Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
STHLM

Attackerade Lisa på tunnelbanan – får skärpt straff

Den man som överföll Lisa, 27, på tunnelbanan döms till ett års fängelse. Det meddelade Svea hovrätt på fredagen.

– Jag är förvånad men väldigt glad. Jag var inställd på oförändrad dom så detta var positivt, säger Lisa till DN. 

Svea hovrätt skärper straffet för mannen som attackerade Lisa på tunnelbanan vid T-centralen, från tre månader till ett års fängelse för sexuellt ofredande och misshandel. 

Straffskalan för sexuellt ofredande ligger från böter och upp till två års fängelse. Generellt dömer rätten ut nånstans mellan böter och upp till ett års fängelse, och här har hovrätten sett allvarligare på det begångna brottet än vad tingsrätten gjort, enligt hovrättsrådet Niklas Wågnert.

– Det här rör sig om ett sexuellt ofredande som inneburit en svår kränkning, ett allvarligt ingrepp på den drabbades trygghet och person. Därför har det ett högre straffvärde, säger han. 

Vad ska till för att rätten ska döma ut det hårdaste straffet?

– Det hade exempelvis varit ännu allvarligare om det rört sig om ett ännu mer utdraget förlopp. Man kan ofta tänka sig situationer som är värre än den man har framför sig och skarpaste straffet ska dömas ut när man inte kan tänka sig en värre situation inom den brottsrubriceringen. 

Det är enligt Niklas Wågnert inte ställt bortom rimligt tvivel att gärningsmannen försökt dra av hennes byxor och velat genomföra en våldtäkt, varför man inte valt att gå på åklagarens linje och döma för försök till våldtäkt.

– När det gäller försöksbrott, vilket som helst, måste åklagaren visa att det finns ett så kallat subjektivt överskott, att gärningsmannen ville mer än vad han åstadkom. Att det som varit hans avsikt inte har förverkligats. I det här fallet har han själv inte medgett att det varit hans avsikt, och åklagaren har heller inte lyckats styrka det, säger Niklas Wågnert. 

En domare och en nämndeman är dock skiljaktiga och menar att det saknas "någon annan rimlig förklaring till att XX skulle vilja få av målsägandens byxor än att han ville fortsätta sitt påbörjade övergrepp innanför byxorna på målsäganden". De hänvisar till polisen som vittnat om att gärningsmannen ”jobbar och sliter” med målsägandens byxor under överfallet.

De skiljaktiga skriver vidare att det inte är anmärkningsvärt att Lisa i den chockartade och pressade situationen inte "noterat exakt vad XX har gjort med sina händer vid hennes underliv i en situation" och menar att sett till den sammantagna beskrivningen, däribland att gärningsmannen varit avskärmad och blivit irriterad när han blev avbruten, är ställt utom rimligt tvivel att gärningsmannen har försökt att tilltvinga sig en sexuell handling som är jämförbar med samlag och därför bör dömas för försök till våldtäkt. 

– Vi tror helt och hållet på kvinnans berättelse och även polisernas. Men vi måste utgå ifrån vad som faktiskt är bevisat. Och då handlar det om två frågor: försökte han dra ner hennes byxor och gjorde han i så fall det för att han tänkte våldta henne. Om man är övertygad om att så är fallet -  och det var minoriteten - då kan man dömas till försök till våldtäkt. Men majoriteten var inte övertygad om den saken, säger Niklas Wågnert. 

– Poliserna berättar att han rev och slet i hennes byxor, men just det momentet berättar inte kvinnan själv om. Jag tycker inte heller att det är konstigt men förhållandet kvarstår att hon inte har berättat det i rätten och det kan bero på många saker, att hon inte tänkte på det eller inte mindes just den detaljen då.

Vad är det som gör att ni kan komma fram till så olika slutsatser utifrån samma bevisning?

– I det här fallet handlar det om hur man bedömer bevisningen, hur hårt krav man kan ställa på bevisningen och vilka slutsatser man kan dra av den. Vi har inte olika rättsliga uppfattningar utan om vad som faktiskt är bevisat plus vad man kan dra slutsatser av det, det har hänt tidigare och kommer hända på nytt, säger hovrättsrådet.

Hade han blivit fälld för försök till våldtäkt om kvinnan sagt att han höll på att dra av hennes byxor?

– Det hade gett ytterligare stöd för åklagarens påstående, eftersom vi litar på henne fullt ut. Men då återstår ett led och det är avsikten. Generellt sätt kan man säga att om gärningsmannen inte erkänner så behövs det andra omständigheter som talar för det, till exempel att han uttalat något under handlingen som tyder på att han ska fullfölja brottet.

Hur har ni resonerat kring gärningsmannens återfall i brott?

– Utgångspunkten är att straffet ska bli hårdare. I det här fallet var han vilkorligt frigiven och den förverkades. Då ska man inte lägga på ytterligare på straffet. Det man kan göra om en person anses farlig är precis som åklagaren har gjort, yrkat på att han ska sitta häktad och inte komma ut i samhället förrän straffet är avtjänat.

– Men vad som händer när han kommer ut efter avtjänat straff och fortfarande utgör en fara, det kan man undra, men det är inte en sak som domstolen har att göra med. Det finns inga möjligheter att hålla en person inlåst så länge denne är farlig. Det är en helt annan femma. 

Hovrätten höjer också skadeståndet till Lisa, från 17.600 till 22.600 kronor. 

Lisa heter egentligen något annat

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.