Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-01 01:25

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sthlm/kvinnorattsaktivisten-anna-lindhagen-ville-radda-stockholm-fran-rivning/

STHLM

Kvinnorättsaktivisten Anna Lindhagen räddade Söderkåkar från rivning

Suzanne Lindhagen på Anna Lindhagens museum som håller öppet på kvinnodagen.
Suzanne Lindhagen på Anna Lindhagens museum som håller öppet på kvinnodagen. Foto: Vanni Jung Ståhle

Det är något speciellt med söndagarna på Fjällgatan 34. Då visas Anna Lindhagens museum av Föreningen Stigberget, som bildades av kvinnoaktivisten Anna Lindhagen 1929.

Det är visserligen en månad kvar till 150-årsdagen av Anna Lindhagens födelse, men vilken dag kan passa bättre att fira på än på internationella kvinnodagen - särskilt som den infaller en söndag? Och det firas med en utställning i Anna Lindhagens sista hem på Fjällgatan.

I denna sexrummare med magnifik utsikt över huvudstaden har tiden stått stilla. I lägenheten, som möblerades av Anna Lindhagen finns många av hennes egna föremål, bland annat en mängd böcker och tavlor, men också möbler; som taffeln i den stora salen. 

En hel del av bohaget fick hon till skänks för att kunna möblera de sex rummen och därmed visa eftervärlden hur en borgerlig familj bodde i Stockholm på 1860-talet. Hon bodde i två av de sex rummen från 1934 till sin död 1941. 

Få vet lika mycket om Anna Lindhagen som en före detta byggnadsantikvarie på Stockholms stadsmuseum vid namn Suzanne Lindhagen. Gissa om hon har fått frågan om eventuellt släktskap med Anna mer än en gång. Och visst är de släkt: Anna var Suzannes farfars kusin.

Inför vårt möte i lägenheten, som firar 90 år som museum, har Suzanne uppmanats att skriva ner Anna Lindhagens cv och det är en imponerande sammanställning på tre A4-sidor.

Anna var dotter till stadsplaneraren och justitierådet Albert Lindhagen, mannen bakom den stora stadsplanen 1866 med breda gator och öppna platser. 

Bild 1 av 2 Anna Lindhagens museum på Fjällgatan.
Foto: Vanni Jung Ståhle
Bild 2 av 2
Foto: Vanni Jung Ståhle

Unga fröken Lindhagen må ha varit fostrad i ett borgerligt hem, men hon gick med i Radikala klubben och senare i Socialdemokratiska kvinnoklubben. 

Hon var medlem i Tolfterna, ett nätverk för Stockholmskvinnor ur olika samhällsklasser vid förra sekelskiftet. Hon satt i ledningen för Föreningen för kvinnans politiska rösträtt i Stockholm 1902-1915 och under samma tid i Bildningsförbundets bokförmedlingsbyrå.

Hon var också med och grundade Stockholms Tjänarinneförening 1904, Naturskyddsföreningen 1909, Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet 1915 och Rädda Barnen 1919. Samma år bildades Skönhetsrådet och Anna Lindhagen var, som en av initiativtagarna, självskriven som ledamot. Hon satt med i ett stort antal styrelser och detta vid sidan av sitt arbete som barnavårdsinspektör vid Stockholms stads Fattigvårdsnämnd (senare barnavårdsnämnd) 1902-1928. Lägg därtill att hon satt i stadsfullmäktige 1911-1923.

Men redan 1906, innan Anna blev en av Stockholms fullmäktigeledamöter hade hon tillsammans med Anna Åbergsson gjort något som många stockholmare är mycket tacksamma för i dag: bildat föreningen Koloniträdgårdar i Stockholm efter förebild i Köpenhamn. 

Väl invald i fullmäktige motionerade Anna 1913 för bevarande av kulturhusen och täpporna på Södermalm och hon hade en egen täppa på Stigberget. Där odlade hon grönsaker och där, i det lilla lusthuset, hade hon små bjudningar.

Vem tände hennes gnista?

 – Pappan engagerade sig i stadens utveckling, men hans planer innebar att man skulle riva medan Anna ville bevara. Där blev det en kollision, säger Suzanne där hon sitter i en av sofforna under ett porträtt av Anna Lindhagen. 

Stigbergets borgarrum är en sexrummare på Fjällgatan.
Stigbergets borgarrum är en sexrummare på Fjällgatan. Foto: Vanni Jung Ståhle

Suzanne Lindhagen ska så småningom skriva en bok om sin släkting och har tillbringat mycket tid på Stadsarkivet där Anna Lindhagens arkiv finns. Det handlar om sisådär fem hyllmeter.

 – Jag hittar ett och annat eftersom Anna sparade mycket , säger Suzanne som har gått igenom allt ifrån motioner till den omfattande brevväxlingen med Ellen Key.

 – Ellen Key var verkligen Annas förtrogna, Anna skrev till henne om alla sina bekymmer, säger Suzanne.

Varifrån kom Annas energi?

 – Hon begravde sig i arbete i stället för att ha en egen familj även om hon gärna hade velat ha det.

Av allt hon gjorde – vad är du mest imponerad av?

 – Motionen om de här enkla husen. Den har gett ett så synligt resultat i stadsbilden. Hon såg en poäng med att bevara husen även om många ville riva dem.

Merparten av husen i Vita Bergen, på Stigberget, Åsöberget och Skinnarviksberget  bevarades, men det dröjde ända till 1950-talet innan de fick något riktigt skydd.

 – Det fick Anna inte uppleva, men det hade hon gillat, säger Suzanne Lindhagen.

Om Anna satt här i soffan – vad skulle du fråga henne?

Suzanne skrattar åt frågan, men säger att hon skulle fråga Anna vad hon tycker om dagens Stockholm.

Och?

 – Hon skulle vara glad över att vi förvaltar arvet med kåkarna, men jag är inte övertygad om att hon skulle vara lika glad över att vi gör en utställning om henne. Anna var inte den som framhävde sig själv.