Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
STHLM

Dådet på Drottninggatan: Chauffören berättar om kapningen av lastbilen

Other: Lisa Mattisson

I en återkommande mardröm ser han gång på gång lastbilen komma rusande mot sig. Under sin vakna tid har han vänt och vridit på vad som hade kunnat hända om han hade agerat annorlunda.

– Ibland tänker jag att det inte hade spelat någon roll om jag hade dött, bara jag hade lyckats stoppa honom, säger chauffören vars lastbil stals och användes som mordvapen på Drottninggatan.

Den 7 april 2017 var en solig vårdag. Det var eftermiddag när Manuel, som egentligen heter något annat, parkerade sin lastbil för att leverera varor till restaurang Caliente på Adolf Fredriks kyrkogata i Stockholm. Lastplatsen precis utanför var ockuperad av en obehörig personbil – som så många gånger tidigare. Manuel fick parkera på andra sidan gatan.

Spelade det någon roll?

Det är en av alla frågor utan svar, som inte lämnat Manuels tankar sedan den där aprildagen förra året.

Nu är det januari. Det ligger trafiksmutsig snömodd på gatan och solen har hunnit gå ner. Men i Manuels huvud ser platsen likadan ut – där kommer lastbilen körande mot honom.

Han blinkar till.

Det är första gången han är tillbaka sedan Rakhmat Akilov blev misstänkt för flera mord genom terror. Vansinnesfärden började precis där vi står.

– Det är jobbigt. Det är svårt. Men någon gång måste jag komma tillbaka hit, säger Manuel.

Han trycker sina händer djupt ner i fickorna på den tjocka vinterjackan. Blicken är sorgsen.

Manuel har hittills valt att inte prata med medier alls. En artikel som tog upp faktum att Manuel och gärningsmannen vid ett tillfälle bodde i samma område brände honom, säger han.

– En reporter kom fram till mig precis efter att det hade hänt, det var på en parkeringsplats. Jag var där med mina barn, mina små barn och hon ställde jättekonstiga frågor. Sedan skrev hon en artikel där jag uttalade mig, fast jag egentligen inte ville göra någon intervju. Efter det kände jag mig så jagad. Journalister ringde hela tiden, de ringde till min familj, till mina barns mamma som jag är separerad ifrån. Jag ville inte prata, jag ville inte att det skulle bli fler missförstånd.

Foto: Lisa Mattisson

Han tycker att artikeln misstänkliggjorde honom. 

– Det var jättejobbigt för mig och det var jättejobbigt för min familj. Det kan bli farligt, för ibland finns folk som kan missförstå konstiga frågor. Jag var fortfarande i chock. 

Manuel har sedan dess flyttat och bytt nummer. Samarbetat med polisutredningen, men hållit sig undan från journalister.

– Min advokat sa att jag måste berätta någon gång. Så jag gör det nu.

När Manuel hade parkerat på den motsatta sidan av gatan gick han in genom leveransingången bredvid restaurangen. Inför nästa runda var lastplatsen utanför tom, så han flyttade lastbilen och fortsatte arbeta med leveransen. Den här gången låste han inte dörren till förarhytten. 

Då han kom ut igen var lastbilen borta. Men han fick snabbt syn på den – den hade vänt vid kyrkan några meter bort och kom nu körande mot honom, mot färdriktningen på den enkelriktade gatan.

– Jag har tänkt så många gånger ”varför kom det ingen bil”. Om det hade kommit en bil hade han inte kunnat komma förbi. 

Då såg jag att han var maskerad och att han hade en galen blick

Manuel berättar att han sprang ut och ställde sig mitt i gatan och viftade och vinkade för att stoppa föraren.

– Då såg jag att han var maskerad och att han hade en galen blick. Han ökade farten, som om han tänkte köra över mig. Jag fick kasta mig åt sidan.

Lastbilen kunde kapas eftersom nycklarna satt i och dörren var olåst. Spendrups presschef Rose-Marie Hertzman säger att det är rutin att nyckeln sitter kvar i tändningslåset när chaufförer ska lasta av, men att dörren ska vara låst. 

– Nyckeln sitter i låset för att man ska kunna sänka bakluckan på lastbilen, annars går inte det. Är gatan ojämn, som i princip alla gator i Stockholm är, måste man ha nyckeln i för att hydraliken ska fungera, det vill säga att lastbilen ska stå plant. Annars far lasten omkring, säger Rose-Marie Hertzman.

Foto: Jonathan Nackstrand/AFP

I mörka stunder har Manuel önskat att han ändå hade stått kvar framför lastbilen. Kanske hade det varit bättre att han dog än att Rakhmat Akilov hade kunnat fortsätta sin resa.

– Men vem kan stoppa en lastbil bara med kroppen? Han har sagt till polisen att han ville döda så många som möjligt. Han hade väl bara dödat mig också. 

Beskedet om att Manuel inte längre räknas som målsägande har tagit honom hårt. 

– Skulle jag ha behövt bli överkörd för att bli målsägande? Jag tycker inte situationen är rättvis.

Efter att Manuel hade kastat sig åt sidan sprang han efter lastbilen och blev vittne till när den körde på två kvinnor. Manuel larmade polisen, försökte hjälpa de skadade. 

En av kvinnorna dog.

– Jag är viktig för dem som vittne, men jag är inte viktig som brottsoffer, för jag kunde flytta mig. 

När polisen kom till platsen gav Manuel signalement på Akilov, han beskrev masken och kläderna den misstänkte terroristen hade på sig.

– Det var viktigt för att de skulle ta honom. De såg honom sedan i kameran på tunnelbanan, säger Manuel.

Åklagaren Hans Ihrman vill inte kommentera lastbilschaufförens uppgifter om händelsen eller om han kommer att betraktas som en målsägande. 

– När åtalet lämnas in kommer det att framgå vilka som är med i mitt slutliga ställningstagande och det vore fel att föregripa det, även om det inte är särskilt mycket som talar för att det kommer att bli några förändringar, säger Hans Ihrman.

– Jag kan inte kommentera vad han har sagt eller inte, det kommer att framgå i utredningen. Hans förhör finns nedtecknat, och alla omständigheter. 

Manuel har börjat jobba litegrann igen. Han säger att arbetsgivaren Spendrups och kollegorna har varit ett stort stöd och gett honom mycket utrymme att ta ett steg i taget.

Men lastbil vet han inte om han kommer att köra igen. Han ryser till bara av frågan.

– Jag har fått en annan bild av lastbilar. Förut var det bara en lastbil som jag använde för att jobba. Nu har jag förstått att man kan använda lastbilar mot människor. Att en lastbil kan vara ett vapen.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.