Tiggaren Petrina polisanmälde att hon utsatts för människohandel i Stockholm.
Nu lägger åklagaren ned fallet.
– Det finns inget hot eller tvång. Det handlar om fattiga människor som utnyttjar andra fattiga, men det är inte människohandel, säger Christina Voigt på internationella åklagarkammaren.
I slutet av maj skrev DN om rumänska Petrina som polisanmälde två manliga släktingar för människohandel. Männen hade enligt Petrina tvingat henne att tigga i Stockholm. Petrina sa också att det fanns ytterligare tio personer från hennes hemby i samma situation.
Petrina hade varit i Stockholm och tiggt för männen vid två tillfällen tidigare. Men den här gången reste hon tillbaka ensam för att tigga. Det dröjde inte länge förrän männen letade upp Petrina och ville ha pengar, enligt polisanmälan.
Petrina berättar i polisförhör att hon under de tidigare vistelserna varit tvungen att ge bort pengarna till männen efter varje arbetsdag. I slutet av månaden fick hon tillbaka hälften.
Åklagaren Christina Voigt vid internationella åklagarkammaren säger till DN att hon känner igen förfarandet från tidigare fall.
– Man lämnar in pengarna till en arrangör som samlar ihop förtjänsterna och bestämmer hur mycket gruppen ska använda till mat och dagliga utgifter. I slutet av månaden får alla tillbaka en del av pengarna som lön, säger Christina Voigt som i dagarna beslutat att lägga ned polisutredningen om Petrina.
– Det finns inget tvång, inget hot. Kvinnan har inte tvingats tigga utan har fått lov att tigga eller prostituera sig för det var det enda sättet att tjäna pengar. Hon kom hit frivilligt, fick behålla sitt pass och kunde röra sig fritt från husvagnen till tiggarplatsen och även fritt in och ut ur landet. Hon reste även tillbaka till Stockholm för att tigga för männen vid två tillfällen.
För att något ska räknas som människohandel krävs det att du blir berövad din fria vilja, berättar Christina Voigt.
– Och det är hon på sätt och vis eftersom hon är så fattig. Men det kan du inte belasta någon annan för i domstol.
Om det inte är människohandel, vad är det då?
– Ett EU-problem, skulle jag vilja säga. Sedan Rumänien och Bulgarien gick med i EU har medborgarna rätt att röra sig fritt inom Europa. Många som kommer hit är väldigt fattiga. Det är ren desperation som gör att de söker sig hit, säger Christina Voigt.
Många blir helt beroende av de som arrangerar tiggeriet eller bärplockandet.
När Petrina kom till Stockholm för att tigga i april gjorde hon sällskap med sin yngre syster och flera andra släktingar från Rumänien. Lillasystern berättar i polisförhör att hon hade hört att svensk socialtjänst kunde betala bussresan hem och att man kunde äta gratis frukost på "socialcenter" och lunch i kyrkan för endast femton kronor. De förutsättningarna var en av anledningarna till att hon och en grupp romer från byn reste till Sverige för att försöka få ihop pengar.
– Hon ville passa på att tjäna pengar när förutsättningarna lät bra, säger Christina Voigt.
Enligt Christina Voigt är det vanligt att man lånar pengar för att ta sig till Sverige.
Finns det människohandel inom tiggeriet i Stockholm?
– Det är möjligt att det finns människohandel inom den här gruppen, men jag vet faktiskt inte. Därför skulle jag inte använda det ordet. För att något ska räknas som människohandel ställs fruktansvärt höga krav, säger Christina Voigt.
Fotnot: Petrina heter egentligen något annat. En kedja av brott För att något ska räknas som människohandel måste hela denna kedja vara uppfylld: 1. Handelsåtgärd – vad som görs: Rekrytera, transportera, överföra, inhysa eller ta emot i syfte av att exploatera någon. 2. Otillbörliga medel – hur det görs: Genom hot om eller bruk av våld eller andra former av tvång, bortförande, bedrägeri, vilseledande, maktmissbruk, eller missbruk av en persons utsatta belägenhet. Omständigheterna ska vara sådana att den utsatte inte har något annat alternativ än att underkasta sig handelsåtgärden. 3. Exploateringssyfte – varför det görs: Sexuella ändamål, avlägsnande av organ, krigstjänst, tvångsarbete eller annan verksamhet i en situation som innebär nödläge för den utsatte. Anmälde släktingar 30 maj 2013: DN berättar om rumänska Petrina som uppger att två manliga släktingar tvingat henne att tigga i Stockholm. Hon kom hit för att jobba men fick välja mellan att tigga och prostituera sig och ge en stor del av sin inkomst till männen. Svensk gränspolis inleder en utredning. "Det är inte alla som utnyttjas. Familjer med starka män vågar de inte ge sig på." 11 mars 2013: DN inleder en serie om tiggeriet i Stockholm. Reporter Josefine Hökerberg och fotograf Roger Turesson följer paret Claudia och Nico Sbircea på gatorna i Stockholm och ända hem till byn Malu Vinat i Rumänien där parets döttrar och en stor del av tiggarna i Stockholm bor. Claudia och Nico Sbircea har varit i Stockholm flera gånger och tiggt för sin egen försörjning.DN granskar tiggeriet