Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-16 00:08

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sthlm/fraga-eva-karin-kallan-utan-dricksvatten/

STHLM

Fråga Eva-Karin: Källan utan dricksvatten

Torrlagd fåra i Observatorielunden.
Bild 1 av 2 Torrlagd fåra i Observatorielunden. Foto: Eva-Karin Gyllenberg
Bild 2 av 2 Foto: Eva-Karin Gyllenberg

DN:s Eva-Karin Gyllenberg svarar på läsarnas frågor om Stockholm.

Eva-Karin Gyllenberg
Rätta artikel

Hej Eva-Karin!

Vi är några som undrar varifrån det vatten kommer som rinner fram ”under” Observatoriekullen, det vill säga i Observatorielundens nedre del, mot Sveavägen? 

Det finns en skylt med inskriptionen ”Källan, rest 1930 – E Gunnar Asplund 1885–1940”. 

Nu är vattenfåran torr, jag gissar att vattnet kanske stängts av inför vintern.

Hälsningar Ann-Kathrin Eriksson

Svar: Av Bo Höglund, parkingenjör på parkmiljöavdelningen för norra innerstaden (inte särskilt smidig titel), har jag fått klart för mig att det handlar om två olika saker. Dels själva vattenkonstverket, kallat ”Källan”, dels den torrlagda bäckfåran.

Dricksvattnet till bäckfåran har ingenting med själva konstverket att göra. Det kommer från en pumpanläggning och byts ut några gånger per säsong (1 maj till 30 september).

– Källan är också ett vattenkonstverk, men Källan har inte varit i gång under de senaste 20 åren, säger Bo Höglund och tillägger att man tidigare lät vattnet rinna från bäckfåran ut i spegeldammen och vidare ut i dagvattenledningar.

I boken Stockholms parker av Bertil Asker, som kom ut 1986, kan man i kapitlet som handlar om funktionalismens genombrott läsa om Observatorielundens utsmyckning.

Arbetet med att göra i ordning området mellan Handelshögskolans byggnad (som invigdes 1926) och Gunnar Asplunds biblioteksbyggnad (som stod klar 1928) inleddes 1927. Själva arbetet tog flera år eftersom det handlade om att anlägga en plaskdamm. Dessutom skulle en skyddande mur byggas, träd och växter planteras och gräsmattor besås. Lägg därtill anläggning av vägar, trappor, diverse murarbeten och fångdamm.

Man kan väl säga att parkbygget inte var färdigt ens 1937 då Ivar Johnssons skulptur ”Dansande ungdom” invigdes. Ytterligare 13 år senare installerades en renings­anläggning till plaskdammen.

Foto: Eva-Karin Gyllenberg

Dagens överkurs: Vi som tycker att det bökas och grävs mycket i stan kanske kan påminnas om att det inte är något nytt fenomen. Det är Observatorielunden ett exempel på. När tunnelbanan skulle byggas i slutet av 1940-talet raserades såväl plaskdammen som bäckfåran och en bit av Brunkebergsåsen plus hela sydöstra hörnet vid Sveavägen. Allt återställdes dock 1951–52.

Hej Eva-Karin!

Då jag följer mitt 9-åriga barnbarn till schackspel i Katarina skola vill han alltid stanna en stund i Nackas hörna och snacka fotboll med morfar.

Som gammal Kirunabo vill jag även knyta an till bröderna Momma som har fått två gator i Kiruna uppkallade efter sig, nämligen Mommagatan och Reenstierna­gatan. Dessutom en välkänd pub som heter Mommas.

Med vänlig hälsning 

Olle Ljungros, Luleå

Svar: Visst är det roligt när man får en relation till ett konstverk? Då har konstnären (i detta fall Olle Adrin) verkligen lyckats.

Apropå frågan om Nackas hörna som jag skrev om nyligen hörde även Göran Orre av sig. Han påpekade (med all rätt) att det var i AIK ”Nacka” Skoglund slog igenom, ett genombrott som ledde till att han blev proffs.

Visst var det så, men som Göran Orre mycket riktigt påpekar i ett tillägg:

”Det är ju i Hammarby han är en ikon”.

Jag säger inte emot.

Läs fler frågor här