Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM

Ministern söker svar i verklighetens Rinkeby

Den rödgröna regeringen har avsatt tiotals miljarder i sin budget för att minska de sociala klyftorna. Frågan är bara hur det ska gå till – och vart ska pengarna ska gå? Knappt ett år före valet är samordningsminister Ibrahim Baylan (S) på turné i verkligheten för att försöka ta reda på svaren.

Rinkeby, vardagseftermiddag. Allt tar sin början fem trappor upp på vårdcentralen. Ministerns program är digert. I flera timmar ska han vara här, i en av de förorter i Sverige där fattigdomen är som störst, utbildningsnivån som lägst och hälsotalen som sämst.

Det är här de bor och verkar – de verkliga experterna på livsvillkoren i området – medborgarna och de som arbetar nära dem.

– Ska vi få något för de miljarder vi tänker satsa är det er vi måste lyssna på, säger Ibrahim Baylan och sätter sig till rätta för att höra på vad sjuksköterskor från barnavårdscentralen, föräldrarådgivare från socialtjänsten, barnmorskor från landstingets barnmorskemottagning och forskare från Karolinska institutet har att säga.

Å ena sidan är det han får höra ljuv musik. Å andra sidan skaver berättelserna som delvis är präglade av decennier av misslyckad integrationspolitik och kostsamma punktinsatser med tveksam effekt.

– Vi har med gott resultat lyckats få samarbetet mellan socialtjänst och landsting att fungera. Numera gör vi tidiga hembesök hos alla förstagångsföräldrar. Det har ökat deras tillit till sig själva och deras delaktighet i samhället, berättar Johanna Mellblom, bvc-sköterska för ministern.

Läs mer: Tryggare och friskare barn med hembesök 

Detta är ett exempel på ljuv musik. Det går att samverka mellan olika myndigheter. Det går till och med att få goda resultat. DN har vid ett par tillfällen redan uppmärksammat just den här satsningen.

Men dur övergår snart i moll. Det här handlar som så ofta om ett projekt som varit tidsbegränsat och om personal som kippat efter andan på grund av arbetsbelastningen och den osäkerhet som råder kring om det finns ett liv efter årets slut.

I Rinkeby har man nu fattat ett beslut om att permanenta verksamheten, och satsningen ska fortsätta i åtta andra områden i Stockholm, ett i Göteborg och ett i Araby.  Men exakt hur man och om det finns resurser att sprida den framgångsrika modellen är ännu oklart.

Foto: Lisa Mattisson

En snabbresumé över målgruppens statistiska situation ser ut i just Rinkeby ger en föraning om hur stor utmaningen är. De 101 familjer som hittills deltagit i projektet kommer från 30 olika länder, 28 procent av dem saknar fast bostad, 17 procent av dem saknar helt inkomst, 39 procent har bara gått någonstans mellan 0 och 8 år i skolan, 46 procent av dem har varit i Sverige i mindre än 3 år. Många har stora svårigheter att göra sig förstådda på svenska.

– Vi vet redan att satsningen lett till ökat trygghet, mer kunskap om barns utveckling och Sverige som samhälle. Men det är klart; de effekter vi hoppas på på lång sikt, mindre kriminalitet och längre skolgång för barnen, de får vi inte se förrän om 15-20 år, konstaterar Anneli Marttila, från institutionen för folkhälsovetenskap på KI, som håller i utvärderingen av projektet.

Ibrahim Baylan nickar. Det kommer att ta alldeles för lång tid att vända skutan, så är det. Just därför är det inte heller en dag för tidigt att satsa de utlovade miljarderna på tidiga, förebyggande insatser samtidigt som han vill bannlysa de tidsbegränsade projekten.

Vi har underskattat kulturkrockarna och behovet av att tidigt förklara hur Sverige ser på barnuppfostran och barns utveckling.

– Vi har underskattat kulturkrockarna och behovet av att tidigt förklara hur Sverige ser på barnuppfostran och barns utveckling. Den typen av behov kan man inte bemöta i projektform, det är ju behov som aldrig går över, konstaterar han och lovar att delar av de medel som nu utlovas kan komma till pass nästa år eftersom Stockholms läns landsting sagt sig sakna resurser – trots att alla vill permanenta arbetssättet.

När det är barnmorskorna på barnavårdscentralens tur att komma till tals hamnar ännu fler dilemman på bordet. Bara hälften av dem orkar jobba heltid på grund av den hårda arbetsbelastningen. Ersättningssystemet som gör att alla barnavårdscentraler får lika mycket pengar per besök oavsett socioekonomisk prägel på område gör det dessutom omöjligt att möta behoven.

Mohamed Nuur, socialdemokrat i Tensta, besökte medborgarmötet.
Mohamed Nuur, socialdemokrat i Tensta, besökte medborgarmötet. Foto: Lisa Mattisson

I Stockholm har varje barnmorska i snitt ansvar för 117 gravida och i Rinkeby ägnar barnmorskorna hälften av sin tid åt att reda ut huruvida deras patienter har rätt till gratis mödravård eller inte – ett uppdrag som de anser att administratörer på en central inskrivningsenhet borde ägna sig åt så att de kunde få vara barnmorskor.

– Det är tillräckligt svårt med tanke på språkförbistringarna, de blivande mammornas ofta utsatta situation och bristen på gynekologer. Sedan 1 september i år har inte landstinget ens haft råd att anställa någon läkare här ute, konstaterar Maj Stiff, en av barnmorskorna.

Ibrahim Baylan lyssnar. Sedan drar han sin plan ännu en gång. Förutom en sex miljarder stor satsning på skolan ska det nästa år satsas 500 miljoner för att överbrygga just den här typen av sociala klyftor. Året därpå 1,5 miljarder. År tre ska summan vara uppe i 2,5 miljarder – något som sedan ska bestå i minst tio år.

– Att få verkligheten beskriven för sig är en förutsättning för att man ska veta hur de pengarna bäst kan komma till nytta, noterar han. 

Barnmorskorna och föräldrarådgivarna tackar för att han har lyssnat. Ibrahim Baylan understryker att han menar allvar.

– Jag är en tjurskallig person. Det gläder mig att få vara med om att på riktigt vrida om politiken, styra om resurserna mot tidiga insatser med långsiktiga mål, säger han och tar hissen ner till gatuplan.

Foto: Lisa Mattisson

Efter en kort promenad i frisk luft är han redo att möta medborgarna som bjudits in till Folkets hus. Han berättar att den 1 januari ska den nya myndigheten, Delegationen mot segregation, vara på plats.

– Då ska vartenda departement vara med och se till att det blir rejält tryck i de frågor som rör de ökande sociala klyftorna. Det är helt avgörande för Sveriges framtid att alla aktörer drar åt samma håll, säger han där han står inför ett inte jättestort, men fullsatt auditorium.

När några av de yngre åhörarna frågar hur det är att vara minister svarar han att han inte har tid att känna efter.

Jag spåddes en lysande framtid som fåraherde när jag föddes i sydöstra Turkiet. Sen kom jag till Sverige. Jag var tio år och fick möjlighet att själv välja hur jag ville leva mitt liv.

– Men jag vet att jag spåddes en lysande framtid som fåraherde när jag föddes i sydöstra Turkiet. Sen kom jag till Sverige. Jag var tio år och fick möjlighet att själv välja hur jag ville leva mitt liv. Jag tog den chansen. Det uppmanar jag alla andra att göra också, för vi kan aldrig komma i från att alla har ett individuellt ansvar för de livsval vi gör.

Läs mer: Segregationen ska minska när staden byggs samman 

Baylan både talar och lyssnar under mötet. Han får klart för sig att vissa företrädare för det civila samhället är så besvikna på politiken att de inte vill ha några pengar. Det leder ändå ingenstans. Andra är bekymrade över att civilsamhället i sig är uppdelat, segregerat. Varje förening jobbar isolerat för sig på basis av etnicitet, kultur och eller religion. En tredje grupp menar att det fortfarande saknas visioner.

– Hade det funnits en enkel lösning på den situation vi befinner oss i, då hade vi löst det. Och det är sant – jag kan inte lova guld och gröna skogar till i morgon eller ens om ett år. Jag kan bara säga att vi steg för steg måste ta oss an varenda del av problematiken, avslutar Ibrahim Baylan och får en rejäl blomsterkvast, finansierad av den lokala s-föreningen, som tack för besöket.

 

Fakta.Delegationen mot segregation

Inrättandet av Delegationen mot segregation är ett led i regeringens långsiktiga reformprogram för minskad segregation som sträcker sig över perioden 2017–2025. Den ska fokusera på insatser inom fem områden:

bekämpa brottsligheten

minska långtidsarbetslösheten

lyfta skolorna och elevernas resultat

stärka samhällsservicen och minska bostadssegregationen

stärka demokratin och stödja det civila samhället.

 

 

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.