Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
STHLM

Min man ligger på alla fyra och skyfflar bajskluttar

Inedalsgatan 18.15.

”Pappa har sagt att det går bra att jag får ett marsvin, men han säger att du får bestämma.” 

Dottern, som är yngst i barnaskaran går under smeknamnet Babybossen. Utan att vi riktigt begrep vad som hände hade vi plötsligt inte ett marsvin på ingång, utan två. ”De är flockdjur”, sa dottern. Sedan var den frågan utagerad. 

Familjen utvidgas. In flyttar Teddy och Morris. 

Buren som enligt dotterns research endast behövde göras rent en gång i månaden avsöndrar efter två dygn en odör som skulle knocka ett träsktroll.

När tonårssonen ringer med panik i rösten och berättar om stanken tvingas jag ägna oförsvarligt mycket av min arbetstid åt att googla marsvin + stank + bur. På väg hem från jobbet svänger jag förbi en djuraffär för debriefing och inköp av nödartiklar.

Bagageutrymmet på bilen är fyllt av säckar med alspån, halm och hö.

Sonen har stängt in sig på sitt rum.

Min man ligger på alla fyra framför buren och skyfflar bort bajskluttar med en liten blå plastspade. 

Dottern sitter i en fåtölj i vardagsrummet och läser en bok.

Själv har jag insett att min man sa ja till marsvin fast övertygad om att jag skulle tvärvägra. Han minns tydligt att jag sagt att det inte kommer något råttdjur över vår tröskel.

Lotta Härdelin är fotojournalist på Dagens Nyheter och brottas med frågan huruvida man måste tycka om sitt husdjur. 

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.