Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-01-25 14:45

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sthlm/anders-bolling-daden-ockuperar-saval-vara-sinnen-som-vara-medier/

STHLM

Anders Bolling: Dåden ockuperar såväl våra sinnen som våra medier

Det är rätt tid att vara terrorist för den som vill åstadkomma största möjliga effekt i den välbärgade och demokratiska delen av världen. Dåden ockuperar såväl våra sinnen som våra medier i dagar och tränger undan det mesta som händer i övrigt.

Här är den goda nyheten: All vår oro och uppmärksamhet, också på relativt begränsade dåd, visar att vi inte är avtrubbade och hur långt vårt samhälle har nått på vägen mot öppenhet, frihet och trygghet.

Terrorism är inget nytt, och den är i Västeuropa mindre dödlig än den har varit. Mellan 1970 och 1990 dödades här i genomsnitt 150 människor per år i terrorattacker. Mellan 2000 och 2016 var snittet ungefär 40. Västeuropa är säkrare än det varit på decennier och säkrare än de flesta andra platser på jorden. Detta är ett faktum som inte kan rubbas med mindre än att vi skulle översköljas av en våg av dåd på en skala vi inte varit i närheten av.

Men det finns en komponent i dagens terrorhot som inte fanns på samma sätt under de blodiga 1970- och 1980-talen, nämligen att hotet inte riktar sig mot specifika politiska grupper eller ens mot staten utan mot hela vårt sätt att leva och därför ser ut som ett uttryck för ett slags civilisationernas eller kulturernas krig. Många uppfattar förövarna som främmande i alla bemärkelser, omöjliga att förstå och i extrema fall därför möjliga att avhumanisera – precis som de hjärntvättade terroristerna avhumaniserar sina offer.

För 35 år sedan, när terrorbomberna dödade ännu fler och sprängdes ännu oftare i Tysklands, Storbritanniens, Italiens och Spaniens storstäder, var konflikterna politiska och nationalistiska, och även om förövarna var skrämmande var de i huvudsak ”våra egna” och i teoretisk mening möjliga att förstå. De palestinska terrorister som mördade elva idrottsmän vid OS i München 1972 ville åt Israel, och även det var ett syfte som gick att separera från livet i övrigt.

Att dagens diffusare terrorhot kan ge oss större ångest trots lägre dödstal liknar den paradoxala psykologiska mekanism som gör att människor kan vara skräckslagna inför att flyga men kolugna inför att sätta sig i en bil, trots att det senare är 2.200 gånger farligare. Bilen upplevs som något ”eget” som man förstår och har kontroll över och som dessutom framförs på marken, vilket känns naturligt.

Den massiva uppmärksamhet vi ägnar dåden i dag har rimligen också att göra med att toleranströskeln för våld har sänkts.

På förmiddagen den 2 augusti 1980 sprängde nyfascistiska terrorister järnvägsstationen i italienska Bologna. Förödelsen var enorm och 85 människor dödades, ungefär lika många som i Nice förra sommaren. På DN:s förstasida den 3 augusti var attentatet inte ens förstanyhet, och storyn upptog kanske en fjärdedel av ytan. Dagen efter (då det klarlagts att det var ett terrordåd) låg nyheten i det viktigaste övre vänstra hörnet men upptog inte ens en tiondel av sidytan.

Även om medierna har en egen dramaturgi är de trots allt kanaler för allmänna strömningar i samhället, och en sådan nedtoning av ett terrorattentat i Västeuropa med 85 döda framstår i dag som obegriplig.

Nu hörs djupt obehagliga ”vad var det jag sade”-kommentarer från politiker och debattörer som målat upp bilden av ett samhälle i omedelbar livsfara. Alla som lyft blicken och skaffat sig ett mått på vad det faktiskt är som pågår vet att de har fel men inser att det precis nu är fullständigt omöjligt att driva det argumentet. Det kan få den lugnaste att gnissla tänder av frustration.

Men perspektivet kommer. Tiden är på den sansades sida.

Ämnen i artikeln

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt