Jag jobbar på Sveavägen 155 och undrar därför hur det kan komma sig att en gata kan ta en 90 graders sväng och fortfarande ha samma gatunamn. Vid Sveaplan fortsätter ju Sveavägen som en liten lokalgata över ett kvarter. Kontorshusen på den här stumpen byggdes i början på 1960-talet och befann sig ju då precis på gränsen där Stockholms stenstad tog slut.

Jag törs knappt yppa det, men jag har en konspirationsteori. Kan det vara så att värdet på de nybyggda husen blev högre om de fick en fin adress som Sveavägen? Kan du hjälpa mig att komma över konspirationsteorin och få riktig kunskap i frågan?

Fredrik Nyblad

Svar: Nu kanske jag svär i kyrkan, men jag tycker att konspirationsteorier kan vara rätt spännande ibland. 

Nu är det lite speciellt med numreringen av en del gator i Stockholm och Sveavägen är dessutom ingalunda den enda gatan som gör en sådan skarp sväng.

Hur som helst tog jag kontakt med Kristian Rosengren, lantmätare på Stockholms stadsbyggnadskontor, för att bringa ordning i detta. 

Det första Kristian säger är dock att det inte finns något glasklart svar på frågan, något han beskriver som legio för flera äldre beslut.

Han säger också att Sveavägens förlängning kom till redan 1947 i samband med att en ny plan antogs. 

– Det är möjligt att den här delen skulle sitta ihop mer naturligt med den befintliga Sveavägen än som sedan blev fallet, säger Kristian och påpekar att det här beslutet togs på den tiden vi hade vänstertrafik, något som eventuellt kan ha gjort sträckningen lite mer naturlig.

Dagens överkurs: Sveavägen och Sveaplan fick sina namn vid den stora namnrevisionen 1885. Sveavägen har haft flera olika namn. Det äldsta, från 1648, är faktiskt Roslagsgatan, eller Roslagzgathun som det stavades på den tiden. 

Läs fler frågor här