Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM

”Det var väl inte så vi ville ha det?”

Det duggregnar på Sergels torg. En fika på Kulturhuset går lätt på en hundring och Stockholm känns grinigt. Nere på Plattan visar Stockholm – det nu ännu mer segregerade Stockholm – upp ett tvärsnitt av sina från varandra allt mer isolerade medborgare. Några kryssar målmedvetet över torget med shoppingbagar i glansig kartong, medan andra, som har sina liv nerpackade i svarta sopsäckar, söker skydd undan regnet. Det är en skissartad, platt bild av en urbana verklighet som nu, ytterligare en gång, har nagelfarits och satts på pränt av forskarna.

Det är säkert bra. Det kommer säkert leda till något.

Eller? Var det inte i själva verket så här ”vi” ville ha det? Var det inte ”vi” som själva byggde klustersamhället, som cementerade klasskillnaderna, som skapade det så kallade två-fartssamhället? I den ena av dess dimensioner jobbar vi nästa ihjäl oss medan vi planerar biodynamiskt korrekta middagar och samtalar om det mångkulturella samhället som om det vore en chic accessoar. I den andra står livet still. Där talar ingen av barnen på förskolan svenska, föräldrarna hukar under relativ fattigdom och har ingen så kallad anknytning till majoritetssamhället.

Läs mer: Segregationen ökar i Stockholm

Mellan de två hårt polariserade ytterligheterna sliter många, för storstadens kostnadsläge, underbetalda människor hårt. Som ensamstående Anna i Hallonbergen med två barn och tre olika städjobb. Eller som Ahmed i Hjulsta, arbetssökande fembarnsfar med deprimerad fru i en tvårummare i Rinkeby. Eller för den delen som Bengt i Rågsved, sjukskriven, utsliten och på gränsen till alkoholiserad.

Man undrar – har dessa olika världar egentligen någonsin mötts? Eller finns det goda exempel på storstäder i världen där den urbana näringskedjan fungerar mindre brutalt, exempel som vi skulle kunna ta efter?

Från min privilegierade horisont ser jag hur vi staplar utredningar och rapporter om den alarmerande utvecklingen på hög. Törsten efter diskussionerna kring vad vi ska göra åt det växer.

För det var väl inte så här vi ville ha det?

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.