Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-21 06:52

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sthlm/konst-som-terapi-han-malar-hemligheter-pa-nakna-kroppar/

STHLM

Konst som terapi: Han målar hemligheter på nakna kroppar

Foto: Anette Nantell

New York-baserade konstnären Cacho gör konst av människors hemligheter – terapeutiska verk som han målar på deras kroppar. Nu är han på Stockholmsbesök och för att göra sin kroppskonstperformance.  

Rätta artikel

New York-bon och konstnären Carlos ”Cacho” Falcon har målat på så många nakna kroppar att han tappat räkningen. Så har han också vigt över ett decennium åt sin kroppskonst eller ”terapeutiska verk” som blir till under ett samtal mellan honom och hans modell. Samtalet, förklarar konstnären, går ut på att han ställer frågor där svaren tolkas i motiven han målar på deras kroppar. Sessionen, som ofta pågår en hel dag, handlar om att få personen att känna sig bekväm och dela med sig av sin livsberättelse - framför allt bitarna som hen inte delat med någon annan.

– Jag målar deras hemligheter. Det är lite som i mötet med en terapeut där samtalet kan bli mer blottande eftersom vi är främlingarna för varandra. Men troligen även för att de som kommer till mig känner att jag är bekväm med hemligheter. Jag har målat mina egna hemligheter sedan jag var barn, säger Cacho när vi träffas på medlemsklubben Alma på Östermalm. Till Stockholm har han kommit för att göra en performance av kroppsmålandet som han hittills bara gjort i ateljén hemma i Brooklyn. 

– Självklart kommer det bli en annan upplevelse när målningen görs i en annan miljö. Meningen med hela verket bygger på intimitet och att det uppstår ett förtroende mellan mig och den jag målar. Jag har ingen aning om hur det blir. Eller ens vem jag ska måla. 

Cachos kroppsmålningar är tätt sammanflätat med hans egen livsberättelse. Född 1978 i Paraguay målade han mycket som barn och kom efter flytten till New York att göra karriär i modebranschen genom sina målningar på plagg för olika modemärken. Det som började som en serie ”terapijeans”, ett projekt där Cacho målade människors berättelser på deras jeans, blev så småningom berättelser på canvasdukar för att till sist hamna på mänsklig hud. En heldag där all uppmärksamhet riktas åt modellens berättelse förvisso, men Cacho menar att han själv får ut lika mycket av mötet. Med en stundom svår uppväxt som kantats av missbruk och sexuella övergrepp har målandet alltid varit kanalen där han bearbetat hemligheter och trauman.   

– Jag speglar mina egna minnen i mina modellers berättelser. När de öppnar upp och berättar sina hemligheter får jag en större förståelse för mina egna. Även om kroppsmålningarna baseras på deras historier, är sessionerna en dialog där båda får hjälp till självförståelse. 

Foto: Anette Nantell

Cachos målningar inleds med att modellen – personer som i dag oftast kontaktar honom via hans instagramkonto – kommer till hans ateljé som inför varje session fått sin specifika inramning i form av målningar på väggar och lakan. Efteråt, när modellen i takt med att Cacho ställt frågor täckts med symboler, färger och mönster, tvättar Cacho bort verket. Kvar finns bara fotona han tagit under den intima sessionen. Efteråt går de ofta ut och äter middag ihop – för att sedan skiljas åt för att aldrig ses igen.  

– Det hela påminner lite om en kärleksaffär. Ett avskilt och tillfälligt möte som är väldigt intimt i stunden.  Men det handlar absolut inte om sex, stämningen är snarare sensuell och väldig känslig. 

Foto: Anette Nantell

Personerna som kommer till Cachos ateljé är av varierad bakgrund. I dag får han minst två förfrågningar i veckan, men eftersom sessionerna både kräver tid – och energi och dessutom är kostnadsfria gör han oftast inte mer än någon per vecka. Trots hundratals möten säger Cacho sig ha starka upplevelser från alla. Eftersom han jobbar under tystnadsplikt – det som sägs i ateljén stannar där – nämner han inga namn, men minnena från mötena talar han ivrigt om. Han berättar om en 65-årig kvinna som fick besöket i present av sin son, om en kvinna som knappt visat sig naken efter en bröstcanceroperation, om en manlig modell med stora kroppskomplex. Varje möte är självklart unikt, men två saker genomsyrar nästa alla, säger Cacho. 

– De flesta är väldigt generade inför att klä av sig. Vissa skakar i hela kroppen när vi börjar.  Men gemensamt är hur den hållningen ändras under samtalets gång. Hur bekväma de blir i sina kroppar och hur nakenheten knappt bekommer de mot slutet av dagen. Och efteråt, när de får se bilderna på sig själva, tycker de flesta att de är jättefina. Och då är det långt ifrån några poserande portätt jag tar, raka motsatsen mot de tillgjorda bilder vi matas med i sociala medier. 

 

Foto: Anette Nantell

Intresset för relationell estetik, alltså konst som fokuserar på mänskliga relationer och social interaktion, syns tydligt i dag – inom samtidskonsten såväl som på teaterscenen. Detta syns inte minst i fascinationen kring den serbiska performancekonstnären Marina Abramović och hennes verk. När hon visade sin utställning ”The Cleaner” i Eric Ericsonhallen i Stockholm under en vecka våren 2017 köade människor i timmar för att ta del av hennes kollektiva performance. 

Vad säger detta om vår samtid tycker du?  

– Jag antar att det visar att vi saknar genuina möten och tillfällen där vi verkligen blir sedda och lyssnade på. Vilket känns som något som är sällsynt i vår stressade och självupptagna tillvaro. Iallafall i New York. Och kanske i Stockholm också?