Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-26 18:39

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sthlm/i-rinkeby-kampar-politikerna-for-forandring-och-fortroende/

STHLM

I Rinkeby kämpar politikerna för förändring och förtroende

Bild 1 av 9 Hoda Faisal har kommit till stadsdelsnämndens öppna frågestund för att tala om diskriminering av afrosvenskar och för att ställa Benjamin Dousa (M) till svars.
Foto: Alexander Mahmoud
Bild 2 av 9 Elvir Kazinic (S) på Kvarnby bollplan i Rinkeby, där de under förra mandatperioden ordnade konstgräs och kvällsbelysning.
Foto: Alexander Mahmoud
Bild 3 av 9 Långt ifrån alla Stockholms kommuns 14 stadsdelsnämnder har någon större aktivitet på sina öppna frågestunder. Men hit kommer det alltid folk. Vissa dyker bara upp en gång, medan andra, som lokalbon och C-medlemmen Kahin Ahmed, nästan varje månad.
Foto: Alexander Mahmoud
Bild 4 av 9 Det kan ta en timme för Elvir Kazinic (S) att ta sig de 300 meterna från arbetet och hem. Han blir stannad av människor som vill prata och berätta om bra och dåliga saker som pågår i området.
Foto: Alexander Mahmoud
Bild 5 av 9 Benjamin Dousa (M), stadsdelsdirektör Ulla Thorslund och Martin Michel (MP) på väg till studiebesök hos sociala insatsgrupper (SIG) i Rinkeby-Kista.
Foto: Alexander Mahmoud
Bild 6 av 9 För första gången har Sverigdemokraterna tagit plats i Rinkeby-Kistas stadsdelsnämnd.
Foto: Alexander Mahmoud
Bild 7 av 9 Efter valet 2018 styr nu allianspartierna tillsammans med Miljöpartiet.
Foto: Alexander Mahmoud
Bild 8 av 9
Foto: Alexander Mahmoud
Bild 9 av 9
Foto: Alexander Mahmoud

I dag samlas Sveriges politiska elit under Järvaveckan – och kastar ljus över områden som i media ofta beskrivs som utsatta och problemtyngda.
– Det känns som att Rinkeby glöms eftersom majoritetssvenskarna inte bor här, säger Hoda Faisal.

DN har följt det politiska arbetet i Rinkeby-Kista, där många vill förändra, både bilden av området och de boendes förtroende för politiken.

När 25-åriga Hoda Faisal en torsdag i slutet av januari stampar av snön från kängorna är det första gången hon sätter sin fot i Rinkebyskolans aula. Hon och ett 30-tal andra områdesbor har trotsat den bitande kylan och tagit sig till stadsdelsnämndssammanträdets öppna frågestund.

Nu har hon rest sig från trästolen och håller en bunt papper i ena handen och pekar med den andra. 

– Titta på dem och titta på oss som sitter här. Hur ska vi kunna bli representerade av dem?

Bild 1 av 2 En kväll i juli förra året hörde Hoda Faisal flera skott utanför sin lägenhet, som ligger på bottenplan. Två män hade blivit skjutna på parkeringen utanför. Hon bestämde sig för att flytta ifrån Rinkeby, men fortsätta kämpa politiskt för människorna som bor där.
Foto: Alexander Mahmoud
Bild 2 av 2 Hoda Faisal är också aktiv i Somaliska ungdomsföreningen och arbetar bland annat för att stärka unga tjejer.
Foto: Alexander Mahmoud

Framför henne sitter stadsdelsnämndens politiker och tjänstemän – majoriteten vita. Omkring Hoda Faisal besökarna från området – nästan alla afrosvenskar. 

Nämnden har precis brutit för paus. Det är årets första sammanträde och moderaten och MUF-ordföranden Benjamin Dousas första som ordförande. Efter valet i höstas är styret i kommunen – och följaktligen även i stadsdelen – nytt. Området, där en majoritet röstar på Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, styrs nu av allianspartierna och Miljöpartiet. Sverigedemokraterna har också för första gången tagit plats i nämnden. 

Hoda Faisal bor några hundra meter härifrån och har kommit hit i dag med ett tydligt mål. Hon ska konfrontera Benjamin Dousa. 

Tidigare samma månad har han skrivit om hur det nya styret drivit igenom hårdare krav för att få försörjningsstöd. Nyanlända ska lära sig svenska i större utsträckning och för att alls få försörjningsstöd förväntas man gå praktik. Dousa tycker att ”ställa krav är att bry sig”.

Faisal har inte gillat tonen. Hon tycker att det låter som att Dousa menar att allt är invandrarnas fel. 

I handen håller hon Länsstyrelsens rapport från november förra året, som handlar om hur afrosvenskar diskrimineras på arbetsmarknaden.

Under frågestunden reser hon sig upp, berättar om studien och frågar vem det är som ska ordna de praktikplatser Dousa talar om. Han svarar att alla partier tycker att det ska finnas något slags aktivitetskrav för försörjningsstöd och att praktikplatser kan ordnas via utbildningsprogram och jobbtorg.

– Jag tyckte hans svar var väldigt vagt, säger Hoda Faisal. 

Bild 1 av 2 Ordförande Benjamin Dousa (M) i samtal med vice ordförande Elvir Kazinic (S) under stadsdelsnämndens sammanträde.
Foto: Alexander Mahmoud
Bild 2 av 2 Benjamin Dousa (M) tror att högre krav för ekonomiskt bistånd kan göra att fler kommer i arbete i Rinkeby-Kista.
Foto: Alexander Mahmoud

Hon röstade på Socialdemokraterna i valet 2018, men har nyligen gått med i Centerpartiet. Förutom det faktum att hon ser sig som socialliberal var det partiledaren Annie Lööfs markering mot SD-ledaren Jimmie Åkesson i en tv-debatt i höstas som gjorde Faisal övertygad.

– Annie Lööf var motarbetad, men stod rakryggad och sa ifrån. Jag tänkte att wow, en sådan partiledare vill jag jobba med. 

● ● ●

Inte heller 26-årige Benjamin Dousa bor särskilt långt från Rinkeby Centrum. Hans lägenhet ligger högt upp och har stora fönster. Till vänster vetter de mot Kista gård, till höger mot Husby. Längst ner i byggnaden ligger en pizzeria som drivs av pappan till en av Dousas fotbollslagskamrater från barndomen. 

Att vara ordförande i den här stadsdelsnämnden säger Dousa är bland de finaste uppdragen man kan ha. Han beskriver området som på samma gång fantastiskt som problemtyngt och tar upploppen i Husby 2013 som exempel. 

– Samtidigt som kravallerna pågick mobiliserades människor som aldrig tidigare varit aktiva i civilsamhället och föreningslivet. På några timmar hade de tagit sig ut för att lugna området. Det grillades korv och blev nästan en festivalaktig känsla.

Benjamin Dousa gör inga yviga gester, men när han talar om sin uppväxt höjer han ögonbrynen och betonar vissa stavelser med en nickning. 

– En tredjedel av kompisarna i fotbollslaget levde på försörjningsstöd. Jag var i en Kista-kontext välbärgad, med en mamma som jobbade heltid som städare. Jag hade alltid råd med fotbollsskor som passade. 

Men det var först när Benjamin Dousa fick börja i en skola inne i stan som han upplevde att möjligheterna för honom öppnades. I sin bok om uppväxten i Husby skriver han att han talade en väldigt bristfällig svenska under tiden han gick i skola här. Trots att han är född och uppvuxen i Sverige, av svensktalande föräldrar.

Som ordförande i stadsdelsnämnden rår han inte över skolfrågor. Däremot har han varit drivande i att införa krav på daglig högläsning på svenska på förskolorna i området. 

– Alla förskolebarn får en bok att ta med hem och jag hoppas att föräldrarna stimulerar dem att fortsätta läsandet, säger han.

Benjamin Dousa delar inte Hoda Faisals kritik kring representationen i stadsdelsförvaltningen. Många där har ursprung från något annat land än Sverige, enligt Dousa. Men eftersom det bara är cheferna som syns i nämndsammanträdena kan det bli en skev bild, säger han.

– Jag tror också att klass och geografi spelar större roll än etnicitet och vilket land man är född i. Jag hade kunnat identifiera mig med en somalisk kvinna när jag växte upp om hon kom från Rinkeby eller Kista. 

Något som han däremot ser som en av de stora frågorna för området är att få personer som är framgångsrika inom sina fält bor kvar.

– Om det till exempel är en somalisk kvinna i hijab som lyckas i karriären så tenderar hon att flytta härifrån. Det är svårt att sikta uppåt. 

● ● ●

”Folk offrar sin fritid för att göra något bra för samhället”. Elvir Kazinic (S) lyfter vikten av föreningsbidrag som en del i en utveckling där fler är delaktiga i samhället. Foto: Alexander Mahmoud

Den första vårkvällen i mars promenerar socialdemokraten Elvir Kazinic, iklädd luvtröja och sneakers, genom Rinkeby och gestikulerar stort.

– Titta där! Ser ni? Vi såg till att de fixade den här konstgräsmattan för barnen och förra hösten satte man upp lampor så att det gick att träna på kvällstid. 

Var tjugonde meter finns det något Elvir Kazinic vill kommentera eller berätta om. Han går raskt, skrattar med hela ansiktet och blir ganska andfådd. Det här är Rinkeby. Elvir Kazinics plats i livet. 

Till Sverige kom han från krigets Bosnien 1992. Fyra år senare landade han här, där han slog sig ner, skaffade arbete och familj. Han jobbar som husvärd och har under hela sin tid i Sverige varit aktiv inom idrottsrörelsen. Det var genom den han kom in i politiken.

– För tio år sedan blev jag jättearg på politikerna. Det handlade om allt från hur fotbollsplanerna sköttes till tiderna för träning och föreningsbidragen. Då bestämde jag att om det inte går att kriga mot dem får jag bli en av dem.

”Jag förstår att folk känner frustration. Det är inte perfekt. Men vi måste fortsätta jobba”, säger Elvir Kazinic (S). Foto: Alexander Mahmoud

Han blev socialdemokrat. Under sina dryga 20 år i Rinkeby har han sett Arbetsförmedlingen, banken och posten försvinna från området. Nu säger han att man verkar vara överens över partigränserna om att arbeten och samhällsservice måste finnas på orten.

– Det går åt rätt håll. Jag förstår att folk är frustrerade, men det blir bättre.

Under sina politiskt aktiva år har han suttit i Rinkeby-Kistas stadsdelsnämnd. Mellan 2017 och 2018 var han ordförande och efter maktskiftet är han nu vice. 

– Vi gjorde mycket under våra fyra år. Framför allt arbetade vi för att stadsdelsförvaltningen, polisen, civilsamhället skulle jobba mer tillsammans. Vi inledde samarbete med fler föreningar, återinförde föreningsbidrag och ökade antalet fältarbetare. 

Kazinic tror också att det är viktigt för lokalbornas förtroende för politiken att ledamöterna i nämnden speglar människorna som lever i området.

– Vi har somaliska representanter, jag är från Bosnien och alla som företräder oss måste bo i området. Och det blir bättre – i den senaste mätningen hade förtroendet för stadsdelen ökat.

Elvir Kazinic leder vägen till Rinkebyskolans skolgård. Här finns två ungdomsgårdar och en idrottshall, där det pågår basketträning i Akropol baskets regi. Det är en av föreningarna som inte beviljades stöd från stadsdelen för sin verksamhet. 

Av 32 ansökningar om föreningsstöd som kom in för 2019 beviljades bara sju, något Kazinic är kritisk till. Enligt stadsdelsdirektören var många ansökningar ofullständiga, men Elvir Kazinic tror att det främst var ett sätt att spara pengar.

– Vi har så många ideella krafter i området. Folk offrar sin fritid för att göra något bra för samhället. Vad kostar en ungdom som hamnar snett? Säkert 20 miljoner. Jag säger inte att man ska jobba med alla föreningar, men de som visar framfötterna ska få stöd, säger han.

”Jag har fått lära mig respekt och disciplin”, säger 15-åriga Maryam Dimiss om basketen. Hon både tränar barn och spelar själv i Akropol basket. Foto: Alexander Mahmoud

Inne i idrottshallen hörs uppmuntrande tillrop från föräldrarna på läktaren. Nedanför spelar ett 10-tal barn i åttaårsåldern, både pojkar och flickor. Det är 15-åriga Maryam Dimiss som håller i träningen. Förutom de två gånger i veckan hon tränar barnen spelar hon själv tre gånger i veckan. Hon älskar basket och lagkompisarna hon lärt känna har blivit som en familj.

– Basket har lärt mig om så mycket mer än basketen i sig. Jag har fått lära mig respekt och disciplin, att lyssna på tränaren – och då har jag också börjat lyssna mer på lärarna i skolan. 

– Jag kanske hade hängt omkring mer annars, häromkring och i centrum. Basketen får mig att strukturera mitt liv bättre. Och så är det bra för hälsan.

Maryam Dimiss är född och uppvuxen i Rinkeby.

– Jag vill alltid bo här. Det är roligt, jag har mina kompisar och min familj här och känner mig trygg.

Enligt stadsdelens egna mätningar ökar den upplevda tryggheten i området. Det är dock fortfarande mindre än hälften av männen som känner sig trygga i stadsdelen och ganska exakt 50 procent av kvinnorna, enligt siffror från slutet av förra året. 

Rinkeby och Husby tillhör fortfarande de områden som av polisen kallas ”särskilt utsatta”. Polisen noterar dock att det grova våldet minskar och att utvecklingen verkar gå åt rätt håll. 

● ● ●

Två mindre guldbeprydda soffor står mitt emot varandra i Hoda Faisals vardagsrum. Från TV:n spelas musik. Det är Gulled Simba.

– Somalias Justin Bieber, säger Hoda Faisal.

Hoda Faisal har en paus i studierna till sjuksköterska och vill arbeta ett tag innan hon återgår. Hon säger att hon har sökt flera hundra jobb de senaste fyra månaderna och varit på 15 intervjuer. 

Det handlar om jobb inom administration och kontor. Arbeten som Hoda Faisal säger att hon är kvalificerad för, men som hon tror arbetsgivarna hellre ger till någon annan – som inte är afrosvensk. Hon berättar om att både hon och hennes vänner upplever diskriminering.

– Vi är många, men vi syns ingenstans. Väldigt få somalier eller afrikaner syns i offentligheten. 

Hoda Faisal är uppvuxen i Tensta, men har bott i Rinkeby i nästan två år. Här lever många av hennes vänner och släkt. I andrahandslägenheten som ligger precis vid Rinkebystråket bor hon och hennes ettåriga son tillsammans med en bekant som hyr ett rum.

Med sonen balanserande i knäet berättar Hoda Faisal om en kväll i juli förra sommaren, som drev henne till ett val.

– Klockan var efter tio på kvällen och jag satt uppe och pratade med min syster. Då hör vi massor av skott här precis utanför. Vi tar skydd och stänger dörrarna.

Det är två män som blir skjutna på parkeringen mitt emot Hoda Faisals lägenhet, som ligger på bottenvåningen.

– Den dagen beslutade jag mig för att flytta. Min son ska inte växa upp här.  

Samtidigt vill hon bli politiker och jobba för förändring och mot segregation. 

– Det känns som att Rinkeby glöms eftersom majoritetssvenskarna inte bor här. Om fler slags människor bodde här skulle man behöva förändra något.

● ● ●

I slutet av mars har våren anlänt på riktigt till Rinkeby. Människor promenerar över torget i öppna jackor och butikerna ställer upp dörrarna. 

Efter ett riktat polisarbete har den öppna droghandeln vid torget försvunnit. Polisen medger att den delvis fortsätter på nya platser, men den blockerar inte längre stadskärnan.

På stadsdelsnämndens öppna frågestund i januari lyfter flera den öppna drogförsäljningen vid Rinkeby centrum. Andra tycker att det är för mycket råttor i området. Foto: Alexander Mahmoud

Hoda Faisal får till slut ett jobb, i kundtjänsten på en bank. Till och från arbetet och förskolan köar hon till tunnelbanans hiss eller flåsar upp för de många stegen till den enda rulltrappan, som varit avstängd i flera veckor. 

Det är framför allt när hon ser alla äldre, som blir utlämnade till den enda hissen för att kunna lämna tunnelbaneområdet, som Hoda Faisal blir förbannad. Hon ringer flera gånger till SL:s kundtjänst, men tycker att svaren låter osannolika – varför skulle det vara så svårt att fixa just Rinkebys tunnelbana? 

Även Benjamin Dousa är frustrerad. Och ärligt talat rätt trött. Några månader in i ordförandeskapet blir det tydligare för honom att vägen till en förändring ofta är lång och omständlig.

När folk hör av sig till honom handar det ofta om saker han själv håller med om borde åtgärdas – som en orimligt placerad busshållsplats i Kista. Att inte kunna ordna sådana saker tär på krafterna.

Benjamin Dousa skulle kunna bo här hela livet, säger han. Här finns en punktlig tunnelbana, Kista galleria och hans mamma, som är en lokal föreningslivsprofil, bor ett stenkast bort.

Det är framför allt en sak som skulle göra det mindre självklart att stanna kvar: barn.

– Om det skulle bli aktuellt skulle jag behöva omvärdera. Skolorna i det här området... De har inte blivit bättre.

Benjamin Dousa konstaterar att skolresultaten visserligen blivit något bättre, precis som utvecklingen inom andra områden: sysselsättningen ökar och andelen med försörjningsstöd minskar.

– Men man vet inte vad som kommer hända när vi går ur högkonjunkturen, hur det kommer påverka ett skört område som det här.

● ● ●

När rulltrappan i Rinkebys tunnelbana efter över en månad börja rulla igen får Hoda Faisal sitt förstahandskontrakt. Hon lämnar Rinkeby och flyttar till en mindre, mer naturnära ort. Där skaffar hon ett arbete inom kommunen och fortsätter sitt engagemang för Centerpartiet. Faisal saknar Rinkebystråket och vännerna där, men tror inte att hon kommer flytta tillbaka. Tiden i Tensta och Rinkeby har dock format henne och hon vet att hon vill försöka vara en röst för de mest utsatta i samhället. Hon vet också var.

– I riksdagen år 2022.

Läs mer:

Fakta i frågan: Har läget i utsatta bostadsområden blivit sämre? 

Satsning på ungdomsvärdar i Rinkeby läggs ned