Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-18 18:06

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sthlm/evelyn-jones-jag-kan-inte-sluta-grata-trots-att-mamma-mutar-mig-med-mazariner/

STHLM

Evelyn Jones: Jag kan inte sluta gråta trots att mamma mutar mig med mazariner

Mariatorget 14.00.

Jag kan inte sluta gråta. Jag är ungefär elva år och trots att mamma mutar mig med mazariner från kondiset vid Mariatorget är det omöjligt att komma över min otroliga sorg över en del av mig som inte längre finns. 

Tandläkaren på Folktandvården på söder har beslutat att min sneda hörntand måste bort. Den lilla utstickande tandbiten ska bli ifylld med en tandprotes. Jag ska få en komplett tandrad, och bli som alla andra.

Problemet är bara att denna lilla utstickande skärva av en vampyrtand är livsviktig för min elvaåriga identitet. Det dyrbara bokmärket jag får som belöning känns som en klen tröst när hela det som hittills varit jag ska försvinna. (Ja, jag kanske var en ganska dramatisk elvaåring.)

Den där identitetskrisen har fått en revival på grund av mitt första tandläkarbesök på alldeles för många år. Fyllningen är för gammal, för 90-tal, för sliten. Egentligen borde jag ha en i porslin, säger tandläkaren och tar bort den gamla. Det kommer ta några veckor innan den kommer från labbet - och under tiden får vampyrtanden åter se dagens ljus. 

Och jag får, 22 år senare, tillbaka min identitet. Tror jag. 

Jag ler stort, drar med tungan mot min barndoms tandrad överdrivet många gånger, tänker att jag äntligen är hel igen. Problemet är att ingen annan verkar ha märkt att jag blev bestulen på något så viktigt som barn. Inte ens när jag poängterar vad som hänt verkar folk förstå. 

– Gulligt. När får du en ny tand? är ungefär den mest upphetsade reaktion någon får till. 

Evelyn Jones är reporter på DN och kanske ändå glad att hela min identitet inte satt i en liten liten tand. Läs fler av hennes krönikor, som den om gubbgardet som patrullerar Stockholms gator eller den om att inte vilja föregå med gott exempel för barn.