Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-21 01:07

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sthlm/alexandra-urisman-otto-domstolens-uppgift-ar-inte-att-ta-reda-pa-sanningen/

STHLM

Alexandra Urisman Otto: Domstolens uppgift är inte att ”ta reda på sanningen”

20-årige Eric Torell sköts till döds av polis den 2 augusti 2018. Foto: Nicklas Thegerström

Vid så många tillfällen under natten då Eric Torell sköts till döds, kunde allt ha blivit annorlunda. Men trots att allt tycks ha gått fel, är det inte säkert att något brott har begåtts. Det kan vara så att ingen är juridiskt ansvarig för det som har hänt, skriver DN:s Alexandra Urisman Otto.

Uppdatering 190905 14.00: Texten har tillfogats en rättelse

Det är plågsamt för vem som helst att följa rättegången om dödsskjutningen av Eric Torell. Hur det då måste ha varit för Eric Torells pappa att berätta om sina upplevelser inför rätten på torsdagen, går inte att föreställa sig. Det var under rättegångens andra dag, det blir åtminstone fyra till.

Steg för steg framträder händelseförloppet den där ljumma sommarnatten för drygt ett år sedan. Ju mer som sägs, desto starkare blir känslan av sorg. Vid så många tillfällen kunde något ha hänt som förändrade allt. Ett sådant var stunden när Eric Torells pappa stannade en polisbil och berättade att han letade efter sin son som hade rymt hemifrån. Sonen hade Downs syndrom, sa han. I bilen satt polisen som ledde den insats som kort därefter skulle leda till att Eric Torell sköts till döds på en innergård strax intill.

Insatsen gällde en misstänkt beväpnad person som synts på platsen. Patrullerna hade på väg dit fått information från ledningscentralen om att det tidigare hade varit en ”extremt farlig”, beväpnad man på just den adressen.

Insatsledaren sköt inte mot Eric Torell. Men enligt åtalet borde han ha tagit mer information av pappan, för att kunna avgöra om sonen hade något med händelsen på innergården att göra. Han borde också ha planerat insatsen annorlunda, bland annat för att undvika att poliserna skulle kunna skjuta på varandra.

Det fanns flera ingångar till den innergård där Eric blev skjuten och åtminstone en av de skjutande poliserna har under utredningen berättat att han sköt själv efter att ha hört skott från andra sidan. De enda fungerande vapnen på platsen tillhörde poliserna, Eric Torell bar på en leksak. I sitt förhör berättade pappan att Eric inte hade lekt med den sedan han var mycket liten. Han berättar också att det var flera år sedan sonen senast rymde hemifrån.

I det här fallet finns inget uppsåt, ingen ville att Eric Torell skulle dö. Insatsledaren och en av de skjutande kollegorna står åtalade för tjänstefel, ytterligare en av de poliser som sköt misstänks för vållande till annans död. I nästa vecka kommer rättegången att fokusera på de skjutande poliserna. Både när det gäller deras agerande och när det gäller det från insatschefen, är det svåra juridiska ställningstaganden som ska göras.

Ibland misstas domstolens uppgift för att vara den att ”ta reda på sanningen”. Så är det inte. Rättens ledamöter ska ta in all relevant information i målet, lyssna på alla som kan berätta något om det som har hänt och sedan bedöma vad av det som åklagaren hävdar, som är styrkt med bevisning. Hur outsägligt sorglig och orättvis en händelse än är, kan det ibland vara så att ingen juridiskt kan dömas till ansvar. Hur det blir i fallet Eric Torell återstår fortfarande att se.

Rättelse: I en tidigare version av texten fanns en felaktig uppgift om hur många poliser som dömts efter dödsskjutningar. 

Läs mer:

Åklagaren: Det här var en svart dag för svensk polis

Tre poliser inför rätta för Eric Torells död – nu inleds rättegången