Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
STHLM

Trots obefintligt sportintresse identifierar jag mig som bajare om någon frågar

Hammarbybacken 13.25. 

Jag var kanske tre år gammal när jag i overall och Jofa-hjälm kastade mig utför Hammarbybacken.

Om det var på stjärtlapp eller i pulka kommer jag inte ihåg, men jag minns suget i magen och våra förskollärare som stod uppradade för att ta emot oss glädjetjutande ungar innan vi gled över krönet och nerför den lite för farligt branta delen. 

Jag minns också i glädjeyran hur hjärntvätten började. ”Lär dig spotta, lär dig spy, lär dig älska Hammarby!” sjöng någon av mina kompisar och vi andra klämde i. Eller om det var förskollärarna själva som satte i gång ramsan – som sedan fortsatte med ett liknande rim om att krypa och gå – och hata ett av de andra stora stockholmslagen.

Den där ramsan, och dess budskap präglade min uppväxt. Trots ett obefintligt sportintresse hos hela min familj, och att jag aldrig varit på en enda match i allsvenskan eller någon annan liga, förutom när jag pliktskyldigast stått och frusit vid avbytarbänken på en kompis Korpenmatch, så identifierar jag mig direkt som bajare så fort någon frågar. 

När jag hamnar på ett hak på Gullmarsplan strax innan Hammarby ska spela derby känner jag en märkbar samhörighet med de grönvitklädda ölstinna fotbollssupportrarna. Jag vill nästan sjunga med i deras allsång trots att jag och min kompis kommit dit för att prata om allt annat än fotboll, och trots att ölpriserna höjts bara för att det är match. När de ska gå vidare strax innan avspark frågar jag i ett svagt ögonblick om vi inte också ska köpa en biljett – men blir nedröstad. 

När jag i tonåren hamnade på tunnelbanan i sällskap av AIK-klacken minns jag i stället hur jag snabbt började leta efter utgången så fort de stämde upp i en i mina öron olidlig sång. 

Jag hade ju lärt mig krypa och gå – samtidigt som jag lärt mig att hata AIK. 

Evelyn Jones är reporter på DN och vet i vuxen ålder att både djurgårdare och till och med AIK:are kan vara fina människor.  

Bäst i Stockholm just nu: Att man inte behöver lämna Söderort över huvud taget eftersom det finns så många härliga natur-, mat- och kulturupplevelser där. Och vill man nödvändigtvis till en galleria så är Farsta centrum det enda rätta alternativet. 

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.