Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
STHLM

Döden skrämmer mig inte längre

Götgatan 11.44.

Telefonsamtal som innehåller dödsbesked är surrealistiska. De är olika. Ibland ringer man dem själv, ibland tar man emot dem. Men de är alltid lika märkliga.

Tyvärr fick jag uppleva två sådana samtal i höstas. Min morfar och min morbror gick bort inom några månader. Den enes död var väntad, den andres väldigt oväntad.

De betydde båda mycket för mig. De senaste månaderna har således varit jobbiga. Samtidigt har deras bortgång haft något slags positiv effekt på mig. För jag är inte längre rädd för döden.

Tack och lov är det sällan döden knackar på i de flesta människors liv. Men när den väl gör det går den in och tar över hela livet. Den lägger sig som ett täcke över tillvaron och sipprar in i alla tankar.

Döden är så grundläggande för livet på jorden. Den är naturlig och oåterkallelig. Den är skrämmande så till vida att den betyder slutet. Ändå har dess inblandning i mitt liv den senaste tiden inte varit så tung som man kan tro.

För ju mer jag har mött den, sett den och varit nära den, desto mer förstår jag att den är en del av livet och inte motsatsen.

Det går att skoja om den, det går att prata om den. Men framför allt går det att leva med den.

Faktum är att ett av de enklaste sätten för mig att hantera flygrädsla är att helt enkelt förbereda mig på att jag kommer att dö under färden. För då försvinner all rädsla.

Erik Nilson är webbredaktör och lever för sitt korpenlag Tommy Wahlgren.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.