Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-25 02:42

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sthlm/jessica-ritzen-krogagare-som-diskriminerar-ensamatare-ska-skammas/

STHLM

Jessica Ritzén: Krogägare som diskriminerar ensamätare ska skämmas

Den ensamma gästen ska inte tro att hon är något annat än ett problem, skriver Jessica Ritzén. Foto: Kafékommissionen

Den som vill äta ute ensam möts oftast av Det höjda ögonbrynet och Den rynkade pannan, skriver DN:s Jessica Ritzén. 

Rätta artikel

Jag skulle gärna äta ute själv ännu oftare. Om det inte vore för magontet. Skam är sorgligt nog fortfarande en självklar ingrediens på en soloätares krogtallrik.

Ni känner säkert igen scenen. Det höjda ögonbrynet när hovmästaren frågar: ”Bara en?”, fast det är väldigt tydligt att jag bara är i sällskap med mig själv. 

Därefter Den rynkade pannan. Inte sällan ackompanjerad av en orolig blick över restaurangens alla bord. Den ensamma gästen ska inte tro att hon är något annat än ett problem. Egentligen vill krogen inte offra något av alla sina bord på en simpel singelgäst. Men något kanske lämpar sig för en förslagen bordstjuv.

Jag hamnar oftast i ett hörn. Eller precis utanför toaletten. Alternativt farligt nära springdörren in till köket. Annars vid bardisken, om sådan bjuds.

Det stör mig förstås. Ibland gör det ont. Som när jag hade sett fram emot att äta ostron på en hamnkrog vid Atlantkusten. Gjort mig extra fin och anländer till restaurangen som är nästan tom på gäster. Ändå serveras jag både Det höjda ögonbrynet och Den rynkade pannan. 

Det har blåst orkanvindar och regnet hänger fortfarande i en mörkgrå sky. Hovmästaren försöker trots det placera mig vid ett dyblött utebord där ingen annan ändå skulle vilja sitta. När jag vänligt men bestämt tackar nej erbjuds jag en barstol.

Egentligen borde jag ha tackat för mig men jag har valt restaurang med omsorg och sett fram emot kvällen. Till slut lyckas jag närmast gråta mig till ett bord för fyra mitt i restaurangen. Vid bordet bredvid sitter en semesterfamilj med två barn som får varm och glad omsorg från personalen. Jag får en meny kastad i knät.

I stället för att fortsätta gråta bestämmer mig för att visa hur galet fel de värderar mig. Jag kan nämligen med lätthet äta och dricka för två. Eller fler.

Jag börjar storslaget med champagnedrinken Kir Royale. Tolv ostron på det med en fin vit Bordeaux. Fortsätter gourmetfrossan med dyraste varmrätt och ett glas rött. Sneglar mot barnfamiljen som nöjt sig med varsin varmrätt nedsköljd med öl och läsk. 

För att min nota med råge ska toppa deras, beställer jag även dessertvin och plussar på med en avec till kaffet. Jag vet inte inte om min tysta demonstration får direkt genomslag. Själv är jag ändå väldigt nöjd och glad när jag vinglar hem i all min ensamhet.

Det är faktiskt inte jag som ska skämmas – utan alla krogägare som fördomsfullt nog diskriminerar ensamätare. Så ge mig ett fönsterbord - inte en barstol. Och varför inte ett ”Välkommen kära du. Vad kul att just du, och bara du, vill vara vår gäst ikväll”.