Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM

De köar för att ha kul

Lista, vip-kort eller timmar i kön. DN På stan tar tempen på krogköerna i Stockholms nattliv.

Klockan närmar sig 23. Det är lördagskväll i city, en löningshelg i slutet av januari. Temperaturen kryper ner mot minusgrader. Pumps mot våta trottoarer, röda näsor i vädret. Det är fest.

Men innan festen kan börja på allvar återstår för de allra flesta många minuter – i värsta fall timmar – i kö. I långa rader längs stadens gator står festsugna i väntan på att släppas in på krogen, eller väljas ut av en pekande dörrvakt.

Foto: Alexander MahmoudFoto: Alexander Mahmoud

Utanför Golden Hits på Kungsgatan 29 ringlar nattens längsta kö. Den mäter ett femtiotal meter och fylls ständigt på med nya nattsuddare. En skåpbil med reklam för en av stans stripklubbar står strategiskt parkerad intill trottoaren.

– Det tar djääävligt lång tid! konstaterar Sanna Edman, 20 år, som nyss flyttat till Stockholm från Nyköping.

– Och det är djävligt kallt, inflikar kompisen Emma Andersson, som är i stan för att hälsa på.

– Men det är värt det när man kommer in.

Golden Hits är en av få nattklubbar i city som tillämpar vad man själv kallar ett ”demokratiskt köande”.

– En in, en ut gäller när det är fullt. Vi har ingen gå-före-i-kön-lista. Alla kommer in, bara de inte har för mycket innanför västen, säger platschefen Mona-Marleen Antonson.

I regel börjar kön vid halv elva-snåret. Värst är det runt midnatt och under löningshelger.

– Då kan man få vänta runt 45 minuter. Vi försöker jobba av kön så fort som möjligt. Är det kallt och ruggigt väder så kommer vi ut med kaffe eller glögg. Det finns inget självändamål att hålla en kö så som vissa ställen gör för att visa att det är attraktivt.

Foto: Alexander MahmoudFoto: Alexander Mahmoud

Profilen på Golden Hits är annorlunda än på klubbarna nere på Stureplan. ”Folkligt”, skulle man kunna säga.

– Vi är en krog för alla. Man behöver inte se ut på ett speciellt sätt eller vara på ett speciellt sett. Det ska vara glädjefullt och roligt, inte pretto, att komma hit, säger Mona-Marleen Antonson.

Köpolicyn uppskattas av polarna Hamid Alijani och Reza Karimi. Båda kommer från Iran och har bott i Stockholm ett par år.

– I like this system, it is democratic, you have to respect one other, säger Reza Karimi och smäller av ett stort leende.

– In Iran you do not organize it like this, säger Hamid Alijani.

Foto: Alexander MahmoudHamid Alijani och Reza Karimi. Foto: Alexander Mahmoud

Det brukar sägas att det är ”typiskt svenskt” att stå i kö. Att stockholmarna får kövanan via modersmjölken. Och i någon mån är det också sant.

Fredrikshovs slotts skola är en av stadens mest populära friskolor med 9 000 barn i kö till de 282 platserna. För ett år sedan kände sig skolan tvungen att införa en ettårsgräns för när det är tillåtet för föräldrarna att ställa sitt barn i kö.

– Det första de nyblivna föräldrarna gjorde i stället för att njuta av att barnet kommit var att ställa det i kö till skolan. Det var så många som hörde av sig från BB . Det blev jättekonstigt, säger rektor Maija Möller Grimakova.

På Blomsterfonden, en ideell förening som bland annat tillhandahåller seniorbostäder till medlemmarna, har man en liknande erfarenhet.

– Vi har medlemmar som är 1 år. Men man kan inte flytta in innan man fyllt 60 år, säger Christel Jansson vid Blomsterfonden.

Det är inte förvånande att utländska besökare ofta reagerar över stockholmarnas kövanor.

”Det spelar ingen roll om man ska gå i kyrkan, köpa ost eller komma in på nattklubben. Stockholmarna köar överallt”, skriver en amerikan i ett resenärsforum. Där diskuteras även det till synes mycket svenska fenomenet att dubbelköa, det vill säga att man först ställer sig i kö för att få en kölapp som sedan gäller för den riktiga kön.

Hur länge har då svenskarna stått i kö? Inte mer än ett par hundra år, enligt Orvar Löfgren, professor emeritus i etnologi vid Lunds universitet. Det var först i början av 1800-talet som fenomenet dök upp i Sverige i samband med den tilltagande industrialiseringen. Forskarna tvistar om det var i Frankrike eller England som köprincipen först uppstod.

– Köandet är en sentida uppfinning som var oerhört revolutionerade. Det bygger på en demokratisk princip: alla ska stå i kö, ingen får gå före. Tidigare var det så att i svenska handelsbodar betjänades folk efter rang. Finare folk fick gå före, medan bönderna fick vänta på sin tur. Att alla skulle stå i kö oavsett rang var väldigt provocerande för många, säger han.

Principen om att finare folk får gå före må ha suddats ut från kön i livsmedelsbutiken, men i Stockholms krogvärld lever den vidare.

– Alltså, vi brukar inte stå i kö. Så det här är inte jätteroligt, säger Mikaela Eriksson, 25 år, som står längst bak i kön till Golden Hits.

Hon huttrar.

– Annars har jag lista, på Sturecompagniet. Men nu gick vi hit och då får man stå här.

Hur hamnar man på listan till Sture?

– Det gäller att ha kontakter.

Listor, vip-kort och pointersystem. Sätten att slippa stå i kö är många, och det är inte helt enkelt att få kläm på vilken princip som gäller var.

I kön till nattklubben Ambassadeur på Kungsgatan är medelåldern lägre och fyllan mer påtaglig.

Kompisarna Gabriel Ekehult, 19 år, och Linus Hessle, 18 år, har slagit vad om hur lång tid det dröjer innan de kommer in.

– En halvtimme, tippar Linus.

Tiden går och medan kön rör sig framåt i snigelfart tar andra gräddfilen, förbi kön.

– Det är pinsamt att det finns två olika system, beroende på hur mycket man är ute, säger Gabriel.

Theo Andreasen har tagit sig halvvägs i kön och förklarar att det finns flera olika listsystem. Själv står han på en av listorna, men måste ändå köa.

– Den listan ger mig i alla fall gratis inträde. Sen finns det andra listor som gör att man kommer före i kön och slipper betala, säger han.

Foto: Alexander MahmoudSturecompagniet. Foto: Alexander Mahmoud

Klockan börjar närma sig ett på natten mot söndagen och det är nu rejält livat kring Stureplan. En kraftigt berusad man ropar med armarna i vädret ”bira bira bira, bärs bärs bärs!” medan han förgäves försöker få med sig folksamlingen utanför Sturecompagniet i talkören.

Ett drygt hundratal, kanske tvåhundra, personer står i en klunga utanför Sture och trycker på mot repen som skiljer dem som släppts in från dem som får stå kvar ute i kylan.

– Vi har tio polare där inne, kom igen! Vi måååste in, tjuter en kille i ett försök att övertala kompisarna att det ”är värt att hänga kvar”.

Han är 25 år och spejar ut över Stureplan. Välbekanta jaktmarker.

– Vi vill till V, men det verkar lite körigt.

V***** är Sturecompagniets vip-klubb som tillämpar en strikt gästlista.

Ute på trottoaren står klungor av personer som antingen blivit nekade eller bara gett upp kampen om kön.

– Jag är så djävla lack! Skriv det!, säger en överförfriskad ung man och visar långfingret mot folkklungan.

Att krogarna kring Stureplan tillämpar olika system för att välja – och välja bort – vem som är välkommen som gäst är knappast en nyhet. För att förstå hur allt började backar vi bandet till mitten av 1990-talet, närmare bestämt år 1997. Samma år började den då 30-årige krogvakten Fahid ”Fadde” Darwich jobba i kön på Spy bar, en krog som på kort tid hade seglat upp som ett nytt epicentrum i Stockholms uteliv.

– Stureplan var för en viss kategori av människor: kändisar, modeller, de med högstatusjobb och mycket pengar. Det var inget för arbetarklassen. Eftersom det var viktigt att man släppte in rätt gäster så började jag peka på folk som skulle släppas in, säger han.

Det dröjde inte länge innan Fadde kom att vända upp och ner på hela kökulturen i stan. Uppflugen på ett elskåp utanför nattklubbens entré introducerade Fadde Darwich, enligt egen utsago, pinpointandet för stockholmarna.

– Jag är inte jättelång. I och med att det var en så stor klunga, ja det kunde var sjukt mycket folk utanför Spy bar, flera hundra på samma gång, så ställde jag mig på ett elskåp och började peka. Jag hade fyra fem vakter som hade i uppgift att dra upp repet, hålla emot trycket och göra ett litet hål så att Dr Alban, Peter Forsberg, Mats Sundin, eller vem det nu var just den kvällen, kunde komma in, säger han.

Foto: Anette NantellFoto: Anette Nantell

Det var fest nästan jämt på Spy bar. Kändisar kom och gick. Darwich prydde kvällstidningarnas löpsedlar och blev ”Fadde” med hela svenska folket.

Hur skulle du beskriva känslan av att stå där med fingret i luften och peka?

– Jag hade ju ett stort ego. Klart jag kunde stå och känna ”jag bestämmer!” Det är egentligen ingenting jag vill skryta om. Men det är en speciell känsla att stå där.

Men jobbet som vaktchef på Spy bar var inte alltid ”jätteglamoröst”.

– Det var inte helt enkelt. Ena sekunden skulle man släppa in Micke Persbrandt, och nästa sekund stå och dividera med en grovt kriminell person.

Andra ogillade Faddes metoder.

– Det var ju inte politiskt korrekt. Och inte jättepopulärt inom myndigheterna att vi särskilde på människor på det sättet.

Det dröjde ett par år efter att Fadde slutat som Spy bars vaktchef innan politikerna agerade. 2008 klubbade kommunstyrelsen i Stockholm igenom nya regler som tvingade krogar som var öppna till fem att ange vad som gäller i dörren. Tydliga skyltar i entrén skulle informera om insläppsreglerna och undanröja för dörrvakter att välja ut gäster godtyckligt. Bakgrunden var en uppblossande debatt om diskriminering i kroglivet. Ett stort antal personer med invandrarbakgrund vittnade om att de nekats inträde till populära klubbar, samtidigt som ”blonda svenskar” släppts in.

Spy bar, Ambassadeur och Sturecompagniet är en del av Stureplansgruppen som driver ett stort antal restauranger och 15 nattklubbar i stan. Men att prata om vilka köpolicyer som gäller på krogarna tycks vara känsligt. Efter mer än en veckas mejlande och sms:ande med företagets presskontakt får jag till slut tag i Stureplansgruppens vice vd Per Gunne.

– Min kommentar är att vi inte har några kommentarer, säger han.

Att stå i kö är inte bara något man gör, utan en oerhört emotionellt laddad sysselsättning, säger etnologiprofessorn Orvar Löfgren.

– Där finns hela tiden en risk att någon tränger sig före i kön. Folk kan lägga ner oerhört mycket känslor och ilska på detta att någon trängt sig före. Det är väldigt känsligt då den lyfter frågor om rättvisa, hierarki och solidaritet.

Vad innebär det då att någon viftar med ett vip-kort och kan smita förbi?

– Då är det en överrenskommelse som bryts. Det kan kännas som ett svek. Å andra sidan har det blivit så vanligt att vi kanske bara rycker på axlarna.

”Måste det va så svårt? Var ska jag behöva stå för att få gå före i kön till Trädgården en fredag” sjunger Veronica Maggio i låten ”Trädgården en fredag”.

– Folk har en hatkärlek till det här med kö. Man vill inte stå i kö, men heller inte gå till ett ställe som inte har kö. Det är lite av ett moment 22, säger Leo Forssell, nattklubbschef på Trädgården/Under bron.

Av alla klubbar i stan är sannolikt Trädgården/Under bron den som genererar allra längst kö utslaget över året. Sommartid kan det dröja flera timmar innan man kommer in bakom träplanket under Skanstullsbron.

– Det är både plus och minus. Det är tråkigt om folk känner att det inte är någon idé att komma eftersom kön är så lång. Samtidigt har många tagit till sig det och räknar med kön som en del av kvällen. Man står och snackar och träffar nya människor.

På klubben funderar man nu över om köupplevelsen kan göras till ”något kul”.

– Jag skulle gärna vilja att en viss del av vårt innehåll sker i kön, att vi har en scen där ute med band, performancegrupper eller en trollkarl eller ett gäng akrobater som uppträder. Att man ska känna att man missar något när man är inne på klubben.

Nere på Stureplan fortsätter festen. Loreens schlagerhit ”Euphoria” dånar ut över Kungsgatan: ”Why can’t this moment last forevermore.”

– Ibland är det ganska kul att stå i kö! Man pratar gamla minnen och träffar nya människor. Kön blir lite en del av festen, säger My Listerö innan hon försvinner in på Ambassadeur.

Det har gått tio år sedan Fadde Darwich klev ner från elskåpet utanför Spy bar, efter en konflikt med Stureplansgruppens vd. I dag har han bytt Stureplan mot Södermalm där han är nattklubbschef på Underbara bar.

– Jag har aldrig lämnat krogbranschen. Bara bytt arbetsuppgifter från att kasta ut folk till att släppa in dem. Det är ombytta roller nu.

På Underbara bar gäller en motsatt köpolicy jämfört med gamla Spy bar. Fadde kallar det ett ”solidariskt kösystem”.

– Man står i led. En in, en ut.

Cirkeln är sluten. Det är dags att gå hem.

Guide. Koll på kön

Golden Hits

  • Adress: Kungsgatan 29
  • Köpolicy: Demokratisk. En in, en ut. Inga gå-före-i-kön-listor. Ingen klädkod.
  • Kötid: Uppemot 45 minuter på helgnätter.
  • Så kommer du in snabbt: Kom innan kl 22 för att slippa kön.

Under Bron/ Trädgården

  • Adress: Hammarby Slussväg 2
  • Köpolicy: En in, en ut. Kort och gästlista går före.
  • Kötid: Varierande. Vintertid omkring 45 minuter en bra kväll. Som längst runt klockan 02. Sommartid timvis.
  • Så kommer du in snabbt: ”Listan är framför allt till för personalen som jobbar med oss och för deras vänner. Liksom de som spelar”, säger Leo Forssell, nattklubbschef.

Kåken

  • Adress: Regeringsgatan 66
  • Köpolicy: Vid fullsatt gäller en in en ut. Lista går före. Ingen klädkod.
  • Kötid: Varierande. En genomsnittlig kväll 10–15 minuter. Kön är som längst mellan kl 23 och 00.
  • Så kommer du in snabbt: ”Besök krogen frekvent, var en härlig gäst, och lär känna bartendern”, enligt hovmästaren. Det går också att mejla klubben för att hamna på listan.

Café Opera

  • Adress: Karl XII:s torg
  • Köpolicy: Generell gästlista, en vip-lista och en bordslista. Samt kort.
  • Kötid: Varierande.
  • Så kommer du in snabbt: ”Vi brukar rekommendera att boka drinkbord för att få bäst upplevelse” säger Jonas Ghauri, nattklubbschef.

Södra Teatern

  • Adress: Mosebacke torg 1–3
  • Köpolicy: ”Det gynnar oss inte att ha kö. Folk ska komma in snabbt. Är det fullt så gäller en in och en ut. Och så har vi en gästlista”, säger Martin Johansson, nattklubbschef och nöjesförbättrare på Södra Teatern.
  • Kötid: Varierande. Vi försöker hålla det runt en kvart.
  • Så kommer du in snabbt: ”Se till att hamna på gästlistan. Man kommer inte för att man är snygg utan för att man känner mig eller någon som spelar.”

Fotnot: Klubbarna som ingår i Stureplansgruppen, däribland Spy bar, Sturecompagniet, White Room och Ambassadeur, har via vice vd:n avböjt att medverka i artikeln.

Köer att minnas

Foto: Lars Nyberg1959 – Kö utanför Riksgäldens kontor för att få byta de gamla premieobligationerna mot de nya. Foto: Lars Nyberg

 

Foto: Rolf Söderberg1967, Tegnérgatan. 800 arbetssugna ungdomar söker sommarjobb på Postsparbanken. Foto: Rolf Söderberg

 

Foto: Jan Wirén1972, Sveavägen. Kö för att få köpa en resa till Las Palmas för 95 kronor veckan, inklusive frukost på sängen. Foto: Jan Wirén

 

Foto: Kenneth Jonasson1973, okänd adress. Lång väntan för att få köpa rekordbilliga, djupfrysta kräftor från Turkiet. Foto: Kenneth Jonasson

 

Foto: Bertil Stilling1976, okänd adress. Förskolebarn på rad. Ur ett reportage om de långa daghemsköerna. Foto: Bertil Stilling

 

Foto: Jonny Graan1977, Berzelii Park. Ihärdig väntan för att komma över en biljett till premiärföreställningen av Abbafilmen. Foto: Jonny Graan

 

Foto: Rolf Söderberg1979, Solna Centrum. 2000 personer köade utanför Domus för att få köpa prydnadstallriken ”Hagalund”. Foto: Rolf Söderberg

 

Foto: Lennart Isaksson1982, Konserthustrappan. Väntan på att få köpa en biljett till konsert med Earth, Wind and Fire på Isstadion. Foto: Lennart Isaksson

 

Foto: Göran Ärnbäck1987, Hötorget. Köande till försäljningen av biljetter till rockgalan med U2 och Pretenders på Nya Ullevi. Foto: Göran Ärnbäck

 

Foto: Anders Kallersand1995, hörnet Kungsgatan/Norrlandsgatan. Kö till Comviqaffären som utlovat 10 000 gratis mobiltelefoner. Foto: Anders Kallersand

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.