Pendeltåget på väg till Stockholmsmässan en grå och regnig lördag är fullt av kvinnor i alla åldrar. Var är männen? De går att räkna på ena handens fingrar. En riktig karl beger sig inte till en sy- och handarbetesmässa en ledig dag, verkar det som.

– Erik skulle ta barnen till simhallen, berättar en kvinna i hemstickad tröja och tajta läderbyxor för sin kompis.

– Jack har match så Nils tog med dem dit. Sedan ska de på bio.

– Bra! Då har vi gott om tid, säger den första kvinnan och ler med hela ansiktet. 

Hon får ett stort leende tillbaka och jag ser hur de båda ryser av välbehag. 

Hur ska vi kvinnor förklara så att männen förstår vad de missar? Jag försöker: Allt det här handarbetet kräver många färdigheter. Det är projekt som kan drivas i egen takt. Men för att klara av att sticka, virka, brodera eller sy måste du använda huvudet och räkna, även multiplikation och division. Det krävs målmedvetenhet och ett tålamod under perioder av upprepningar. Och det kräver koncentration vid de avancerade partierna. Du kan vara extremt kreativ och skapa själv, färga garn eller göra egna stick- och symönster. Eller så kan du följa beskrivningar, vilket i sig kan vara en utmaning. Handarbete är också en känslomässig upplevelse. Den taktila erfarenheten när mjukt garn glider fram mellan fingrarna och stickorna studsar mot varandra har jag hittills inte lyckats förmedla till männen (eller de ointresserade kvinnorna) i mitt liv. 

Men du blir alltid handfast belönad. En tröja? En jacka? Eller en kudde? Det du gör växer fram mellan dina händer. Kanske inte alltid så fint som du drömt om. Men ändå. 

På mässan undrar jag om kvinnorna ens vill dela med sig av sina erfarenheter. Nu får de en alldeles egen lördag med tjejkompisarna, inomhus i höstrusket. En stressad förälder kan rysa till av lycka för mindre än så.

Helena Sjödin Öberg är redaktör på DN och har just nu tre stickningar och två syprojekt  på gång. När de blir färdiga är det ingen som vet. Läs även hennes krönikor om vad som är en vanlig kanelbulle och om att hyresgäster är mer hotade än kulturen i Stockholms innerstad.