Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-18 17:21

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sthlm/bille-siren-da-forstod-jag-vad-tommy-korberg-sjong-om/

Sthlm i mitt hjärta

Bille Sirén: Då förstod jag vad Tommy Körberg sjöng om

Mariaberget 21.30.

Om det finns något glädjande med ett tungt, kallt regn i december så är det att det är beckmörkt ute.

Det inser jag när jag blickar ut över Stockholm med min tyska kompis. För där vi står på Mariabergets brant kan man rotera runt sin egen axel och överallt se bara ljus, ljus, ljus mot en grå och lila himmel.

Kvällen innan har vi raglat runt på ett dansgolv men först nu förstår jag vad Tommy Körberg sjöng om.

”Ser du den kyrkan där, den höga, spetsiga?”

Min ansats till guidning är hopplös. Kunskapen brister inte i tyska, utan i lokalkännedom.

”Ja”, svarar min kompis.

”Den ligger på ön där vi gick i går, minns du?”

”Just det.”

”Det är ju typ Gamla stan, men ändå inte.”

För den invigda har kyrkorna namn: Riddarholmskyrkan, Sofia kyrka, Sankt Paulskyrkan, Oscarskyrkan, Finska kyrkan – efter plats, helgon eller nation.

För mig är de höga eller låga, bruna eller röda, stora eller små, nära eller långt borta. Och alltid väldigt vackra.

Jag minns dagen då min bror kom på besök. Över telefon skulle han förklara var han befann sig.

”Jag gick nyss förbi den där höga kyrkan på berget...”

Vilken av alla TUSEN kyrkor på berg kunde det vara?

”Och nu ser jag en McDonald's.”

Att en så pass icke-religiös stad som Stockholm hyser så många kyrkor är egentligen absurt. Men de härstammar från en annan tid, en tid då människor vällde in även när det inte var jul.

En tid då det inte stod på Google att Mariaberget är ”öppet 24 timmar om dygnet”.

Bille Sirén är praktikant på DN Insidan och flyttar snart till en stad med betydligt färre kyrkor.