Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM

Kidstoo - nu berättar barnen

Nu är barnens tur att vittna om sexuella övergrepp. Uppropet #kidstoo har på ett par dagar samlat hundratals vittnesmål från sexuellt utsatta barn och deras anhöriga.

– Vi måste våga lyssna på barnen, säger Amanda Kullenberg, en av initiativtagarna.

I spåren av Metoo har vittnesmålen från barn och anhöriga som utsatts för sexuella övergrepp fått kraft och spridning. Samtalen till Bris stödtelefon har ökat i både oktober och november. Till telefonjouren hos föreningen Atsub, Anhöriga till sexuellt utsatta barn, i Stockholm har samtalen nära fyrdubblats den senaste månaden. 

– Det är otroligt mycket samtal. Vi brukar ta emot ett nytt samtal om dagen, men den senaste månaden har det varit tre eller fyra nya varje dag, säger Amanda Kullenberg, verksamhetsansvarig.

I samtalsfloden finns barn eller anhöriga till barn som utsatts för sexuella ofredanden både på nätet och fysiskt. Men även vuxna som utsatts för sexuella övergrepp som barn.

– Vi vet att det är först när någon börjar prata som andra också vågar berätta. Därför Metoo är så viktigt. Vi såg en liknande ökning när Patrik Sjöberg berättade om övergreppen, då kom en ström av killar, säger Sara Laouini, även hon verksamhetsansvarig på Atsub.

Förra veckan startade föreningen en hemlig facebookgrupp Kidstoo och öppnade instagramkontot Kidstoo2017 där utvalda vittnesmål läggs ut. Nu hoppas man på fler följare på både och ska starta en namninsamling.

– Vi måste våga lyssna på barnen. Många barn berättar men blir inte trodda. Det gäller särskilt de minsta barnen, även de allra minsta vet vad som har hänt dem, men ingen lyssnar och tror på dem, säger Amanda Kullenberg.

Både hon och kollegan Sara Laouini, 31, har själva utsatts för sexuella övergrepp i barndomen. De inser vikten av att tystnadskulturen måste brytas – även inför barn. 

– Det vanligaste barnen möter är tystnad. Jag fick också höra, "tyst, det där pratar man inte om", när jag som treåring berättade vad jag hade varit med om. Många föräldrar drabbas av chock och vill inte ta in, säger Amanda Kullenberg.

Sara Laouini är tacksam över att hon åtminstone blev trodd. Men att det dröjde ända tills hon var 18 år innan hon vågade berätta för sin mamma om övergreppen hon utsattes för redan som tolvåring.

– Om #metoo hade funnits när jag var barn och utsatt så hade det gjort stor skillnad. Att veta att jag inte var ensam och att skulden inte var min, säger Sara Laouini, verksamhetsansvarig.

Föreningen som har 400 medlemmar i Stockholm har flera stödgrupper och erbjuder både samtal och följer även med till polis, myndigheter och är med på rättegångar. Man har även en utbildad terapihund, Chihuahuan Mini som stöd, och varje sommar hålls sommarläger för de minsta barnen och deras anhöriga.

– På ett sommarläger var det treåring som ryckte mig i tröjan och sade: ”Vet du, man ser det inte på de andra barnen, de ser inte konstiga ut.” Barnen tror att det syns utanpå vad de har varit med om, säger Amanda Kullenberg.

En stödgrupp riktar sig till barn mellan ett och sex år. De minsta är särskilt utsatta och en grupp som saknar andra stödforum.

– Den yngsta som vi har tagit emot var nyfödd, vi kontaktades av BB- personal som slog larm. Många gånger finns det inga bevis, inga vittnen, men det kan finnas barn som berättar. Som man inte tar på allvar, säger Amanda Kullenberg.

Föreningen är ofta ute i skolor och informerar och berättar om vad de själva varit med om. Nu utvecklar man också en mer lekfull form med ramsor för att även kunna möta förskolebarn. 

Tanken är att en sagopersona kallad Neja ska lära barnen när man ska säga nej och ja. Det handlar om barnens självklara rätt till sina egna kroppar och integritet. 

– Man ska till exempel inte tvinga barn att krama mormor, eller att behöva sätta sig i tomtens knä. Det behöver inte vara svårt att prata om det här med barn, när de är riktigt små berättar de själva, utan skuld och skam, men man måste möta barnen på deras nivå, säger Sara Laouini.

I förlängningen hoppas man också att kunskapen kring barnövergrepp ökar bland alla som jobbar med barn och även i rättssalarna.

– Barnen vittnar om vad som hänt dem. Men det krävs så otroligt mycket bevis för att fälla en förövare i dag. Det räcker inte ens med DNA-bevis, säger Amanda Kullenberg. 

 

Barnens röster

 

"När jag är ledsen för det här så känns det som ett stort trassel i mig. Tänker inte vuxna på det?" 

Pojke, 11 år

 

”När jag var 10 år kom min adoptivpappa in i mitt rum mitt i natten. Han var full och våldtog mig. Min mamma var inte hemma. Jag vågade inte berätta förrän jag var 15 år. Han visade mig en stor sten och sa att han skulle slå ihjäl mig om jag sa något till mamma."

Tjej, 20 år

 

"Vuxna måste förstå att barn känner i sitt bröst."

Flicka 6 år

 

"Min pappa sa till mig att 'om du berättar det här för någon, då hamnar din mamma i fängelse' som litet barn trodde jag på honom...."

 

"Att ha värk gör ont men att inte bli trodd gör ondare."

Flicka, 15 år

 

"Det hade hjälpt mig när jag var liten, att veta att man inte är ensam om det, att man inte hittar på, att känslorna är verkliga och helt rätt att känna."

 

"Varför lyssnar inte vuxna på barn? Varför tror inte vuxna på barn? Varför ser inte vuxna hur barn mår? Varför vet inte vuxna sanningen? När jag blir vuxen ska jag säga till barnen: jag tror på dig, jag ska hjälpa dig." 

Flicka 8 år

 

"Min lillasyster blev utsatt av en skoltaxichaufför. Han var tidigare dömd för våldtäkt mot barn. Ärendet lades ned. Brott kunde inte styrkas."

 

"Det blir bra sen" 

Pojke, 4 år

 

"Blev utnyttjad sexuellt av två personer jag trodde jag skulle va trygg hos. Min farfar och farbror... Tyvärr preskriberat. Men jag är stark och vågar prata om det trots deras ord fortfarande 33 år senare klinkande i huvudet 'säger du något blir det synd om dig.' Ingen kan få tyst på mig!"

 

"Det har gett mig men för livet. När jag kom upp i tonåren lades pusselbitarna på plats. Jag visste nu vad min bror gjort mot mig. Än i dag så präglar det mig när jag har kontakt med det motsatta könet. 

Snälla var vaksamma, beter erat barn sig annorlunda? Blunda inte, det kan vara något litet eller livsviktigt!"

 

Källa: Röster ur #kidstoo och "Skrik för trasdockan".

 

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.