Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
STHLM

14-åringens bild av terrorn på Drottninggatan

Den 14-åriga flickans bild av den plats där hon och hennes mamma och pappa var nära att rammas av den kapade lastbilen. DN publicerar med tillstånd av familjen.
Den 14-åriga flickans bild av den plats där hon och hennes mamma och pappa var nära att rammas av den kapade lastbilen. DN publicerar med tillstånd av familjen. Foto: Polisen

Familjen från Dalarna var bara centimetrar från att krossas av Rakhmat Akilovs kapade lastbil på Drottninggatan. På den 14-åriga dotterns teckning av brottsplatsen finns allt; dammet, röken, blodet. 

Hennes mamma blev också vittne till hur en farmor som precis hämtat sina barnbarn på dagis kördes på av Akilov.

”Mirakulöst nog överlevde de allihop”, säger vice chefsåklagare Hans Ihrman. 

Målsägandeförhören i terrorrättegången mot Rakhmat Akilov fortsätter. Under dess sjunde dag hördes ytterligare fem målsägare – alla djupt berörda och påverkade av det som drabbade dem den 7 april förra året.

Fyra av dem som hördes i dag befann sig i zon B och en i zon C – där Maïlys Dereymaeker, 31 och Chris Bevington, 41, båda småbarnsföräldrar, miste livet. 

Maïlys Dereymaeker, 31 hade precis anlänt till Stockholm för att hälsa på en väninna när hon dödades av den framrusande lastbilen.
Maïlys Dereymaeker, 31 hade precis anlänt till Stockholm för att hälsa på en väninna när hon dödades av den framrusande lastbilen. Foto: Privat

 

Den förstnämnda var på tillfälligt besök hos en väninna och hade precis anlänt till Stockholm från sitt hemland Belgien.

Britten Chris Bevington hade precis, i sällskap med sin son, klivit ut på Drottninggatan för att gå och hämta upp lillebrodern på en näraliggande förskola när han kördes på.

Småbarnspappan Chris Bevington miste livet i terrorattacken.
Småbarnspappan Chris Bevington miste livet i terrorattacken. Foto: Foto: Jonas Lindkvist/REX/Shutterstock

När de rammades av den kapade lastbilen höll den en hastighet av 63 kilometer i timmen, har åklagaren uppskattat det till. 

Chris Bevingtons då 7-årige son räddades sannolikt av att han hade en cykelhjälm på sig. Han slungades till andra sidan gatan där vittnen försökte hjälp honom. En kort stund därpå tog en brandman honom i handen för att ta sig till Cityakuten, på väg dit tvingades 7-åringen passera sin döde pappa som låg på gatan med en filt över sig.

– Det är ett trauma som är obeskrivligt för den här pojken, konstaterade familjens målägarbiträde Jessica Sandberg, som yrkar att de efterlevande ska få 300.000 kronor per person i skadestånd, för psykiskt lidande och kränkning.

 

Zon C sträcker sig från Olof Palmes gatan till Kungsgatan. Här dog två människor, båda småbarns föräldrar.
Zon C sträcker sig från Olof Palmes gatan till Kungsgatan. Här dog två människor, båda småbarns föräldrar.

I Zon C drabbades sammantaget 30 personer av den terrorinspirerade vansinnesfärden. 

Det första förhöret under gårdagen hölls dock med en kvinna som befann sig nära korsningen Drottninggatan–Olof Palmesgata, det vill säga i början på zon B.

När hon hörde och såg lastbilen slet hon in sitt ena barn på ett café, samtidigt som hon tappade greppet om sin lite äldre son.

Sonen, som inte var på plats i rättssalen, hade ett personligt meddelande till Rakhmat Akilov, ett meddelande som framfördes av familjens målsägarbiträde Mari Schaub:

– Du har gjort mig väldigt illa. Hoppas att du skäms.

När lastbilen passerat hade mamman hunnit bli vittne till hur en kvinna på övergångsstället blir påkörd.

– Det var en fruktansvärd syn, jag drömmer fortfarande mardrömmar om det, om att jag inte hann varna henne.

– Det enda jag tänkte var att vi måste härifrån, folk sprang mellan huset och skrek, bomb, bomb. Man visste inte om det var vanliga människor eller terrorister. Jag bröt ihop totalt där och då.

Kvinnan, som fick fatt i sina både barn och sedan försökte fly det kaos som uppstod, sökte skydd i en annan butik.

– Det enda jag tänkte var att vi måste härifrån, folk sprang mellan huset och skrek, bomb, bomb. Man visste inte om det var vanliga människor eller terrorister. Jag bröt ihop totalt där och då.

Efteråt har kvinnan flyttat från stan. Hon klarar inte längre av ljud från lastbilar och sopbilar. Hon har kämpat med sina funderingar om vad som hade kunnat hända.

– Vi hade inte suttit här i dag  om jag inte slitit tag i mina barn, så är det. 

Samma sak är det för en familj från Dalarna, som befann sig på samma del av Drottninggatan.

– Jag vet inte varför jag vände mig om, om det var ett ljud eller helt omedvetet, men jag vände mig om, såg lastbilen komma bakom mig och så skrek jag rakt ut till min dotter: Akta!

– Jag hoppas fler hörde mig, för sekunderna senare var det för sent, berättar mamman som såg hur en kvinna med en barnvagn blir påkörd och slungas iväg.

Först i onsdags, alltså dagen innan förhöret i tingsrätten, såg hon övervakningsfilmerna som visar vad som hände hennes familj.

– Det var fruktansvärt jobbigt. Vi var mycket närmare att dö än vad vi föreställt oss, kommenterade mamman filmen.

Filmen gav henne också en helt ny bild av vad som hände. Hennes minnesbild var att hon stod en liten bit framför sin 14-åriga dotter och skrek – på filmen ser man hur både hon och hennes man, räddar dottern genom att knuffa respektive trycka henne över ett av två stenlejon som stod placerade på platsen.

– Allt gick så fruktansvärt fort, det går inte att förstå, man regerar instinktivt.

Bara sekunder senare, när pappan i familjen fått klart för sig att alla tre var okej, sa han att ”då måste vi försöka hjälpa andra”.

Och det gjorde de. Han hjälpte en skadad dam att lägga sig tillrätta, han tryckte en halsduk mot huvudet på ett barn som farit ut ur sin barnvagn och slagit huvudet rakt in i en glasruta. Sedan fokuserade de på att försöka få människor att hålla undan så att ambulanserna kunde ta sig fram.

I den här barnvagnen satt en 6,5-åring innan han kastades ur den och slungades en länge sträcka. Familjen från Dalarna blev vittne till förloppet.
I den här barnvagnen satt en 6,5-åring innan han kastades ur den och slungades en länge sträcka. Familjen från Dalarna blev vittne till förloppet. Foto: Polisen

– Man kände sig så maktlös, det var som att vi irrade runt där i en livstid, utlämnade bland alla skadade. Det som gav lite tröst var att se alla som försökte hjälpa till. Bland annat var där flera killar med invandrarbakgrund som kom med jackor till skadade, som lade sig intill en av dem påkörda, gav henne värme. Sedan såg de till att alla fick frukt. Det var ett ljus i mörkret, vittnade pappan.

För 14-åringen, som efteråt tecknade en bild till polisen för att försöka förklara vad hon varit med om, har det varit jobbigt.

– Jag har svårt att visa känslor, så det syns inte på mig hur jag mår. Efteråt ville jag bara vara ensam, stänga in mig, berättade hon.

Precis intill familjen från Dalarna hade en kvinna med en barnvagn stått. 

Hon hade precis hämtat sina barnbarn på skola och förskola och var på väg hem längs med Drottninggatan. Hon hade köpt bullar och majblommor.

Systern, drygt två år gammal ville inte sitta i vagnen utan höll sin farmor i handen och promenerade med henne bredvid vagnen. Det passade brodern, 6,5 år, bra – för han ville gärna åka vagn.

– Jag minns att vi passerat korsningen på övergångsstället, att vi väntat på grönt ljus. Sedan minns jag ingenting. Jag låg nedsövt i tre dygn innan jag vaknade, berättade farmodern inför Stockholms tingsrätt.

Hon tillbringade en och en halv månad på sjukhus, det tog sex månader innan hon kunde gå igen. Hon har många kvardröjande fysiska besvär med mycket smärta. Men den psykiska oron är kanske den värsta, svårigheten att sova.

– Min sondotter brukar säga till mig: ”Jag var jätteledsen den där dagen du och Edvin flög iväg”.

– Och min sonson frågar: ”varför körde den där killen  på oss, vi har inte gjort honom något, vi var ju bara på väg hem?” Vad svarar man på det?

Sonsonen flög ur vagnen och slog huvudet rakt mot ett plexiglas vid landningen.

Foto: Polisen

 

Han, bara drygt sex år gammal, fördes till Astrid Lindgrens sjukhus och sövdes ner där för att man skulle plocka bort allt splitter som fastnat i hans huvud. Han var skrämmande nära att hamna i ett livshotande tillstånd på grund av blodförlusten.

Samtidigt som pojken fördes till Astrid Lindgrens sjukhus tog ett annat vittne hand om hans lillasyster. De hamnade på S:t Görans sjukhus. Flickan var i chock, uttryckslös, men hade inga synliga fysiska skador.

I fickan på hennes jacka hittade kvinnan som följt med henne dit telefonnumret till hennes mamma.

– Det var det svåraste telefonsamtal jag någonsin ringt, har det vittnet berättat i förhör.

För barnens föräldrar blev det en chock, men samtidigt en lättnad. Båda barnen var omhändertagna och även om farmodern var nedsöv så stod det klart att hon skulle överleva.

Rakhmat Ailov har erkänt mordförsöken på såväl familjen från Dalarna som på farmoderns och hennes barnbarn.

Men han fortsätter förneka att han begått något brott mot fler av personerna i zon B.

När vi först visade dig de här övervakningsfilmerna för dig erkände du hade för avsikt att köra på de personer som är markerade. Nu har du ändrat inställning. Varför? undrade vice chefsåklagare Hans Ihrman och riktade frågan till Akilov.

Akilov snurrade då in sig i ett resonemang om att folk borde ha både hört och sett honom så de borde haft tid att flytta på sig – han ville inte köra på dem i alla fall.

Hans advokat Johan Eriksson inflikade att det inte räcker att ha en avsikt att köra på någon för att bli dömd för försök till mord.

Men har du sett de här personerna? frågade åklagaren då Akilov.

– Jag minns ingenting från att jag svängde in på Drottninggatan, ingenting, svarade han.

Nu är det uppehåll i rättegången. Den kommer att fortsätta den 20 mars.

Läs mer om rättegången: 

Akilov visade ingen ånger när han förhördes i rätten

Akilov förnekar minst åtta fall av mordförsök

Akilov erkände mordförsök på två 17-åringar

Attentaten på Drottninggatan

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.