Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM

Hon sätter nytt ljus på svart manlighet

I Kristin-Lee Moolmans och IB Kamaras fotoutställning ”2026”, som visas på galleriet CFHILL i Stockholm, utforskas svart manlighet. Eller, närmare bestämt, svart manlighet med hjälp av kläder.

Sydafrikanska Kristin-Lee Moolman skrattar nästan hela tiden och bryter sällan ögonkontakten när vi träffas i galleriets lokaler. Hon berättar att hon och hennes nyfunna konstnärliga partner, Ibrahim ”IB” Kamara från Sierra Leone, träffades på Instagram. De hade sett varandras konst på internet utan att egentligen veta något om den andra, men började så småningom följa varandras konton och bestämde sig sedan snabbt för att samarbeta. IB Kamara hade redan namnet på deras första gemensamma projekt klart: ”2026”.

– Min konst handlar om att erbjuda en annan bild av Sydafrika än de stereotypa, idealiserade historierna som konstnärer ofta visar upp. Även om fattigdomen, våldet och segregationen fortfarande existerar går vi mot en ljusare framtid, och Ibrahim har precis samma tankar, säger Kristin-Lee Moolman.

Fotografierna föreställer män, på Johannesburgs gator, iklädda leopardmönstrade klänningar och spetsar och knästrumpor. De flesta av männen är vänner till fotografen. På en bild, som Kristin-Lee Moolman efter mycket om och men utnämner till sin favorit, står vännen Lebohang Otukile i gnistrande vit brudklänning, tunga guldsmycken och cowboyhatt. En annan man, i mindre uppseendeväckande kläder, håller om honom bakifrån.

– Han gick bara förbi och sade: ”Jag vill vara med på bild!”. Jag trodde att han menade att jag skulle fotografera honom enskilt, men han ställde sig bakom och kramade om Lebo. Det var ett så vackert ögonblick, för i de här kvarteren kan det gå åt två håll – antingen bemöts man med kärlek och acceptans, eller så skriker folk på en tills man springer därifrån, säger Kristin-Lee Moolman.

– I Sydafrika, i synnerhet, är maskuliniteten så stel, så fast, att bilderna blev väldigt speciella. De flesta av de jag fotograferade är straighta, och under processen såg vi hur vi kunde klä på en heterosexuell man icke-konformativa kläder och hur det gjorde att hans maskulinitet framträdde ännu starkare.

Jag säger att just att så många av modellerna är heterosexuella är intressant, eftersom de bär kläder som både straighta och icke-straighta män av olika skäl – rädsla för att sticka ut, för att bli betraktade som omanliga, för våldsamma konsekvenser – ofta drar sig för att använda i offentligheten.

De flesta av de jag fotograferade är straighta, och under processen såg vi hur vi kunde klä på en heterosexuell man icke-konformativa kläder och hur det gjorde att hans maskulinitet framträdde ännu starkare.

– ”2026” handlar väldigt mycket om mod, säger Kristin-Lee Moolman. Men Sydafrika är konstigt på det sättet – det finns mycket fördomar och diskriminering kring maskulinitet och femininitet och hur man gestaltar det, men också mycket mod. Man gömmer sig och visar upp sig om vartannat.

Kläderna som männen bär är alla upphittade eller köpta i andra hand. Konstnären berättar om en gata i Johannesburg, ”The Piles”, en enda stor andrahandsmarknad där avlagda och överblivna kläder från västvärlden dumpas och säljs. Kristin-Lee Moolman säger att kläderna nog egentligen ska skänkas till fattiga, och rycker på axlarna: ”Korruptionen, du vet...”.

Hon svarar långsamt på min fråga om framtiden.

Kommer år 2026 verkligen att se ut som i ”2026”?

– Å ena sidan är jag hoppfull, å andra sidan är jag livrädd. Förra året hade jag svarat fuck yeah, men sedan förändrades något. Nu är det viktigare än någonsin att visa upp bilder som de här – på grund av all skit som händer i Tjetjenien, all polisbrutalitet, att Trump vann presidentvalet i USA. Tills dess trodde jag att vi var på väg mot en ljusare framtid – nu tror jag att vi kan vara på väg dit, men att vi måste jobba hårdare för det. I framtiden kommer jag och Ibrahim antagligen att göra mer politisk konst, för som konstnär måste man reagera på den sortens saker.

Måste man?

– Det är ett tveeggat svärd, förstås, säger Kristin-Lee Moolman. Vacker konst, utopisk och upplyftande, är ibland lika kraftfull som politiskt driven konst. Men för mig, som är ett barn av apartheid, handlar mycket av min konst om att hitta min identitet. Som vit afrikaansflicka finns det vissa regler man ska följa – man ska ha barn, vara en god fru – men samtidigt som det politiska systemet i Sydafrika förändrades, förändrades också det. Det är en ny upplevelse för mig, och många med mig, att känna att jag har makten att skapa politiska berättelser.

Kristin-Lee Moolman tittar mig fortfarande i ögonen, men har inte skrattat på en stund. Hon säger:

– Samtidigt måste konst vara vacker.

Fakta. Kristin-Lee Moolmans och IB Kamaras ”2026”

Kristin-Lee Moolman är en sydafrikansk konstnär och fotograf bosatt i Johannesburg. Ibrahim ”IB” Kamara är konstnär och stylist, född i Sierra Leone, utbildad på den berömda konst- och designhögskolan Central Saint Martins i London. ”2026” är deras första gemensamma projekt, som visas upp på CFHILL på Norrlandsgatan 24 i Stockholm mellan den 19 april och den 12 maj.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.