Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-28 04:16

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sthlm/jonas-desai-biljardpalatset-har-min-mossa-nu/

Sthlm i mitt hjärta

Jonas Desai: Biljardpalatset har min mössa nu

Fridhemsplan 00.39.

Jag hade återvänt till pingisbordet, där jag för tio minuter sedan hade skördat drömmar och förhoppningar, för att leta efter min kvarglömda mössa. 

Med pingispondus – den så oklara – gick jag fram till soffan där jag mindes att jag lämnat mössan, utan att hälsa på de nuvarande bordsgästerna. Deras ytterkläder låg i vägen, så det var väl bara att börja rota.

Plötsligt kände jag en omedelbar närvaro som fick mig att svänga på huvudet. 

Han nådde som bäst bringhöjd på mig, killen vars närvaro jag anat. De fysiologiska förutsättningarna hade inte påverkat hans självförtroende, av blicken att döma. Den berättade snarare att han kastat näve många gånger förut och att han varje morgon vaknar upp med önskningar om att få göra det igen. 

– Vad letar du efter? frågade han med en imponerande intensitet, utan att höja rösten. 

– Mössa... min mössa... jag har glömt... jag glömde min mössa, svarade jag med alltmer sviktande pondus; som en man som inte till varje pris undviker ett slagsmål men som vet att ansiktet är det enda av värde han har kvar. 

Rundpingisrundan hade jag redan förstört och nu riktades alla blickar mot mig och min vädjan. Jag kunde svära på att de hörde min puls över Black Eyed Peas i högtalarna.

– En mössa, ok, sade mannen och lyfte på kläderna med samma intensitet som när man – jag – dammsuger under mattan. 

– Det finns ingen mössa här, sade han. Tyvärr. 

Jag masade mig därifrån, inte fullt besviken på mig själv men inte heller jättepeppad på att titta i spegeln. 

I debriefen försökte jag återskapa scenen för mina vänner en våning upp. Jag spelade alla roller och tappade snabbt publiken. 

En hade lyssnat uppmärksamt, visade det sig, och erbjöd sig tappert att följa med mig i ett nytt försök att återta mössan.

Men innerst inne visste jag hur det var. Volymen skruvades upp. Jag kisade bort i fjärran, och tänkte högt:

– Biljardpalatset har min mössa nu. 

Jonas Desai är reporter på Dagens Nyheter och kommer inte att skriva börja skriva romaner, hur mycket ni än tjatar. Läs även hans krönikor och tennis och padel.