Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-23 18:38

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sthlm/erik-helmerson-skal-i-gin-for-att-cykla-utan-hjalm/

STHLM

Erik Helmerson: Skål i gin för att cykla utan hjälm

Riddarholmen 9.30.

Jag var inte där men har sett bilderna, de är fantastiska, det ser ut som en av alla dessa brittiska serier om gamla barnmorskor eller hemvärnsgubbar.

Under Stockholms höstsol samlas en dag varje år stolta män och kvinnor som alla ger intryck av att cykla rätt in i 1942; det är äppelknyckarbyxor, färgglada sjaletter, baskrar, nyhetspojkskepsar och tweed, tweed, tweed. 

Det är just detta tjocka, stilfulla tyg som gett evenemanget sitt namn: Bike in tweed. Såväl cyklar som kläder ska ha sett många decennier, tempot är värdigt och arrangörerna tillåter – håll för öronen nu – kombinationen gin tonic och cykelhuvud utan hjälm.

I somras hörde jag ett radioprogram där administratören till en Facebooksida om cykling talade om hjälmar. Man kunde höra genom radiovågorna hur han himlade med ögonen: Det räcker med att lägga ut ett roligt foto på en chimpans på trehjuling så kommer folk undra varför apskrället inte har hjälm och kräva att bilden tas bort så ingen får dåliga idéer.

Folk är så rabiata i ämnet att han varit tvungen att skapa en speciell hjälmtråd: den som tjatar om cykelhjälm utanför tråden blir avstängd. Man fick intrycket att många blir avstängda. 

Jag har märkt samma sak själv. Nämn på nätet att du en gång 2016 cyklade barhuvad tre kvarter på tomma gator klockan 4 på natten och något dussin personer kommer att kräva att du förlorar vårdnaden av dina barn, eller åtminstone betalar samtliga framtida sjukhuskostnader ur egen ficka. Hjälmdiskussioner tar fram det sämsta hos folk.

Bike in tweed är i mina ögon en motståndsrörelse mot mycket av det sjuka i dagens samhälle. De tar sig rätten att i maklig takt trampa genom en samtid där allt ska vråla fram och tuta eller plinga ilsket på den som stannar för att se ut över Riddarfjärden. 

Och de gör det utan hjälm i skyddsnätets, säkerhetsfetischismens och rädslans tid. 

Skål i gin, mina vänner – snygga är ni också.

Erik Helmerson är ledarskribent och cyklar i hatt. Läs även hans krönikor om ständigt trasiga rulltrappor och den manliga trafikblicken