Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-25 06:04

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sthlm/erik-helmerson-ni-kan-inte-skylla-rulltrappshaveriet-pa-dansken/

STHLM

Erik Helmerson: Ni kan inte skylla rulltrappshaveriet på dansken

City 15.23.

Det hände sig i böldpestens tid i byn Mögdalen, Bjäre härad. Trappan upp till det gemensamma avträdet, ett självuppfrätt hål på galgbacken, hade nu varit trasig i ett år. Byborna knotade. En okarakteristiskt djärv delegation ledd av bonnmoran Gris-Stina, änka efter Torkel Surbenet, samlade sig hos byäldsten.

Där framförde de sitt klagomål. Ingen gillar trasiga trappor. Byborna lyfte särskilt fram att de lemlösa undantagssittarna nu var tvungna att släpa sig upp till avträdet med tänderna. Kunde man inte bara bygga en ny trappa?

Äldstens svar var kärvt men rättframt. Hade inte byn nyligen drabbats av såväl översvämning som gräshoppor, vargflockar – den enfaldige Osvald Getsmekare saknades ännu – och dansken? Hade inte husbocken ätit upp kyrkan, var inte det gemensamma matförrådet nu nere på jord och en halv ål?

Vi har, sa äldsten, inte råd att reparera denna trappa, ens efter ett års misär. Vi måste göra andra prioriteringar. ”Ah, old public management”, suckade byborna men hade i princip inget att invända mot förklaringen.

Men. Vi bor inte i Bjäre härad, vi bor i Sveriges konungsliga huvudstad. Året är inte böldpest utan 2019. Gräshopporna är utrotade, dansken håller sig hyfsat på sin plats.

Är det verkligen alldeles för mycket begärt att någon löser rulltrappshaveriet i Stockholms kollektivtrafik, i synnerhet för Citybanan? I ett år har de stått stilla. Ett. Jämra. År. Det är så bottenlöst uselt.

Erik Helmerson är ledarskribent och avskyr egentligen uttrycket ”hur svårt kan det vara?”. Läs även hans krönikor om pantletare i Canada Goose-jackor och avståndet mellan utopi och verklighet i kollektivtrafiken.