Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-18 11:55

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sthlm/frivilliga-rensar-riddarfjarden-fran-tonvis-miljofarligt-skrot/

STHLM

Frivilliga rensar Riddarfjärden från tonvis miljöfarligt skrot

00:58. Dykaren och socionomen Fredrik Johansson har – på ideell basis – tagit på sig uppdraget att rensa Stockholms vatten från skrot.

Tonvis av skrot och miljöfarliga bil- och båtbatterier döljer sig under Riddarfjärdens yta. Men varken staden eller Stockholms hamnar har ansvaret att hålla bottnarna rena. Därför har dykaren och socionomen Fredrik Johansson – på ideell basis – tagit på sig uppdraget.

Till sin hjälp har han deltagarna i dagverksamheten Främja.

– Jag har svårt att tänka mig något mer betydelsefullt att göra än just det här, säger Christina Eriksson. 

Hon står på Norr Mälarstrand i Stockholm och halar upp skrot ur vattnet med hjälp av ett rep. Nere på ungefär tre meters djup fäster dykaren Fredrik Johansson dess ände i föremål som under decennier dumpats här – i Stockholms mest centrala och osynliga soptipp: Riddarfjärden. 

Ett ryck i repet betyder klartecken från Fredrik – och Christina börjar dra.

På kajen runt omkring henne växer högarna av skrot sakta men säkert. Det är ett slags retrospektiv över mänsklig aktivitet, nu täckt av grumligt bottensediment: handfat, toalettstolar, kundvagnar, bilar, bildäck, dammsugare, gräsklippare, grillar, cyklar, elsparkcyklar...

– Och så alla dessa batterier. Man blir tokig. Hur kan människor bara slänga sådant i vår natur? säger Marcus Ousbäck.

Bild 1 av 3 Fredrik Johansson, passionerad dykare med bakgrund som röjdykare i det militära, har sedan ett år tillbaka lyft upp 4,5 ton bil- och båtbatterier från Riddarfjärdens botten.
Foto: Jonas Lindkvist
Bild 2 av 3
Foto: Fredrik Johansson
Bild 3 av 3
Foto: Fredrik Johansson

Christina och Marcus är bara ett par av deltagarna i dagverksamheten på Främja, som erbjuder vuxna med olika typer av funktionsvariationer inom autismspektrat, sysselsättning med mening och mål.

Vore det inte för den lyckliga slump att en av föreståndarna på Främja, Fredrik Johansson, också är en passionerad dykare, skulle de inte stå här och stolt bidra till att göra världen lite bättre och mindre farlig.

– Det är sorgligt att se allt det här skräpet. Men det känns väldigt bra att vi får vara med och ta bort det, säger Sara Backteman, en annan av de runt femton deltagarna från Främja som arbetar med skräpupptagningen denna dag.

Bil- och båtbatterierna lyfts från botten med hjälp av flytsäckar som fästs vid batterierna med spännband. ”Det var chockartat att upptäcka hur många batterier som ligger där nere”, säger Fredrik Johansson. Foto: Jonas Lindkvist

Under året som gått har de gjort tre dagslånga insatser för att rensa Riddarfjärden från skrotet. Runt tio kubikmeter har det blivit varje gång.

Samma dag som DN är med är det en stor dag. I princip alla bil- och båtbatterier Fredrik Johansson och hans dykarkollegor hittat längs med kajen från Kungsholmstorg till Stadshuset är nu uppe ur vattnet.

– Vi har baxat upp 4,5 ton båt- och bilbatterier. Det är galet. Jag vågar knappt tänka på vad som skulle hända med vår vattenmiljö om de börjar läcka bly och svavelsyra, säger Fredrik Johansson när han bryter ytan med ännu ett batteri som han lyft från botten med hjälp av en flytsäck.

John Edgardh, projektets maskinist, vinschar upp den miljöfarliga, sextio kilo tunga klumpen och ser till att den landar på durken av den gamla timmerflottarbåt som tjänstgör som dykplattform. 

John Edgardh, projektets maskinist, vinschar upp ännu ett batteri från Riddarfjärdens botten. Marc San Martin, till höger, är en av deltagarna från Främja som hjälper till att ta hand om det miljöfarliga avfallet. Foto: Jonas Lindkvist

Vinschen är ny och har förenklat det tunga arbetet avsevärt. Den har sponsrats av Stockholms hamnar – ett slags bevis för att det kommunala bolaget tycker att det ideella arbetet som utförs är viktigt. Men trots att man inser vikten av att bli av med det miljöfarliga avfallet har varken Stockholms hamnar eller Stockholms stad något formellt ansvar för att få bort det från stadens sjöbottnar.

– Det är märkligt. I min värld borde det definitivt ligga i det allmännas intresse att få bort batterierna. Bly är en av de giftigaste tungmetallerna som finns. Om plasthöljena inte spricker nu så kanske de gör det om 30 år. Tanken på att alla stockholmares stora färskvattentäkt bara ligger några kilometer härifrån skrämmer mig, säger Fredrik Johansson.

Det var när han för drygt ett år sedan gjorde ett dyk för att hjälpa en vän att kontrollera ett båtskrov som idén till projektet föddes. Båten låg förtöjd vid Norr Mälarstrand och dyket kom att förändra hans syn på tillvaron under ytan:

– Det var chockartat att upptäcka att Riddarfjärden är en soptipp.

Där och då bestämde sig Fredrik Johansson för att göra en insats. Han insåg dock att han skulle behöva hjälp. Och den fanns att få – så nära som på hans arbetsplats som coach på Främja, ett vårdbolag som erbjuder ett 50-tal vuxna personer dagverksamhet enligt LSS, lagen om stöd och service. 

– Vår ambition är att erbjuda meningsfull sysselsättning för våra deltagare. Men vi vill också att den ska vara socialt och miljömässigt hållbar. Att dra upp skrot ur Riddarfjärden har blivit ett viktigt – och tungt – komplement, ler Fredrik Johansson.

Sedan tidigare driver deltagarna en ekologisk stadshandel på Södermalm, de producerar äppelmusten ”Palla” som säljs av flera restauranger i stan och de ägnar sig åt småskalig odling.

– Men det här slår allt, det är så tydligt att vi gör nytta, säger Christina Eriksson.

Christina Eriksson, en av dagverksamheten Främjas deltagarna, hjälper till att dra upp skrotet på kajen. ”Det är bättre än att fiska, man får napp varje gång”, skrattar hon. Hon är både stolt och glad över att att hon får vara med och bidra till att Riddarfjärden blir mindre miljöfarlig. Foto: Jonas Lindkvist

Projektet har döpts till ”Rena Mälaren” och de har tillstånd av Stockholms hamnar att göra dykningar längs med Norr- och Söder Mälarstrand hela oktober ut. 

– Vi uppskattar verkligen det här projektet och gör vad vi kan för att stötta det. Vårt formella ansvar sträcker sig dock bara fram till kajkanten, säger Tor Wildenstam, enhetschef på Stockholms hamnar, som förutom att man sponsrat med vinschen också ställer ut containrar för att underlätta bortforslandet av skrotet.

Även Juha Salonsaari, enhetschef på Stockholm stads vattenmiljöenhet tycker att projektet är värdefullt. Staden hade förväntat sig att det skulle ligga en del skrot på botten, men också han har förvånats över mängden skrot som Fredrik Johansson och Främja släpat upp.

Att varken Stockholm stad eller Stockholms hamnar har det formella uppdraget att rensa bottnarna förklaras med att det i första hand är den som skräpar ner som bär ansvaret:

– Det är förbjudet att dumpa skrot i våra vatten, inte minst miljöfarligt avfall, säger Juha Salonsaari.

Som fastighetsägare har Stockholm stad ansvar för att städa stränder och ta upp båtar som har eller är på väg att sjunka. Upptäcker man att det finns risk för föroreningar ”för man en dialog med miljöförvaltningen om lämpliga åtgärder”, förklarar Fabian Kjessler, enhetschef på stadens exploateringskontor.

De senaste mätningarna av bottensedimentet i Riddarfjärden har dock inte visat på några förhöjda blyhalter. 

– Men visst kan man se alla dessa batterier som ett slags tickande bomb. De måste upp innan skyddshöljena spricker. Börjar det läcka är riskerna stora, framför allt för djurlivet, säger Juha Salonsaari.

Foto: Jonas Lindkvist

Fredrik Johansson suckar:

– Om allt det här skrotet hade legat i skogen, är jag säker på att någon redan tagit det fulla ansvaret. Men när det ligger under ytan syns det inte. Jag skulle önska att staden åtminstone rensade bottnarna vid alla småbåtshamnar på båtbatterier, säger han.

Projektet har väckt uppmärksamhet och både staden och Stockholms hamnar hoppas att det kan leda till att dumpningen av skrot och miljöfarligt avfall i Riddarfjärden minskar och medvetenheten ökar.

Fred Rydén, en av deltagarna säger:

– Hur som helst kommer vi fortsätta städa bottnarna. För om inte vi gör det, vem ska då göra det?

Läs mer: Misstänkta gifttunnor i Vinterviken undersöks – efter 30 år