Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
STHLM

Kvinnor och flickor från prostitution beskriver sin verklighet med egna ord under #intedinhora

Other: Lisa Mattisson

I kölvattnet av Metoo har bransch efter bransch gått ut med upprop i protest mot sexuella trakasserier och övergrepp. Nu släpper även några av de mest utsatta i samhället egna texter. Här berättar kvinnor, flickor och transpersoner som är eller har varit i prostitution om sina erfarenheter. Och de ställer även krav på politikerna.  

Prostitution benämns ofta som världens äldsta yrke, men det stämmer inte. Det ska snarare beskrivas som ett av världens äldsta förtryck. Att prostitution är ett yrke är en seglivad myt som förminskar utsattheten hos personer i prostitution och normaliserar sexköp. Inget barn växer upp och drömmer om att sälja sin kropp. Kvinnor från arbetslivets alla hörn har gått samman och stått upp mot sexuella trakasserier och övergrepp i sina branscher. Nu tar vi uppropen ett steg längre, från arbetslivet och in i en värld som få har inblick i. Vi är 141 personer som undertecknar det här uppropet. Vi tillhör inte någon gemensam bransch, men har en gemensam utsatthet: prostitution. Citaten i uppropet är ett axplock av de berättelser som skickats in. Idag kräver vi vår plats i debatten. Vi är #intedinhora.

*** 

Många påstår att det är ett fritt val att sälja sex, men för de allra flesta handlar det om brist på andra alternativ. Vi lever i ett samhälle där det finns oändligt med valfrihet för vissa och avsaknad av val för andra. För en del är prostitutionen en konsekvens av tidigare sexuella övergrepp, medan andra säljer sex för att finansiera ett missbruk eller för att hantera en knivig ekonomisk situation.

“Var i en relation med en äldre kille när jag var 14-15 som misshandlade och förgrep sig på mig. Jag växte upp med misshandel från min pappa så jag fastnade i den relationen utan en extra tanke. När jag kom ur förhållandet var jag extremt destruktiv och tog till sex som självskadebeteende. Min kropp kändes inte längre som min.”

“Prostitutionen började i mitt missbruk. Jag har missbrukat tunga opiater i flera år och ett sätt att försörja sig på, förutom kriminaliteten, var prostitution. Till slut blev också det mitt beroende och höll på att kosta mig livet.”

***

Det är också vanligt att en utomstående person tvingar eller förmår en att sälja sex. Ibland blir man hotad till att prostituera sig, ibland utnyttjar förövaren att man redan befinner sig i en utsatt situation. Man kanske vill hjälpa en närstående med en svår ekonomisk situation, eller står i beroendeställning till förövaren. Inte sällan är hallicken en släkting eller pojkvän.

***

“När jag var 12-14 år blev jag kidnappad, såld och våldtagen av en man jag kände. Han kunde vara snäll och prata mycket för att sedan vända ryggen till och låtsas att jag inte fanns. Han brukade ta mig till hotell och andra platser där jag blev våldtagen.”

“Spenderade flera år av uppväxten som prostituerad. Började med att min pojkvän började sälja mig och sen var jag fast.”

“När jag var 23 år träffade jag en man på en sexklubb som peppade mig att bli professionell eskort. Jag var skuldsatt, nedgången i mitt beroende och min sambo hade precis dött. Han hade hjälpt kvinnor in i prostitution förut och jag såg honom som min räddare som visste precis hur jag skulle göra.” 

***

Gemensamt för många av oss är att vi är barn när vi hamnar i prostitution. Enligt Stiftelsen Allmänna Barnhusets rapport från 2015 är den genomsnittliga debutåldern 15 år. Vissa lyckas ta sig ur innan de blir vuxna, andra blir kvar.

“Jag har prostituerat mig sedan jag var 12 år gammal. [...] I min prostitution var det allt från sjukhuschefer till högt uppsatta människor på en av Sveriges största företagskoncerner som utsatte mig. De brydde sig aldrig om att jag var så ung, det eftertraktades snarare.”

“Första gången jag kom i kontakt med prostitution var jag 15. En man i 30-årsåldern kontaktade mig på en hemsida och skrev att jag skulle hitta på en lista med priser på olika saker, som vad mina trosor skulle kosta eller hur mycket han skulle behöva betala för att skära i mina ben eller armar.”

“Jag gick i högstadiet när jag skrev med en man online, han visste min ålder och bad om att få köpa sex. Jag träffade honom och på väg till honom sa han att det här är onödigt att säga vidare sen, det här är hemligt. Det är bättre om ingen vet.”

*** 

I prostitution är det väldigt vanligt att man blir utsatt för övergrepp; det är en del av vardagen. Stiftelsen Allmänna Barnhusets rapport visar att 75 % av kvinnliga gymnasieelever som haft sex mot ersättning har blivit utsatta för en våldtäkt. Övergreppen ser olika ut. Det kan handla om köpare som tar av kondomen, vägrar betala eller på andra sätt går över ens gränser. Det är också vanligt att man utsätts för grova våldtäkter och allvarlig misshandel.

“Jag var 16 år och han 40. Vi träffades hemma hos honom. Enligt polisens protokoll av filminspelningen slog han mig 139 gånger under 30 minuter. När han var klar släpade han ut mig i badrummet och kissade på mig. Jag låg där och tänkte, är det så här det känns att vara död?”

“Han bad mig ställa mig på knä med ansiktet mot väggen. Sen minns jag inget förrän jag vaknade upp och det var natt ute. Det var blod överallt: från mitt bakhuvud, min panna och näsa. Från underlivet. Bredvid mig låg en femhundring och en lapp där det stod ‘städa upp efter dig’.”

Läs fler vittnesmål: Utsatthet och grovt fysiskt och psykiskt våld präglar tillvaron för kvinnor och flickor i prostitution 

***

För många av oss får prostitutionen allvarliga konsekvenser för det psykiska måendet. Det är vanligt att man beskyller sig själv och känner sig värdelös. Många är rädda inför träffar, avstängda under tiden och har ångest efteråt, men de psykiska konsekvenserna behöver inte vara omedelbara. Ibland kan de uppkomma flera år senare i form av flashbacks, depression eller svår ångest. 

“... ibland har jag inte vetat om jag ska lyckas ta mig därifrån levande. Det är väl det enda, jag vill inte dö som hora. Ibland tänker jag att det vore bättre om jag tar livet av mig innan de gör det. Ska jag ändå dö kan det väl få vara som människa.” 

“Skadorna finns kvar, både själsliga och fysiska. Jag kämpar fortfarande med att inte börja sälja sex igen. Det är på något sjukt sätt tryggt att återuppleva trauman och vara i min föreställning om att jag bara duger till sex.”

“Jag kollade nästan aldrig på deras ansikten, blundade under tiden och drömde mig iväg någon annanstans bara för att inte komma ihåg. Efteråt så tvättade jag ansiktet med desinfektionsmedel, borstade mun, tunga och hals frenetiskt och rökte sedan ner mig till ett hjärndött tillstånd. Allt det här har lämnat ett stort hål i mig, jag finner ingen njutning i sex längre, jag skäms och är livrädd för att stöta på någon som känner igen mig. Jag ser inte längre något värde i mig själv. Det enda jag var värd var 1000 kronor för 15 minuter.”

*** 

Många vänder sig till vård, socialtjänst eller polis för att få hjälp, men blir oftast avfärdade. I rättsväsendet nedprioriteras brotten och vi skuldbeläggs för de övergrepp vi blir utsatta för. Barn får vänta i flera år på att deras ärenden ska tas upp till rättegång, eller så läggs ärendena ned utan utredning. Inom psykiatrin saknas det kompetens om prostitution och därför får många inte den hjälp de behöver. Organisationer med rättmätig kompetens finns, men på oerhört få platser i landet. De har ofta svårt att få sin verksamhet finansierad då arbetet med prostitution inte ges tillräckligt mycket anslag. 

“Första gången jag försökte ta mig ur var jag 18. Socialsekreteraren undrade lite förstrött hur jag hade tänkt att de kunde hjälpa mig. Några pengar skulle det verkligen inte bli tal om eftersom jag antagligen jobbat ihop mer pengar på en vecka än hon tjänade på en månad. Hon tog fram miniräknaren och räknade efter. I övrigt, förklarade hon, var det inte olagligt att prostituera sig och därför inget de kunde hjälpa till med.”

“Jag sålde sex när jag var 16 till och från tills jag var 18. Jag var i kontakt med soc, BUP och vuxenpsykiatrin men jag fick ingen hjälp. De visste om detta, jag skrek efter hjälp, men de hade ingen aning om vad de skulle göra.”

*** 

De flesta som har deltagit i det här uppropet är uppväxta i Sverige, men en övervägande del av de som befinner sig i prostitution i Sverige är inte svenska medborgare, utan kommer från fattigare länder. I Stockholms länsstyrelses kartläggning av internetannonser uppgav bara 23 % av profilerna att de pratar svenska. Många har blivit utnyttjade av en hallick eller människohandlare, men trots det leder de få fall som kommer till rättsväsendets kännedom sällan till några längre straff. För att en tredje part ska kunna dömas för människohandel måste det ha funnits ett allvarligt utnyttjandesyfte, men i dag har rättsväsendet en skev syn på vad det är. Om en kvinna redan befinner sig i prostitution i sitt hemland och vet att hon kommer utnyttjas även här så ses det som frivilligt. Men de här kvinnorna har ofta en historia av sexuella övergrepp och har utnyttjats i prostitution sedan tidig ålder. Att utnyttja den utsattheten är ett allvarligt utnyttjande och bör ses som det även i domstol.

***

“Jag var i prostitution här i Sverige, men jag kommer från Rumänien. Jag började när jag var mellan 15 år och 16 år för att jag blev våldtagen av en man flera gånger när jag var 14 år. Mitt tonåriga liv var svårt för mig. Min syster brukade slå mig för att jag blev annorlunda efter jag blev våldtagen, då började jag sälja mig själv. När jag var 18 år jag träffade en man, vi blev tillsammans och han var svartsjuk. I nästan två år brukade  han slå mig och kontrollera allt jag gjorde.” 

“Jag kommer från en bakgrund där hela min familj är död. Han visste om det och använde det för att sälja mig och bygga ett hus i Serbien. Varje månad skickade han i väg mig till Sverige i två veckor för att sälja mig. När det pågått ett tag började jag må mer dåligt och bad honom att få stanna hemma och  sluta sälja mig. Men varje gång jag grät inför honom så sa han att jag bara behöver bygga färdigt huset och sen skulle jag få stanna. Han visste hur mycket huset och Serbien betyder för mej. Jag har aldrig haft en familj eller ett hem.”

*** 

“Jag kommer från en familj med många barn och en del ekonomiska problem. När jag var i 12-årsåldern började de stöta bort mig eftersom jag är trans, och när jag var 14 var jag helt borta ur familjen. Jag bodde hos män och hade sex med dem för att ha någonstans att ta vägen. Såg det inte som prostitution då, men i dag förstår jag att det var början till allt. Det kändes som det enda jag som trans dög till.” “Jag har problem med psykisk ohälsa och hamnar i maniska och depressiva skov. I en manisk period efter att mitt ex hade lämnat mig drog jag på mig en hel del skulder genom snabba sms-lån. Paniken kom när jag insåg att jag inte kunde betala tillbaka.”

*** 

“Hon hade dåligt med pengar och behövde låna 1.000 kr, hon uttryckte att läget var akut. Jag hade inte i närheten av den sortens pengar. Hon berättade snabbt hur jag kunde hjälpa. Om jag bara träffade en kille lite snabbt, inte sex eller så, kanske hångel men det är ju lugnt eller? Allt gick så fort. När man är för berusad och allt snurrar innan man ska spy, ungefär den känslan.”

“Jag minns inte när jag började ta betalt, om jag var 13 eller kanske 14. Under de första 7-8 månaderna hade jag sex med över 100 män. När männen frågade om min ålder så var det inte för att hjälpa mig, säga åt mig att söka hjälp utan för att de gick igång på att jag var så liten. Jag var i lägenheter där bilder på deras barn satt uppe på väggarna, barn som var både äldre och yngre än mig.”

“Ett av de vidrigaste sätt att visa på makt skedde mycket när jag var yngre. Att trots att min hand höll fram kondomerna gång på gång ändå tvinga sig på utan. Det var som att en vanlig våldtäkt inte räckte, de ville se mig kämpa och be att åtminstone sätta på kondom.” “Han tar av sig sina byxor och stoppar in den i min mun, den styvnar inte och han blir arg. Han tar sitt bälte runt min hals och sedan minns jag inget mer, jag slocknar. Det nästa jag minns är att jag ligger i baksätet på hans bil, han kör iväg med mig inåt stan igen. Han dumpar mig, naken, i ett industriområde. Jag vet inte hur jag kom hem. Oavsett om jag gick med på att träffa torsken, och sälja min kropp, så gick jag aldrig med på detta. Jag var 16 år.”

***

“Jag har sagt till män att de får göra vad de vill med min kropp, att de inte behöver sluta om jag börjar gråta. Jag gav dem mitt samtycke, men vad är det samtycket värt när mitt liv flera år senare fortfarande begränsas av det. Frivillighet gör dig inte immun mot könssjukdomar, skador och misshandel. Frivillighet skyddar inte mot ångest, depression och PTSD.”

“Jag var ung och kände mig smutsigast i världen. Ingen visste vad jag höll på med om kvällarna. Till slut berättade jag för någon som ville ta med mig till en psykolog och efter många om och men gick jag dit. Jag berättade för honom om mitt självskadebeteende, om att jag var prostituerad. Det kändes overkligt och jag ångrade mig i samma sekund som han svarade. ‘Hur mycket tar du för en omgång?’. Jag gick aldrig tillbaka dit och jag har fortfarande inte fått någon hjälp. Det har gått ett år nu.” “Anmälan var för misshandel och köp av sexuella tjänster och det fanns bevis. Den lades ner för att det inte kunde uteslutas att jag var med på det. De förhörde honom inte ens - de ville värna om hans integritet. Trots att jag gjorde mig av med alla sätt han kunde kontakta mig är jag alltid rädd att han ska dyka upp. Jag känner mig aldrig trygg. Det känns fruktansvärt att hans integritet är värd mer än min och andras trygghet.” “Under rättegången försökte försvarsadvokaten vända det till att det var jag som hade begått ett brott. Han sa att jag hade brutit mot lagen när jag som nedbruten sextonåring angav 18 som ålder när jag blev medlem på hemsidan där sexköparen tog kontakt med mig. Det var bedrägeri, ansåg han.”

*** 

Med det här uppropet vill vi belysa vår utsatthet. Vi vill öka medvetenheten hos allmänheten och förändra synen på prostitution som något självvalt. Men vi vill också att det ska ske en förändring. Ingen ska drivas till prostitution, ingen ska lämnas utan stöd och ingen ska lämnas utan upprättelse. FN:s kvinnokonvention antogs 1979. Enligt artikel 6 ska nödvändiga åtgärder vidtas för att bekämpa alla former av handel med kvinnor och utnyttjande av kvinnor i prostitution. FN:s barnkonvention antogs 1990. I den finns flera artiklar som ställer krav på stater att skydda barn från utnyttjande. Enligt artikel 34 ska barn skyddas mot “alla former av sexuella övergrepp och mot att utnyttjas i prostitution och pornografi”.

Det är dags att sluta blunda. Vi finns. Det här sker varje dag, i varje stad. Betalda övergrepp som har förödande konsekvenser för de som utsätts. Nu ställer vi krav på förändring:

Kompetenshöjande insatser inom vården, socialtjänsten, rättsväsendet och skolan. Alla personer som blivit utsatta i prostitution eller människohandel ska kunna förvänta sig ett respektfullt och professionellt bemötande i kontakt med samhällets instanser.

Ett ökat rättsskydd för personer i prostitution: att böter tas bort ur straffskalan för både köp av sexuell tjänst och köp av sexuell handling av barn; förändring i lagstiftningen som möjliggör att förövare döms för köp av sexuell handling av barn oavsett vetskap om barnets ålder; att vuxna i prostitution får brottsofferstatus; tillgång till skydd- och stödinsatser från myndigheter oavsett medborgarstatus eller medverkan i rättsprocess.

Förebyggande insatser: att samtal kring sexuella övergrepp, prostitution och sexköp inkluderas i skolans sexualkunskapsundervisning, samt åtgärder för att minska den ekonomiska utsattheten, såsom höjd norm för existensminimum och tidigare möjligheter till skuldsanering. Ingen ska drivas till prostitution till följd av samhällets bristande skyddsnät.

Kompetensbaserade stödprogram med möjlighet till både praktisk hjälp och vård. Den praktiska hjälpen ska bestå i allt från kontakt med myndigheter till hjälp med boende. Vården måste inbegripa möjlighet till traumabearbetning.

Nu har vi vittnat. Vi har ställt våra krav och vi förväntar oss att vårt mod gör skillnad. Nu är det upp till er att agera, att garantera vår rätt till trygghet och att se till att det här utnyttjandet får ett slut.

Läs mer: Efter metoo – nu ställer de mest utsatta krav på samhället

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.