Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM

Åkersbergabor öppnar sina hem för flyktingar: ”Det finns ett jättestort engagemang”

Österåkers kommun får 676.000 kronor för att kunna låta ensamkommande som fyllt 18 år bo kvar. Men kommunen vill inte låta dem stanna. Så nu öppnar Åkersbergabor sina hem för flyktingarna.

På grusvägen utmed hästhagarna i Åkersberga promenerar Mohammad med sina nya reservföräldrar. Annika och Victor Manriquez har öppnat sin radhusdörr för den afghanske killen som fyller 18 år på söndag. Då mister han sin barnstatus och måste flytta till Migrationsverkets boende ute i landet. Mohammad vet ännu inte vart tågbiljetten går.

– Jag är nervös av att gå och vänta på svar. Jag trodde inte att det skulle vara så svårt att komma till Sverige. Men det känns bra att veta att jag kan bo kvar i Åkersberga hemma hos Victor och Annika, säger Mohammad.

Paret Manriquez blev värdfamilj redan hösten 2015 för flera ungdomar. Därför känner de Mohammad väl och tvekade inte att låta honom bo hos dem.

Men det krävs att fler öppnar dörrarna. I Åkersberga fyller 24 ensamkommande 18 år det närmaste året. Kommunen får 676.000 kronor i statsbidrag för att de ska kunna bo kvar i väntan på asylbesked. Men hittills har ingen fått stanna.

Det känns så bortkastat, plötsligt fyller de 18 och då kastar vi ut dem. Vi slänger i väg något som vi har lagt oerhört mycket kärlek, kraft och engagemang på.

– Det känns så himla bortkastat, plötsligt fyller de 18 och då kastar vi ut dem. Vi slänger i väg något som vi har lagt oerhört mycket kärlek, kraft och engagemang på. Hela kommunen har engagerat sig, Åkersberga bollklubb har betytt mycket och simklubben lärde alla ensamkommande att simma under ett helt år. De har ju integrerats, säger Victor Manriquez.

Tre nätverk jobbar nu för att stötta de ensamkommande. Qais som bodde i Åkersberga i ett år hamnade i Järvsö. På ett flyktingboende långt från allfarvägar som varken erbjöd undervisning eller aktiviteter.

– Det var ett stort camp ute i skogen. Ingen gick ut för det var så kallt, alla var bara inne och det fanns inget att göra, ingen skola heller. Jag bodde i ett rum med fyra andra. Det var bara äta och sova. Förvaring, säger Qais.

Läs mer: Röntgen visar olika ålder – ensamkommande anses vara vuxna

Efter ett halvår fick han nytt flyttbesked. Nu skulle han till Kramfors – det var då han ringde Åsa Jönsson Tysén, som han lärt känna i Åkersberga och är engagerad i nätverken.

– Han var jätteledsen. Jag sade först att ”du och din kompis kan väl komma och hälsa på över sommaren”. Jag kände ju killarna men det gjorde inte min man. Men Tomas tvekade inte en sekund när han lärt känna dem, ”klart att de måste få stanna”, säger Åsa Jönsson-Tysén.

Nu har båda killarna installerats i var sitt rum i villan och går i skolan igen.

– Livet har kommit tillbaka. Det känns jättebra att gå i skolan och träna. Jag vill stanna i Sverige och utbilda mig till polis. Men varje natt drömmer jag mardrömmar om Afghanistan, säger Qais.

Qais från Afghanistan bor hemma hos Åsa Jönsson Tysén och hennes man Tomas.
Qais från Afghanistan bor hemma hos Åsa Jönsson Tysén och hennes man Tomas. Foto: Beatrice Lundborg

Nätverken har även startat föreningen Frivilliga familjehem i Österåker för att mobilisera fler i den akuta situationen. På ett möte på biblioteket förra veckan värvades sex nya familjer.

Jag vill stanna i Sverige och utbilda mig till polis. Men varje natt drömmer jag mardrömmar om Afghanistan.

– Det finns ett jättestort engagemang. Vårt förslag är att vi öppnar våra hem för våra ensamkommande och äskar pengar från den här potten. Det skulle få fler att öppna sina hem och pengarna skulle räcka för alla i ett helt år, säger Victor Manriquez.

Föreningen har skickat en skrivelse till socialnämnden med förslaget och försökt få till ett möte med socialförvaltningen – utan framgång. Socialdirektören i Österåker bekräftar att ungdomarna tills vidare inte får stanna.

– De som fyller 18 år måste flytta. I höst handlar det om 17 barn och i vår tillkommer sju till. Vi tittar nu på hur mycket det skulle kosta oss om vi behåller ungdomarna för att presentera för politiken, säger socialdirektör Susanna Diesel.

Läs mer: Ensamkommande barn väntar längre än vuxna

Enligt kommunalrådet Michaela Fletcher (M) är statsbidraget på 676.000 kronor otillräckligt.

– Jag anser att staten måste ge full kostnadskompensation. Det de erbjuder räcker till en ensamkommande under ett år. Ser man till hur lång tid asylprocessen tar är det ju inhumant lång tid för de sökande att inte få veta om de får stanna eller inte, säger hon.

Men att skickas i väg till Kramfors i väntan på besked, är inte det också inhumant?

– Rimligtvis tycker jag att staten måste kompensera för att det inte är humant att skicka i väg dem. Det verkar ju också oerhört korkat när man har påbörjat studier. Men det är inte Österåkers skattebetalare som ska stå för notan. Jag framstår kanske som kallhamrad. Men mitt ansvar är att se till att vi har en god ekonomisk hushållning, då kan man inte bara tänka hjärta och smärta, då måste man tänka på fakta.

Föreningen Frivilliga familjehem säger att med deras förslag räcker pengarna till alla i ett år?

– Jag har svårt att yttra mig om det, hur det skulle kunna gå till, om det ens är möjligt att göra så med gällande lagar och regler, det är en socialförvaltningsfråga. Jag har inte sagt nej, men jag kan inte yttra mig förrän nämnden har behandlat ärendet, säger Michaela Fletcher.

Ledamoten Francisco Contreras (V) i socialnämnden motionerar nu i fullmäktige att pengarna ska användas till det de är avsedda för.

– Tyvärr har det varit tyst från övriga partier. Jag menar att vi måste behålla ungdomarna, vi har fått anslaget, vi har frivilliga resurser, vi är en rik kommun, klart att vi kan lösa det här i dialog, säger han.

Läs mer: Bagher väntar på att få en ålder

I köket hos familjen Jönsson Tysén gör Åsa och Qais te åt kompisar som samlats efter skolan. Att öppna upp hemmet har inte bara förändrat livet för de ensamkommande.

– Det stora steget är att våga öppna upp och släppa in. Vi har haft grannar och släktingar på middag, som efteråt har sagt ”de var ju inte alls farliga, de var ju jättegulliga, det har förändrat mitt liv att få träffa dem”. Människor blir ambassadörer, och vill engagera sig och hjälpa till. Man får otroligt mycket kärlek tillbaka, säger Åsa Jönsson Tysén.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.