Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM

Båtklubben spolar giftet

Med mycket arbete, information och en spolplatta med reningsverk går det att minska användningen av bottenfärger. Det har blåflaggbelönade Heleneborgs båtklubb bevisat.

Men giftiga bottenfärger är fortfarande ett bekymmer. När klubben öppnade sin spolplatta för andra klubbar tiodubblades halterna av den giftiga tennföreningen TBT.

Heleneborgs båtklubb ligger grönt och idylliskt vid Långholmskanalen även om bilbruset uppifrån Västerbron hela tiden påminner om att det är mitt i stan. Klubben grundades 1917 och här finns en klar vurm för träbåtar modell äldre även om många medlemmar har plastbåt.

Båtklubben har på senare år satsat idogt på miljöarbete och belönades som första svenska båtklubb med miljömärkningen Blå Flagg. Här finns Stockholms första tömningsstation för båttoaletter och återvinningssystem för allt som går att återvinna.

Den gångna helgen var det stor sjösättning och drygt hälften av de knappt 200 båtarna ligger nu i vattnet. En och annan håller fortfarande på med länspumpning och vice ordföranden Björn Asplund ska snart sätta ut brandsläckare på alla bryggor.

– Det vore eländigt om båtklubben brann upp, konstaterar han.

Stockholms första spolplats för båtar, där smuts och gifter som spolas bort från skroven renas innan de släpps ut i vattnet, finns vid Heleneborgs båtklubb. Stefan Wendin, miljöansvarig i klubben, och flera andra ägnar många höstkvällar åt båtspolning.

– Det blir i stort sett varenda kväll under fem veckor, Det går inte på sikt så vi försöker bredda så att vi får fler att ta mer ansvar för miljöfrågorna och vet hur all utrustning ska skötas. Om vi gör saker tillsammans blir allt enklare, säger Stefan Wendin.

Han visar upp diagram över hur det vatten som släpptes ut från spol- plattans reningsverk ända till i höstas var relativt fritt från metaller som koppar och zink- men framför allt ifrån giftiga tennföreningar som ingick i bottenfärger fram till 1993 men är förbjudna sedan dess.

Förra hösten fick även andra båtklubbar använda spolplattan. Det ledde till att halterna av tennföreningar i utsläppen från reningsverket tiodubblades. De höga halterna nämndes i miljöförvaltningens rapport över tillsynen av båtklubbar och beskrevs i DN.

– Vi blev inte alls glada eftersom vi jobbar så mycket med miljöfrågorna, säger Carin Mogerud, ordförande i båtklubben.

– Fast man borde vända på resonemanget. Tänk om vi inte uppmärksammat detta, då kommer det bara att fortsätta. Nu är det enkelt för oss att hjälpa andra klubbar förbättra sina rutiner, säger Stefan Wendin.

Han är säker på att det går att skruva lite på reningsprocesserna inför nästa spolningssäsong så att mer av det tenn som kan finnas på båtskroven fastnar innan det når Långholmskanalen. Han är också övertygad om att det även i andra båtklubbar går att informera bort bruket av olagliga båtfärger.

– Vi båtmänniskor gillar att köra båt och visst är det härligt att bada en varm sommardag. Det är klart att vi inte vill förstöra vattnen. Det gäller bara att alla ser sambandet mellan att tömma toatanken i sjön eller använda giftiga bottenfärger och förstörda hav, säger Stefan Wendin.

Han visar upp staplar över hur klubbens medlemmar de senaste åren behandlat båtarnas skrov. Staplarna över olika tillåtna bottenfärger sjunker stadigt medan staplarna över de som inte bottenmålar alls stiger ännu snabbare.

– I Mälaren behöver man definitivt inte bottenmåla. Och i skärgården behövs det inte heller om man har koll på när havstulpanerna sätter sig på skroven och torkar bort dem, säger Carin Mogerud.

I hörnet på Stefan Wendins diagram finns tre klubbmedlemmar som målat sina båtar med så kallade västkustfärger som är förbjudna i Östersjön.

Återvinningsstationen är välfylld efter den gångna helgens sjösättning men många båtägare är ännu inte klara med vårbestyren. Annette Sunnebo har en Petterssonbåt och en Ålandssnipa att ta hand om – och ett renoveringsobjekt på land. Det luktar både trä och fernissa under presenningen.

– Den är bara fernissad första gången av sex ännu. Man har väl träbåt mest för renoveringen men ärligt talat blir det lite mycket ibland, erkänner Annette Sunnebo.

I sommar har hon tänkt resa längs Göta kanal och som nybliven pensionär får hon snart lite mer tid för båtarna.

Fakta. Sex alternativ till att bottenmåla

1. Kör till en bottentvätt som befriar båten från alger och havstulpaner med roterande borstar, för omkring 300 kronor, ett par gånger om året.

2. Håll koll på havstulpanerna och gå själv loss med borstar under vattnet – eller lej några dykglada barn för en rimlig summa. Proceduren går att utföra på land om du kan lyfta båten.

3. Ta upp båten på land. Efter några dagar försvinner mycket av påväxten.

4. Köp en skrovduk (5 000–10 000 kr) som ger en så närings- och syrefattig miljö kring båten att inget växer. Spola av på hösten.

5. Köp en ultraljudssändare (6 000–15 000 kr) som sänder ut ultravågor så att djur och sjögräs inte trivs.

6. Om du åker både i saltvatten och i sötvatten kan du låta båten ligga i sötvatten några dagar så dör i alla fall havstulpanerna.

Fotnot: De flesta av råden lämpar sig bättre för relativt lätta båtar av plast och aluminium än för tunga äldre träbåtar.

Källor: Svenska båtunionen, Sportfiskarna, Skärgårdsstiftelsen och Naturskyddsföreningen.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.