Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-23 17:47

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sthlm/jonas-desai-var-jag-gubbigast-pa-lollapalooza/

STHLM

Jonas Desai: Var jag gubbigast på Lollapalooza?

Slussen 23:35.

Under tre dagar på Gärdet i Stockholm förvandlas jag till en enmans-klagokör. Lollapalooza marknadsfördes som den barnvänliga festivalen. Jag tog det mer som en varning och gick ut på fältet skarpladdad, med nolltolerans för hype, kladdiga händer eller ungdomlig entusiasm.

Första överkokningen kommer när Billie Eillish spelar. Ljudet är kasst. Jag vänder mig till Dilshan, min kompis, och citerar min mamma: ”Man hör ju inte vad hon säger”. 

Han nickar vänligt och ler, som om han håller med mig, men han har ju ingen annan att vända sig till. Det är bara vi i sällskapet. Han är fast med mig.

När Travis Scott spelar blir det tydligt att ingen i publiken förstår att en moshpit – när flera personer i publikhavet kastar sig mot varandra – måste synkas med droppet – när beatet kommer in igen efter några takter av uppbyggnad. Hånfullt nämner jag det för Dilshan och kväver entusiasmen ytterligare. Varför ens ifrågasätta, varför inte bara sköljas med? lär han ha tänkt.

Nästa överkokning dröjer till Foo Fighters som stänger festivalen på lördagen. Taylor Hawkins kanaliserar Freddie Mercury och jag tänker vad som ger honom rätten. Jag hytter inte med näven, men nästan.

Det är droppen när arrangören låter meddela att fredagsbesökare får gå gratis på söndagen. Jag, som köpt tredagarsbiljett, fnyser i soffan och citerar min pappa: ”Det där är skattade pengar”. 

Jag är sur över att Chance the Rapper ersatts med en fattigmans Daddy Yankee. Sur över att både Young Thug och Lil uzi vert aktivt uppmanar publiken att göra en moshpit (det bör publiken själv få avgöra). Sur över att man serverar Fun light och rom och kallar det Mojito. Sur, sur, sur.

Finns det poänger i mina iakttaganden? Jo. Är det rimligt att lufta dessa under festligheterna? Njaaaee.

56.000 människor besökte Lollapalooza. Var jag den gubbigaste? Säkerligen inte på papperet, men gubbighet är mer än en siffra. Det handlar även om ett sinne för att döma, ett ointresse för förståelse och, framför allt, en motvilja till att förändras. 

Den enda ljuspunkten är att jag är medveten om mitt beteende och kan således göra något åt det. Vilket inte kommer att hända.

Jonas Desai är reporter på Dagens Nyheter och han lägger stort värde vid cynism. Läs även hans krönikor om pragmatisk dejting och om hur Stockholm blev hans nya hem