Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
STHLM

Jessica Smaaland om att åka rullstolstaxi: ”Kroppen tar mycket stryk”

Jessica Smaaland, 39, är helt beroende av rullstolstaxi, både i jobbet och privat. ”Det värsta är att man hela tiden känner sig osäker och rädd”, säger hon.
Jessica Smaaland, 39, är helt beroende av rullstolstaxi, både i jobbet och privat. ”Det värsta är att man hela tiden känner sig osäker och rädd”, säger hon. Foto: Privat

Det gör ont, det är trafikfarligt och väldigt ofta hittar inte chaufförerna till rätt adress.

– Jag älskar att det finns möjlighet att åka rullstolstaxi. Men jag hatar att åka med dem, säger Jessica Smaaland, en av de 12.500 individer som än så länge har rätt att åka ett obegränsat antal resor med rullstolstaxi i Stockholm.

Reaktionerna på artikeln om hur Jeanette Engbloms 31-årige svårt handikappade son, som tillsammans med sina personliga assistenter gjorde 4.986 resor med rullstolstaxi under sexton månader har inte låtit vänta på sig.

”Fruktansvärt”, ”obegripligt”, ”hur är det möjligt att det inte polisanmäls?” är en kondenserad sammanfattning av responsen.

– Det är så vansinnigt tragiskt för den här killen. Jag vet precis hur hemskt det är att åka. Det gör ont, man får skavsår och är rädd nästan hela tiden, säger en person som själv har rätt att åka rullstolstaxi. 

Flera av dem som hört av sig till DN har berättelser som i vissa fall handla om rena skräckupplevelser:

– Det finns fantastiska chaufförer som bör hyllas, men tyvärr är de dåliga fler. De hittar inte, de kör trafikosäkert och de talar väldigt ofta så dålig svenska att de inte kan ta emot instruktioner. Det leder i sig till farliga situationer, säger en av dem som dagligen åker rullstolstaxi, så väl till och från sin arbetsplats som till andra aktiviteter.

Hen har varit med om en rad olika ”incidenter”. Hen har åkt mot färdriktningen på Valhallavägen, hen har erfarenheter av chaufförer som glömmer att spänna fast rullstolen, som kör för fort, som kör mot rött.

– Det är heller ingen hemlighet att man ofta hamnar i beställningsväxeln i Riga. Här om dagen beställde jag en bil till Brunkebergstorg. Efter viss väntan ringde chauffören och frågade var på Rinkeby torg jag väntade. Den typen av språkförbistringar inträffar ofta, säger hen.

Värst är det dock att det både gör fysiskt ont och att det känns osäkert:

– Kroppen tar mycket stryk. Varje liten kant gör att man studsar, många kör för fort och tvärnitar vilket gör att man får ont i nacke och rygg. Dessutom sitter man hela tiden på helspänn eftersom man är rädd. Jag kan lova att jag mycket hellre skulle åka kommunalt om det var möjligt, säger Jessica Smaaland, 39.

”Kroppen tar mycket stryk. Varje liten kant gör att man studsar, många kör för fort och tvärnitar vilket gör att man får ont i nacke och rygg”, säger Jessica Smaaland.
”Kroppen tar mycket stryk. Varje liten kant gör att man studsar, många kör för fort och tvärnitar vilket gör att man får ont i nacke och rygg”, säger Jessica Smaaland. Foto: Privat

Hon bor på Östermalm och jobbar i Farsta som politisk sekreterare på Stil, Stiftarna av independent living i Sverige. Senast här om dagen var hon med om en körning som hon inte kommer glömma.

– Det började med att chauffören backade på två stolpar utan att märka det. Sedan upptäckte jag för sent att han låg i fel fil på Nynäsvägen, vilket ledde till att vi i rusningstrafik hamnade på Södermalm i stället för på Östermalm. 

– Chauffören hade inte en aning om hur han skulle ta sig därifrån och irrade omkring på smågator. Jag bad om att få bli avsläppt, men han förstod inte. Först när jag började skrikgråta släppte han av mig vid Scandic Malmen.

Ovanstående händelse anmälde Jessica Smaaland till färdtjänsten. Hon medger dock att de flesta malörer hon är med om orkar hon inte anmäla. Hon upplever att det blivit krångligare att anmäla – och att det ändå inte har någon effekt.

– Man får tillbaka ett automatgenererat mejl med texten ”vi ser allvarligt på det inträffade”. Och det är ju bra att de gör det, men vad som sedan händer vet jag inte.

Enligt trafikförvaltningen ställer man i upphandlingarna hårda krav på utbildning, språkkunskaper och anpassat körsätt.

– Vi är medvetna om att det finns kritik och klagomål på förares och växelpersonals språkkunskaper och detta är något vi diskuterar med entreprenörerna i våra löpande uppföljningar. Enligt vad vi hör från taxibolagen är det brist på taxiförare och svårt för dem att rekrytera vilket innebär att den här situationen är svår att lösa, säger Pehr Elfstrand, gruppchef på trafikavdelningen.

Han understryker att det givetvis inte är acceptabelt att förare bryter mot trafikreglerna:

– Men det är en uppgift för polisen, inte för trafikförvaltningen.

Fakta.Resor med rullstolstaxi

2017 kördes drygt 1,3 miljoner rullstolstaxiresor inom Stockholms läns landsting (sjukresor och färdtjänstresor med rullstolstaxi). Det motsvarar 3 575 resor per dygn.

Samma år kom det in 2.112 klagomål – det vill säga i 1,6 promille av resorna.

De som i dag har grundtillstånd att resa med rullstolstaxi har fram till årsskiftet rätt till obegränsat antal resor. Vid årsskiftet sätts ett tak på 500 fritidsresor per år, vilket beslutades redan den 12 juni av landstingsfullmäktige. I fritidsresor ingår storhandla, slänga grovsopor. Arbetsresor kan man bara få mellan sin folkbokföringsadress och sin arbetsplats, gör man ett ärende på vägen är det inte längre en arbetsresa.

Resenären, eller den som företräder resenären får varje månad  en specifikation på vilka resor som har gjorts, inklusive adresser och tider. Brukaren har allt så möjlighet att själv granska riktigheten och rimligheten i resandet. Listorna framställs automatiskt och granskas inte manuellt av trafikförvaltningen.

Trafikförvaltningen, som är huvudman för färdtjänsten, får inte ha synpunkter på vart en brukare reser. Den har inte heller rätt att ifrågasätta fritidsresor hos enskilda människor.

Källa: Trafikförvaltningen

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.