Det växer i Kungsträdgårdens bergvägg

1977 invigdes Kungsträdgårdens tunnelbanestation ungefär 30 meter ned i marken. Ulrik Samuelson, som stod för stationens konstnärliga utsmyckning hade för avsikt att göra stationen till en underjordisk trädgård där konsten sammanvävdes med urberget.

Konstnären verkar ha lyckats bättre än man kunnat ana. Grottforskarna Johannes Lundberg, Magnus Ivarsson och Therese Sallstedt vid Naturhistoriska riksmuseet har studerat väggarna vid perrongen och upptäckt ett outforskat ekosystem.

I tunnlarna finns bland annat gruvdvärgspindeln, en två millimeter stor spindel som inte finns någon annanstans i Sverige och tuffkuddmossa som inte setts i närheten av Stockholm sedan 30-talet, och då i ett växthus.

– Det här är väldigt spännande. Livet som finns där är normalt inget som lever i berg. Hur tuffkuddmossan har kommit dit är ett mysterium eftersom den sprider sig dåligt.

Och gruvdvärgspindeln finns vanligtvis i grottor, gruvor och katakomber i Sydeuropa, säger biologen Johannes Lundberg.

– Vi har funderat på om de kommit hit med maskinerna som de använde när de sprängde, fortsätter geologen Magnus Ivarsson.

Kungsträdgårdens tunnelbanestation luktar jordkällare och det droppar vatten från taket. Den är den enda stationen som har naken, obehandlad bergvägg. Den har dock börjat klä sig själv med tjocka mineralutfällningar i lilabeiga nyanser, bakterier som skiftar från turkos till mörkgrönt och saltavlagringar. Ett av ansiktena som smyckar perrongen har börjat växa in i berget.

Droppstensformationer har precis börjat bildas nere i tunnlarna. Kungsträdgårdens tunnelbanestation är sprängd i granit, normalt behöver droppstenar kalksten eller marmor för att bildas. I Sverige finns de därför nästan bara på Gotland och i fjällen. Johannes Lundberg och Magnus Ivarsson tror att de har börjat uppstå i tunnelbanestationen som en följd av att svamp, som för den okunnige mest ser ut som ett beige klet, växer på väggarna.

Forskarna har knackat loss prover av mineralutfällningarna för att ta reda på hur mikroorganismer påverkar bildningen av droppstenar. Det kan ge förståelse för hur de uppstår och bygger upp, eller bryter ne berget.

Eftersom det finns ljus nere i tunnlarna har ett ekosystem kunnat bildas där gruvdvärgspindeln står överst i kedjan. Den lever på ännu mindre djur som i sin tur lever på mossan, cyanobakterierna och kiselalgerna. Utan ljus hade bara mikroorganismerna kunnat leva där. Forskarna tog med några larver, en harkrank och en daggmask tillbaka till museet för artidentifiering.