Peter och Henrik väntar sitt första barn om några veckor. Men Stockholms läns landsting accepterar inte familjen.
– Det är absurt, nästan som en Monty Python-sketch, säger Peter.
När han föddes registrerades han som kvinna, men nu är han officiellt en man.
– Jag är transman och har vetat om det hela livet. Men fram till lagändringen 2013 har jag fått leva med ett kvinnligt personnummer för att inte riskera att bli tvångssteriliserad. Jag har också längtat efter det här barnet i hela mitt liv, säger Peter.
Han och Henrik träffades i fjol, nu är de gifta. Ultraljudsfoton av pojken som ska födas i början av juni står i köksfönstret. Men det var inte lätt att få till dem.
– Det var helt omöjligt att boka ett ultraljud, till slut fick barnmorskan boka det med sitt eget personnummer, säger Peter.
Det har inte haft några problem alls med bemötandet från vårdpersonalen. Men byråkratin slog bakut direkt. När de skulle skriva in sig på mödravårdscentralen blev det problem, Peters manliga person är blockerad i journalsystemet.
– De fixade en nödlösning i ren panik. De får föra en gammaldags pappersjournal, jag bär med den i en röd pärm, vart jag än går, säger han.
Ultraljudsfoton. Foto: Anette Nantell
I mitten av graviditeten åkte han till sjukhus akut med för tidiga sammandragningar. Det uppstod total förvirring, läkaren hade aldrig sett en pappersjournal.
– Det skulle bli stora problem om du kom in akut och inte vore talför, säger Henrik.
Lagen om tvångssterilisering av transpersoner upphävdes 2013, sedan dess har en handfull transmän fött barn i Stockholm. Men spärren som kastar ut dem ur journalsystemet är fortfarande inte hävd.
Peter och Henrik berättar om ett fall där en transperson tidigt i graviditeten – det syntes inte – åkte in akut till sjukhus.
– De trodde honom inte, de sade att han var psykiskt sjuk och inte gravid, det slutade med missfall, säger Henrik.
En annan transman kom in, med kraftiga smärtor, för att föda.
– Det blev kaos, han fick ingen ryggmärgsbedövning och födde utan smärtlindring, säger Peter.
De två är, förhoppningsvis, garanterade plats på BB. På sjukhuset säger personalen att allt kommer att gå bra.
– Men vi vet ju inte vad som kommer att hända. Vi måste ringa, och kolla, och undersöka, hela tiden. Tänka ”vad kan gå fel”. Jag hinner inte vara gravid. Jag kan bli blockerad från vård, jag och mitt barn kan dö, säger Peter.
Och fler byråkratiska falluckor väntar efter födseln. Peter och Henriks son får inte, som de flesta andra barn, ett personnummer automatiskt vid födseln.
– Vi får skicka in papper och det kan ta tid, vi får vänta på föräldraersättning, säger Henrik.
Eftersom de är gifta blir han utan problem registrerad som vårdnadshavare – men inte Peter.
– Skatteverket registrerar alla födande som mödrar, men modern finns inte. Så vad händer? Kan jag ta ut mediciner åt barnet? Kan jag skriva in det på dagis? Kan jag hämta och lämna på dagis? Jag blir outad i varje situation, jag måste visa papper och förklara, jag och barnet riskerar att bli diskriminerade, säger Peter.
Det känns lite grann som om vi lever utanför samhället, det är inte så skoj.
– Det känns lite grann som om vi lever utanför samhället, det är inte så skoj.
Peter och Henrik har haft otaliga kontakter med Skatteverket och Försäkringskassan, hur många minns de inte. De har anmält tre försäkringsbolag, som inte ville låta dem teckna en gravidförsäkring, till Diskrimineringsombudsmannen. Först efter tre månaders försök hittade de ett bolag som gick med på det.
– Det pågår en utredning om familjerättsproblemen som ska vara klar i december, men den ska också behandla frågan om surrogatmödraskap så vem vet hur lång tid det tar, säger Henrik.
Alla framsteg för transpersoner har skett via domstol, påpekar han, inte via riksdagen och politiska initiativ.
– Det är tråkigt att vi ska behöva gå den vägen, säger Henrik.
– Vi två är ändå privilegierade, vi har kontakter, vi är medvetna om problemet. Men transpersoner orkar inte kämpa ensamma längre, säger Peter.
Peter och Henrik heter egentligen något annat.
Mia Tottmar
mia.tottmar@dn.se
Läs mer. Förlegade regelverk ska ändras
Starbrink. Foto: Nicklas Thegerström
Journalsystemet ska ändras – skyndsamt – så att män kan föda barn. Det lovar sjukvårdslandstingsrådet Anna Starbrink (FP).
Hon har träffat och tala med Peter och Henrik, och med ett annat par som redan har blivit föräldrar.
– Det handlar om väldigt få personer, en handfull, men de är väldigt utsatta, säger Anna Starbrink (FP).
Det har visserligen hänt mycket, menar hon, en del diskriminerande lagstiftning – som tvångssterilisering – har upphävts.
– Men sjukvården har inte hängt med, gång på gång stöter vi på problem i föråldrade regelverk och stelbenta system som är fast i förlegade normer. Jag vill genomlysa sjukvården och nosa rätt på diskriminerande hinder, säger Anna Starbrink.
När journalsystemet installerades lades spärren till som en säkerhetsåtgärd, så att sjukvården inte av misstag skulle kunna lägga in fel person. Den näst sista siffran i personnumret visar könstillhörighet, jämn siffra för kvinnor och udda för män.
Myndighets-Sverige har inte beredskap för nya konstellationer i familjebildningen.
– Då fanns det inte på kartan att män kan föda barn, det är så främmande för regelsystemen att ett barn kan ha två pappor. Myndighets-Sverige har inte beredskap för nya konstellationer i familjebildningen, säger Anna Starbrink.
Journalsystemet för gravida är inte det enda som behöver åtgärdas, enligt henne. Blodgivningsreglerna stoppar personer som bytt kön eftersom det är omöjligt för män som har haft sex med män under det senast föregående året att ge blod.
– Fokus för att hindra smittspridning via blodgivning bör ligga på riskerna. Att transpersoner inte får lämna blod är ganska omodernt. Det är inte en fråga vi äger i landstinget men jag tycker att det borde ändras nationellt, säger Anna Starbrink.
Sedan några år finns möjligheten även för lesbiska att på landstingets bekostnad försöka bli gravida genom insemination – men den ena kvinnan som börjar med IVF-behandlingen får inte överlåta de resterande försöken till sin partner. Det betyder att om ett försök misslyckas och den första kvinnan hinner passera åldersgränsen så brinner parets möjligheter att bli föräldrar helt enkelt inne.
– Det finns inga medicinska skäl till det, och inga andra skäl heller, det är bara gammal vana. Den frågan bör vi kunna ändra på här i Stockholm och jag vill att vi gör det på en gång, säger Anna Starbrink.