Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-21 20:41

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sthlm/evelyn-jones-kilopriset-for-tankarna-till-guld/

STHLM

Evelyn Jones: Kilopriset för tankarna till guld

Swedenborgsgatan 19.00.

– Går du till fiskbilen och handlar kräftor. 

Det är september, för några år sedan. Jag och mina vänner planerar kräftskiva i ett föräldrahem vid en sjö någonstans. Det är jag som blir skickad till fiskbilen.

Scenen utspelar sig (uppenbarligen) inte i Stockholm. Här skulle ingen prata om ”fiskbilen” och det som snart ska ske hade aldrig kunnat hända – i alla fall inte i någon bekantskapskrets som jag någonsin ingått i. 

Just det här året är september otroligt stormigt (även med Göteborgsmått mätt). Havskräftorna har därför plötsligt ett kilopris som snarare för tankarna till guld än ätliga insekter. I en blåst som gör det närmare omöjligt att höra något i telefonen ger jag beskedet. 

– Det blir inga havskräftor. Jag köper kräftor på ICA i stället. 

Tystnaden i luren överröstar blåsten. 

– Då får vi ställa in, hör jag till slut.

Västerbottenspajen är redan bakad, majonnäs till två arméer inhandlad och Systemet länsat på snaps. Jag fattar ingenting. 

När jag i tonåren introducerades till kräftskivor på söder i Stockholm var det frysta kinesiska kräftor i någon frysdisk på närmsta närbutik som var norm. Vi hade knappt hört talas om havskräftor, än mindre hade vi någon plan på att köpa dem. 

De fellow östkustare som är bjudna på festen är lika chockade, medan hela den göteborgska delen av kalaset tycker att det är uppenbart: ingen skiva utan havskräftor. 

Det blev kräftskiva till slut – en hel del förhandling och några göteborgska svordomar senare. 

Och som plåster på kulturkrockssåren köpte jag något som göteborgarna kunde skratta åt hela helgen. 

– Rökta reker, såna som man eter. 

Evelyn Jones är reporter på DN och tycker framför allt att kräftor är pilligt. Läs även hennes krönikor om att inte kunna sluta gråta (trots att man blir mutad med mazariner), och gubbgardet som patrullerar Stockholms gator.