Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-02 02:12

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sthlm/ivan-solander-inget-virus-kan-hindra-oss-fran-forsta-solen/

Sthlm i mitt hjärta

Ivan Solander: Inget virus kan hindra oss från första solen

Götgatan 12.15.

Danmark har precis stängt gränsen och genom att göra sitt jobb har Statsepidemiolog Anders Tegnell övertagit den inofficiella titeln som ”Sveriges mest hatade person”. Allmänhetens rädsla för covid-19 verkar växa snabbare än viruset sprids och minst en människa har bunkrat dippsås. 

Jag förväntar mig ett ödeland. Bara någon enstaka skum figur i huvtröja, som säljer toalettpapper och konserverade fiskbullar från bakluckan på sin smutsiga skåpbil, kommer synas till. Ingenting annat än cykelns sönderrostade kedja – som i går hoppade av i vad som måste ha varit en form av svårtydbar protest mot världens tillstånd – kommer hindra mig på vägen till redaktionen, jag behöver knappt svänga.

Då kommer solen.

Det är första gången den känns på oskyddad hud sedan i höstas. Likt stelfrusna huggormar som hela vintern krupit ihop i våra lägenheter och tittat på värdelösa filmer på Netflix ser vi chansen att bli varma igen. Men vilka risker får man som en del av samhället ta för att få känna sig som en människa? 

Jag vet inte. Jag har ingen utbildning inom epidemiologi. Det har Anders Tegnell, vilket inte verkar spela någon roll när andra utvärderar hans insatser innan det finns ett facit. Människorna på Götgatan har iallafall tagit sina egna beslut, och de har inte en meters mellanrum.

Par går hand i hand iklädda för tunna kläder och solglasögon. 

Inne på den ena tobaksbutiken är det kö, och i den andra, som vanligtvis har som princip att aldrig vara öppen, har gallret rullats upp.

En kvinna har tagit det högst tveksamma beslutet att köpa en glass trots att värmen från solen knappt tagit oss över nollstrecket.

Några barn i sju-årsåldern cyklar. Förmodligen efter att ha tjatat sönder sina föräldrar. Nu vinglar de fram på cykelvägen längs Skånegläntan. 

Det känns som att vi befinner oss så nära ett normalläge det är möjligt under extrema omständigheter. Det kanske bara är en ögonblicksbild innan en annalkande storm, och jag vet inte vad Anders Tegnell eller Danmarks statsminister Mette Fredriksson skulle tänka om saken, men för mig känns det vackert. Åtminstone tills kedjan hoppar.

Ivan Solander är reporter på DN och finner tröst i tanken att karantän skulle innebära att det blir socialt accepterat att ha ett 11,5 timmar långt ”Sagan om ringen”-maraton.