Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-20 17:13

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sthlm/anton-sall-jag-stirrar-pa-mitt-mest-tysta-och-mest-arga-satt/

STHLM

Anton Säll: Jag stirrar på mitt mest tysta och mest arga sätt

Stora Essingen 08.15.

Anton Säll
Rätta artikel

Snön har fallit över Stora Essingen under natten. Jag promenerar ut mot cykeln som står fastlåst utanför porten. Två barn i tioårsåldern promenerar till skolan och gör typiska barngrejer - de knuffar på varandra, kramar snöbollar och kastar mot vägskyltarna. 

Vid parkeringen kastar en av ungarna en snöboll mot en parkerad skåpbil. Den andra skrattar, kramar en snöboll och kastar en till. 

I egenskap av vuxen och ansvarstagande samhällsmedborgare bryter jag in på mitt mest myndiga sätt. Jag cyklar upp nära barnen, sänker farten när jag passerar dem och stirrar argt på ungarna i tystnad för att markera att deras agerande är fel. 

Ena ungen stirrar tillbaka. 

Jag fortsätter stirra på mitt mest tysta och mest arga sätt.

Barnen viker in på skolgården. Nu har andra vuxna ansvar för barnens agerande igen. Jag känner mig nöjd med min insats, mitt civilkurage och mitt mod. Jag cyklar vidare mot jobbet, stoltare än på länge. 

Insatsen var inte bara ett tecken på att jag mognat och tagit tag i min konflikträdsla. Jag agerade kraftfullt, direkt och utan fruktan för att själv få en snöboll i nacken när jag cyklade därifrån. 

Inte förrän halvvägs till jobbet inser jag att mitt agerande kanske inte fick önskad effekt. En frusen 28-åring i för liten mössa och med immiga glasögon som stirrandes cyklar upp nära två barn och stirrar vid en skolgård är inte sinnebilden av en person som agerar kraftfullt. Tyst stirrande man på cykel utanför en grundskola brukar betyda någonting helt annat. 

Anton Säll är föräldraledig reporter på Stockholmsredaktionen och gör så gott han kan. Läs också hans krönikor om morrande bebisar och den inneboende nihilismen i längdskidåkning .