Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM

Läkare varnar: En fara för patienterna

Akutkliniken på Karolinska i Solna tar emot de svårast sjuka i Stockholm. Men nu slår läkare larm om att patienters säkerhet äventyras. Många arbetspass bemannas av olegitimerade läkare. Och misstag som begås i vården sopas under mattan, enligt uppgifter till DN.

Patientsäkerhet är just nu en mycket prioriterad fråga inom hela sjukvården. Antalet patienter som skadas – på grund av misstag som hade kunnat undvikas – ska till varje pris minska.

Men på akutkliniken vid Karolinska universitetssjukhuset i Solna anser flera läkare DN talat med att patientsäkerheten är hotad.

De läkare och sjuksköterskor som DN intervjuat vill vara anonyma. Men deras lägesbeskrivning är så pass samstämmig att vi väljer att låta dem komma till tals, trots att de inte vill uppge sitt namn i tidningen.

Två problem lyfts särskilt fram: Läkarnas kompetensnivå. Och rapporteringen av de misstag som begås, så kallade avvikelserapporter.

Enligt överenskommelsen med facket ska minst en specialist och en legitimerad läkare vare i tjänst på akutkliniken nattetid, utöver övriga underläkare.

Men sjukhuset klarar inte att hålla den nivån. Olegitimerade läkare, som kommer direkt från skolan och ännu inte gjort sin 18 månader långa allmäntjänstgöring (at), tar i stället emot svårt sjuka patienter som kommer akut till Karolinska i Solna på natten.

Problemen har flera gånger varit uppe på fackets möten med ledningen. Vid ett samverkansmöte den 31 augusti noteras att det under åtta nätter inte funnits någon legitimerad läkare på plats på akuten, utöver specialisten. Och att Läkarföreningen är ”mycket bekymrad över patientsäkerheten på Akutkliniken”.

– Vissa nätter är det kaos på akuten. Det är 100 procent hela vägen. Man får dricka Red Bull och jobba, du har inte en chans att sitta ned. Har du då 1–2 patienter som kraschar, 10 som inte är undersökta på akuten och du jobbar med tre underläkare som är olegitimerade – som måste fråga på varje patient. Då blir det väldigt tufft, säger en specialistläkare.

Och problemen har fortsatt under hösten. Allvarligast, enligt den personal DN talat med, är att olegitimerade läkare även sköter patienterna på den avdelning som kallas IMA, intermediärvårdsavdelningen. Här vårdas mycket svårt sjuka patienter, där det krävs lång erfarenhet för att tolka subtila förändringar i patientens tillstånd som kan vara livshotande.

När kliniken startades i början av 2011 fanns alltid en specialist nattetid. Men det visade sig svårt att rekrytera specialister. Och i stället för att då stänga, något som läkare på avdelningen föreslagit, har ledningen valt att sätta in de läkare som finns att tillgå.

Patienterna på IMA befinner sig på gränsen till att behöva intensivvård. Många har andningssvikt och svåra blodförgiftningar som påverkar kroppens alla organ.

– Situationen är oerhört allvarlig. Aldrig under min långa karriär har jag sett något liknande. Avdelningen är bemannad av den lägsta kompetensen, det varierar mellan olegitimerade läkare, AT-läkare och ST-läkare (utbildning till specialist). Här behövs erfarna specialister, säger en läkare.

En annan specialist som varit länge på kliniken säger:

– Jag har varit väldigt tydlig, det här håller absolut inte längre. IMA är en sådan sårbar verksamhet.

– Men jag vet att man från ledningens sida är bekymrad, man försöker ta frågan på allvar nu.

En tredje säger:

– Vissa nätter är kompetensen god, men vården bör ju vara jämlik, det ska inte spela någon roll när man söker.

Exakt vilka konsekvenser den bristande bemanningen får är svårt att veta. Ett kvitto på att patient­säkerhetsfrågor tas på stort allvar är att det skrivs avvikelserapporter när man misstänker att ett fel begåtts.

På akutkliniken i Solna har det hittills i år bara skrivits en tredjedel så många rapporter som på akuten vid Karolinska i Huddinge. Ingen läkare DN talar med tror att detta är ett tecken på att det sker färre misstag på akuten i Solna.

Mönstret är detsamma sedan flera år tillbaka. Under 2011 skrevs dubbelt så många avvikelserapporter på akuten i Huddinge som i Solna, trots att Huddinge bara har 19 procent fler patienter än Solna.

– Det är en kulturfråga. Man skriver några avvikelser men det händer ingenting, responsen blir alltid: vi ska ta detta till diskussion. Sen hör man inget mer, säger en sjuksköterska som DN talat med.

Enligt Gunnar Öhlén, chefsläkare på hela Karolinska, är avvikelserapporter något som uppmuntras av sjukhuset. ”Minimum 1 per medarbetare och år, gärna betydligt mer.”

Avvikelserapporterna bedöms av läkarchef eller klinikchef, och vid misstanke om ett allvarligt fel ska de skickas vidare till chefsläkaren på sjukhuset som avgör om det ska göras en anmälan till Socialstyrelsen enligt lex Maria.

Förra året skickades ingen avvikelse från Solnaakuten vidare till chefsläkaren, och inte en enda lex Maria skrevs. Det framgår av sjukhusets kvalitetsbokslut.
Vid akuten i Huddinge däremot skickades fem fall vidare för bedömning till chefläkaren, varav två blev lex Maria-anmälningar.

Statistik för 2009 och 2010 visar också att Huddinge skrivit dubbelt så många lex Marior.

Av ett färskt beslut från Socialstyrelsen framgår att myndigheten ser mycket allvarligt på att det inte skrivs rapporter när saker gått fel i behandlingen av en patient. ”Att personalen åsidosätter skyldigheten att rapportera risker för vårdskador är oacceptabelt.” I förlängningen kan det leda till att: ”anmälningsplikten enligt lex Maria inte fullföljs” skriver myndigheten.

DN har också talat med fackets ombud Therese Djärv som nu efterlyser en diskussion:

– Varför har vi färre avvikelserapporter? Hur ser patientsäkerheten ut på akuten? Och hur vill vi ha det i framtiden? Det här är viktiga frågor som vi måste arbeta aktivt med, säger Therese Djärv.

– Det jag önskar ska komma ut ur den här diskussionen är inte vem som gjort fel. Utan att det ska bli bättre för patienterna.

Tre fall

• Man skickas hem efter röntgen, riskerade förlamning
1/10 2012:
Patienten genomgår en magnetröntgen av ryggen, som visar på en instabil fraktur. Patienten skickas hem från sjukhuset. Dagen efter blir han uppringd av en neurokirurg och intagen till akuten. En datortomografi bekräftar en instabil tvärfraktur mellan kotorna C6 och C7 (nedre delen av nacken). Patienten hade riskerat permanenta skador (förlamning) det dygn han var hemma.
Åtgärd: Ingen.


• Patient skickas till Uppsala, trots akut, livshotande tillstånd

15/7 2012:
Man kommer in med bröstsmärta som strålar mot halsen och ett systoliskt tryck som skiljer sig kraftigt åt mellan armarna. CT (datortomografi) av aortan bekräftar en typ A-dissektion (livshotande tillstånd där kärlväggen i kroppspulsådern skadats. Kräver akut operation). Ringer omgående jourhavande thoraxkirurg som dessvärre står och opererar. Dessvärre är även thoraxintensiven full. Ringer vidare till Uppsala som ej kan ta emot patienten. Efter detta följer flera samtal mellan olika instanser som jag, underläkare, får hålla i. Ringer verksamhetschefen i Uppsala som till slut godkänner att patienten kommer till dem. Patienten reser till Uppsala, cirka 3 timmar efter diagnosen ställts, och har dessvärre blivit mycket sämre under väntetiden.
Åtgärd: Ingen.


• Man får vänta tio timmar på akuten - hamnar sedan på intensiven

5/6 2012:
Patient kommer in som prio 2 (hög prioritet) klockan 14.27. Blodprover tas. Jag tog över patienten klockan 21. Talade med läkare eftersom jag uppfattar att patienten mår mycket dåligt, orkar knappt svara på frågor. "Budet" runt 22 var att patienten skulle in på AVA (akutvårdsavdelning). En ny blodgas tas strax före midnatt och jag reagerar på ett mycket lågt HB, 67. Upptäcker att ingen gruppering (kontroll av blodgrupp) är tagen. Vid midnatt ringer jag till AVA1. Det visar sig att han inte ens är rapporterad. Patienten har alltså legat på akuten från kl 14.27 till midnatt som prio 2 och han ÄR verkligen prio 2 på gränsen till prio 1. Provsvaren är mycket avvikande för en tidigare frisk patient. Patienten åker upp till CIVA (intensiven) kl 00.20.
Summering: Återigen kommer en patient i kläm och "blir liggande" på akuten alldeles för länge. Nu blev han så dålig att han fick läggas in på intensiven. Kunde detta ha förhindrats?

Åtgärd: Ärendet lämnas till klinikens analysgrupp.


Källa: Karolinska universitetssjukhuset, Solna.
Fotnot: Avvikelserna är skrivna av personal vid akutkliniken, Karolinska universitetssjukhuset i Solna. Texterna är något kortade och redigerade. Text inom parentes skriven av DN.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.