Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-21 11:43

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sthlm/hugo-ewald-jag-ler-som-en-man-men-samtidigt-som-ett-litet-barn/

STHLM

Hugo Ewald: Jag ler som en man, men samtidigt som ett litet barn

Annedal 13.20.

Jag kände mig manlig under min sommarsemester. Det är sällsynt, väldigt sällsynt, och har ingenting att göra med att jag skulle ha spenderat mina lediga veckor med muskelträning, beachvolleyboll eller vad det nu är manliga män gör när de ska vara manliga. Istället handlar det bara om den rena maskuliniteten i att vägra ta hjälp av någon annan.


Jag och min partner flyttar snart till en ny lägenhet och då behöver vi möbler. Många möbler, själv har jag knappt några alls. Och icke ska dessa möbler införskaffas med hjälp av Tiptapp eller andra, mindre gigbaserade, verktyg för att flytta stora mängder tunga saker på. Istället ska jag med kollektivtrafiken åka från station till station, ett par om dagen, för att hämta upp olika ting vi köpt second hand. En sittkudde i Täby, en sänggavel i rotting i Åkersberga, en påfågelfåtölj på Lilla Essingen. Bil eller körkort har jag förstås inte, som inflyttad Stockholmare skulle det helt förstöra min image!


Istället tar jag tvärbanan till Annedal, en plats jag aldrig varit på men som verkar relativt idylliskt med sina lägenhetshus, för att hämta upp ett kontorsbord. Kvinnan jag köper bordet av frågar om jag har bil, och med stolt min svarar jag att jag ska bära det.


Så vandrar jag med det tunga bordet de 500 meter det tar för mig att hitta tillbaka till tvärbanan. Jag ler, som en man men samtidigt som ett litet barn. Jag kan själv.


Hugo Ewald är DN:s faktaredaktör och gör allt för att framstå som infödd Stockholmare. Läs även hans krönikor om svårigheten att hitta en stamkrog i Stockholm och om hur han blev en tönt.