Doha och han minns den där sommardagen hemma i Norge när han träffade en av friidrottens giganter, löparen som vann 122 lopp i följd på 400 meter häck, som var den som satte grenen på kartan och gjorde den trist eftersom utgången av loppen och mästerskapen under många år var avgjorda på förhand.

Warholm säger att Moses varit en förebild och inspiratör. Han har studerat många av hans lopp ingående.

– Han hade ett enormt bra steg, väldigt stora steg, 13 steg mellan häckarna hela vägen. Samtidigt var han en elegant löpare och det där kan jag vara lite avundsjuk på, säger Warholm.

Men han har egentligen aldrig kopierat någon. Varje löpare har sin egen stil. Och egentligen är det bara en person som han litar på när det gäller friidrottsträning och den personen är vid hans sida i Qatar.

Warholm och hans tränare Leif Olav Alsnes träffades mer eller mindre av en tillfällighet på en middag för fyra år sedan. Warholms mamma, Kristine Haddal, som fungerar som hans manager, hade frågat Norska friidrottsförbundet vem som skulle kunna ta hennes son till nästa nivå inom friidrotten. Alsnes med över 30 års erfarenhet som tränare tillbringade några dagar tillsammans med familjen för att se om det var lönt att lägga ner så mycket tid på en ung gutt med höga ambitioner.

Alsnes berättar om det första samtalet.

– Han sade: ”Du behöver inte träna mig varje dag.” Jag svarade: ”Om vi ska göra det, så går vi all in, annars är det ingen vits.” Det handlar om passion och om att du måste ha en väldig lust att göra något. Personligen känner jag att jag inte kan lägga ner min tid på personer som jag inte gillar väldigt mycket, säger Alsnes, en man full av filosofiska resonemang, som hyllar sin adept, både på och utanför löparbanan.

– Jag känner mig otroligt privilegierad över att få arbeta med Karsten. Han är en otroligt spännande person. Han är en gammal själ i en ung kropp. Jag försöker vara motsatsen. Åldersskillnaden mellan oss är stor men mentalt är den mycket mindre, säger Alsnes, när vi får en pratstund utan att Warholm hör.

23-åringen, född i Ulsteinvik på den norska västkusten, började som tiokampare och hade stor lust att vara med i OS i Rio. Men det kändes som en lång väg att kvala in som mångkampare. Han tog silver på junior-EM i Eskilstuna 2015. Samma år var han även Europas bäste junior både på 110 och 400 meter häck och när han bytte till Alsnes som tränare växlade han även till häcklöpning som huvudgren.

Sedan dess har det gått framåt i rekordfart. I London 2017 blev han sensationellt Norges förste manlige löpare som tog VM-guld. Han följde upp det med att bli Europamästare i Berlin i fjol.

I år har han lyft sig ytterligare. Vid Diamond Leaguegalan i Oslo slog han fransmannen Stéphane Diaganas nästan 24 år gamla Europarekord och sprang på 47,33. I juli i London putsade han det till 47,12.

Sedan kom den förtrollade kvällen på klassiska Letzigrund i Zürich i slutet av augusti. I ett redan klassiskt lopp pressades Warholm på upploppet av amerikanen Rai Benjamin, som såg ut att ha greppet, men Warholm kontrade och vann på 46,92, världens näst snabbaste tid genom tiderna på distansen.

47-sekundersvallen var sprängd för första gången av en europé.

– Jag ser inga gränser och det är väl det som är min styrka, säger Warholm på andra sidan bordet på hotellet.

Karsten Warholm är inte rädd för att förlora, han är orolig för att han inte ska fortsätta att utvecklas. Att hela tiden kunna mäta sig med sig själv är för honom mycket av tjusningen med friidrott.

Därför hoppas han att han aldrig kommer att springa det perfekta loppet. 

– Jo förresten, säger han: Jag hoppas att jag gör det i mitt allra sista lopp.

Karsten Warholm ger ett moget intryck och hans svar är eftertänksamma med ett stänk av humor. En högst målmedveten idrottsman som samtidigt förefaller ha distans till sig själv och sin framgång.

Hans 46,92 i Zürich var lysande, mer inte ett perfekt lopp. Frågan är om amerikanen Kevin Youngs 26 år gamla världsrekord på 46,78 hade rykt om inte Warholm hade snubblat till vid nionde och näst sista häcken.

Han säger att det är svårt att spekulera i hur mycket missen kostade, om det var 14 hundradelar eller mer.

– Du tappar fart in mot häcken och du tappar fart när du landar. Men det är väldigt svårt att veta vad följdfelet betyder, men jag tror i alla fall att jag hade sprungit fortare om jag varit utan det, säger han.

Kanske händer det på måndagskvällen i stället. Både försöksheat och semifinal har gått som en dans och i finalen utmanas Warholm på nytt av Rai Benjamin men också av Qatars hemmahopp Abderrahman Samba, som båda har sprungit under 47 sekunder.

Warholm konstaterar att nivån på 400 häck är väldigt hög just nu och att det är det som gör att Youngs världsrekord ligger illa till.

– Jag hade aldrig sprungit på 46,92 om jag inte hade haft Rai Benjamin vid min sida som utmanade mig hela vägen in i mål. Man spränger gränserna för varandra och visar att allt är möjligt.

Läs mer: Stor guide till friidrotts-VM