Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM

Klimatförändring i modevärlden

DRKN, som bland annat drivs av designern Erik Bjerkesjö, skapar streetwearmode inspirerad av global gamingkultur.
DRKN, som bland annat drivs av designern Erik Bjerkesjö, skapar streetwearmode inspirerad av global gamingkultur. Foto: Pressbild

Streetweartrenden har banat väg för ett friare och mer rebelliskt mode. DN:s Sofia Edgren synar ett globalt fenomen som sätter tydliga spår på Stockholms gator.

Hur blev Ikeas blå plastkasse vårens största modesnackis? Och varför är överdimensionerade luvtröjor och magväskor med skejtloggor storsäljare hos lyxmodehusen 2017?

Svaret stavas gatumode, eller snarare de omtalade influenserna av så kallad streetwear som sätter tydliga avtryck i modet just nu. Internationellt, men även i Sverige och Stockholm, där inspirationen från gatumodet löper som en tråd hos en rad märken.

– Sociala medier har gjort streetmodet mer homogent. Att hiphop blivit lite av den nya poppen har påverkar modebilden markant. För 20 år sedan var det en förhållandevis liten klick som klädde sig i hiphop- eller skejtkläder, i dag när sju av tio unga lyssnar på hiphop har streetmodet fullkomligt exploderat, säger Andreas Undén som tillsammans med Elias Gillberg driver New Black, ett streetwearmärke med fokus på unisex och kvalitet, som nu är aktuellt med en kollektion designad av skådespelaren Noomi Rapace.

Foto: Maja Suslin/TT

Noomi Rapace lanserade nyligen en kollektion för Andreas Undén och Elias Gillberg som driver svenska streetwearmärket New Black. Foto: Maja Suslin/TT

Framgången bakom märken som New Black, Mucker och DRKN – alla Stockholmsbaserade modemärken med ett tydligt ”streetigt” signum – kan ses som ett tecken på ett skiftande modeklimat.

Läs mer: Testa dina kunskaper om mode och streetwear med DN:s frågesport här

I en samtid där instagrambilder fungerar som modeannonser kläcks nya stilar i en takt som modehusen knappt hinner med. Således innehas makten om modet i dag också av folket – men kanske snarare vad gäller uttryck än prissättning.

Foto: Carl-Johan Paulin

Streetwearmärket Mucker drivs av Robert Bergren, Rikard Rosell och Henrik Halvarsson. Foto: Carl-Johan Paulin.

Foto: Anna-Lena Wejderman– På 90-talet handlade street ofta om det man ville skulle framstå som äkta, men i dag har resonemanget om vad som är på riktigt och vad som är fejk blivit alltmer irrelevant. I stället handlar det om estetiken i sig, som alltså utvecklats betydligt, säger Philip Warkander (bilden till höger), doktor i modevetenskap vid Lunds universitet.

Streetwearmode, ett lika brett begrepp som stilar den rymmer, kan spåras till Kalifornien och den surf- och skejtkultur som växte fram där under 70-talet. Under 80-talet kom den växande hiphopscenen liksom sportkulturen – bland annat via musikkollektiv som Wu-Tang Clan och basketstjärnor som Michael Jordan – att influera gatumodet. Ett gatumode som diverse lyxvarumärken snart anammade som stilreferens – som under modeskaparen Tom Fords ledning på Gucci på 90-talet.

Under minimalismens glansdagar på det tidiga 2000-talet hamnade den sällan sparsmakade streetwearkulturen i modevärldens skugga – för att sedan återvända i den uppdaterade skepnad vi sett de senaste säsongerna. En skepnad som, enligt Philip Warkander, har en betydligt högre modegrad än tidigare.

I en tid där frågan om vad som är status är under förändring blir det kulturella kapitalet viktigare än någonsin.

Referenser till gatumode är i dag tongivande hos trendsättande och progressiva modemärken som Supreme och Vetements. Medan det förstnämnda skejtmärket är aktuellt med en uppmärksammad väskkollektion för Louis Vuitton, har det andra hyllats av modevärlden sedan släppet av fjolårets största modesnackis: en T-shirt med DHL-tryck. Ja, precis, en kopia av transportföretagets arbetsuniform. För cirka 2 000 kronor.

Läs mer: Läs fler artiklar om mode här

Att ett anrikt modehus som Balenciaga nu har gjort en väska med uppenbara likheter med Ikeas plastkasse är alltså ingen tillfällighet, snarare en genomtänkt strategi som uppenbarligen fungerar. Efter att kopieringen uppmärksammats världen över är Balenciagas lyxmodell för dryga 20 000 kronor nu så gott som slutsåld. En framgång som Ikea självklart också vill rida på.

Foto: Pressbild/Montage

Ser du skillnaden på väskan och kassen? Foto: Pressbild/Montage.

På sitt instagramkonto skojade möbelvaruhuset nyligen om prisskillnaden och i en egen kampanj lanserades snart en guide med förklaringen om hur man skiljer femkronorsoriginalet från kopian.

Philip Warkander menar att ovannämnda kopieringsfenomen, liksom gatumodets genomslagskraft, är ett symptom på den identitetskris som modevärlden befinner sig i. En kris som uppstått i och med den digitalisering och sociala medier-explosion som suddat ut gränsen mellan fin- och fulkultur. I dag handlar den primära frågan främst om att kunna göra avtryck i ett ständigt mediebrus.

– I en tid där frågan om vad som är status är under förändring blir det kulturella kapitalet viktigare än någonsin. Att enbart visa att man har råd med något blir inte eftersträvansvärt om kunskap om referenser till plaggen saknas. Att som Balenciaga sampla Ikea är en typ av lyckad mediestrategi som fungerar. Det är extremt strategiskt, på gränsen till cyniskt och visar tydligt på hur modet utvecklas parallellt med teknologi och medievanor, säger Philip Warkander.

Länge handlade svenskt mode mest om social status vilket skapade den enkla och eleganta Scandinavienstil som modeprofiler som Elin Kling var ledstjärnor för.

Modevärlden genomsyras också av en ny typ av realism, som bland annat yttrar sig i att ”vanligt” folk på gatan castas till diverse kampanjer och visningar.

Gatumodet har också integrerats som en etablerad del av systemet, något som nu syns i den scen för streetwearmode som infördes på vårens modevecka i Stockholm. På Scenkonstmuseet på Sibyllegatan arrangerade där ”Space by rmh”, en alternativ visningsarena med medverkande som this is Sweden, Tafari Gold, Die Monde, Official Gallery; alla kreatörer med rötter i samtidens musik- och streetwearkultur.

Foto: Pressbild

Syskonduon Ana and Pablo Londono står bakom this is Sweden, en kreativ plattform driven av socialt och antirasistiskt engagemang. Foto: Pressbild.

Foto: Simon LarssonStylisten Gorjan Lauseger (bilden till höger), som pendlar mellan Dublin och Stockholm, tycker att gatumodets starka påverkan på modevärlden öppnar upp för ett friare och bredare modeklimat.

– Personligen har jag aldrig känt mig hemma i det klassiska Parismodet som bygger på skräddade och lyxiga material. Därför är det härligt att se att även de stora modehusen använder sig av streetreferenser och att linjen mellan dyrt och billigt suddas ut mer och mer.

Skulle du säga att Stockholm har en egen streetstil?

– Länge handlade svenskt mode mest om social status vilket skapade den enkla och eleganta Scandinavienstil som modeprofiler som Elin Kling var ledstjärnor för. Därför är det spännande att se att Stockholm vågar närma sig ett mer rebelliskt streetmode. Men det som utmärker den svenska streetstilen från andra länder, är att vi inte helt lämnat elegansen bakom om oss. Vi väljer helt enkelt att addera streetelement till vår hemtama scandi-stil. Vilket skapar en snygg mix mellan dressat och street, säger Gorjan Lauseger.

Foto: Eva Tedesjö

Bilal Diraoui i dagens arbetskostym utanför modebutiken på Skånegatan där han jobbar. Foto: Eva Tedesjö.

Foto bilden på Philip Warkander: Anna-Lena Wejderman

Foto bilden på Gorjan Lauseger: Simon Larsson

Fakta. Gatumode vi minns

2010-tal

En hybrid av allt nedan.

2000-tal

Foto: TTSnook sjöng att du skulle ta av dig din truckerkeps. Foto: TT


Truckerkeps.

Låga jeans med glitter.

Juicy couture-dress.

Canada goose-jacka.

Skärp med stora märken/loggor.

Gummistövlar och shorts.

Stora ringar i öronen.

Cowboyhattar.

Boots.

1990-tal

Snickarbyxor.

Foto:

Buffaloskor.

Magtröja och träningsbyxor.

Nedhasade jeans.

Bakochframvända jeans.

T-shirt under axelbandsklänning.

Stora kors och bling bling.

Hoodie.

Dr Martens-kängor.

Piercingar.

1980-tal

Leggings/skipants.

Foto: APOlivia Newton John, i pannband. Foto: AP

Svettband/pannband.

Sykelbyxor.

Klippta collegetröjor.

Benvärmare.

Bandana.

1970-tal

Foto: Lenscap/Alamy Stock Photo

Platåskor.

Scarves.

Utsvängda jeans.

Skejtskor (Vans).

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.