Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-20 14:57

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sthlm/alexandra-carlsson-tenitskaja-plotsligt-blir-det-som-en-skrackfilm-att-om-igen-vakna-till-sol/

STHLM

Alexandra Carlsson Tenitskaja: Plötsligt blir det som en skräckfilm att om igen vakna till sol

Tunnelbanestation, söder om söder 07.45.

Rätta artikel

Vi är inne i den mest njutiga tiden nu. Disiga mornar med milt morgonljus som ligger så lågt att man hundra procent blir bländad, med eller utan solglasögon. 

Överallt hör man folk som släpper ner sina skandinaviskt vinterspända axlar och låter höra ett litet ”mm” eller ”aah” när de vänder ansiktet mot det milda skenet. 

Jag har inte haft strumpbyxor på en hel vecka, (till min mammas stora förfäran), trots att det nästan är minusgrader i morgondaggen. Men du ska inte tro det blir sommar, ifall inte nån sätter fart, som en vis kvinna skrev en gång. 

Vi alla sätter fart tillsammans. Du som lägger i båten och du som sopar bort de skrynkliga och före detta insnöade fimparna från balkonggolvet. Du som jobbar med att ta bort gruset från trottoarerna och du som förvirrat har klätt dig alldeles för varmt för säsongen och nästan smälter bort i rusningstrafiken. 

Det är nästan omöjligt att känna ångest över något alls, titta bara på hur det blommar i Kungsträdgården. 

Men glassen med rosévinssmak fastnar nog ändå i halsen om vi försiktigt tar upp huvudet ur sanden och tittar oss omkring. Det räcker att kika bort till Motala ungefär för att vi ska se rökpelare som reser sig ur skogen. Det är snustorrt i gräs och mark, och vi minns inte när det regnade sist. 

Jag premiärbadade i helgen i en ganska stor sjö på västkusten och det var knappt kallt. Vitsipporna, som jag nästan är hundra procent säker på alltid kommer först i mitten av maj har nästan blommat ut redan. 

Plötsligt blir det som en skräckfilm att ännu en morgon vakna upp till strålande sol och onaturligt ljumma vindar. Gruset under fötterna känns plötsligt lika torrt som ökendamm och påskliljorna slokar i rabatterna, fast de knappt har slagit ut än. 

Vi minns sommarens eldinferno när det brann på över 70 platser i Sverige. Vi minns alla djur som fick nödslaktas för att det inte fanns tillräckligt med bete åt dem. Vi är inte där än. Men det börjar inte bra. 

Hoppet är det sista som lämnar oss. Och den här våren blir för mig allt mer en stilla förhoppning om spöregn. Riktigt pissigt spöregn så att de vita sneakersen blir förstörda direkt och paraplyet blåser sönder. Jag kan gladeligen sitta inne och klaga över den svenska sommaren som aldrig blir, bara vi slipper eldinferno och masslakt. 

Kanske får vi en chans till att ställa allt till rätta, SMHI lovar regn på lördag. Jag kommer njuta av varenda droppe.

Bäst i stan just nu: Där min kollega Hugo Ewald hänger. Han är coolast i stan. 

Alexandra Carlsson Tenitskaja är livereporter och hade egentligen tänkt skriva om hur hon alltid sätter sig i vagnen på tunnelbanan där man får ha med sig djur. Vad är en bättre start på morgonen än att få klappa en liten pudel? 

Läs mer:
Alexandra Carlsson Tenitskaja: Jag är artig och ställer rätt följdfrågor – samtidigt som min själ blöder

Alexandra Carlsson Tenitskaja: Vad hjälper det våra påsar under ögonen?

Alexandra Carlsson Tenitskaja: Vi som är från landet bryter lårbenshalsen först