Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-14 21:12

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sthlm/nils-ohman-forbanna-inte-morkret-ror-pa-dig-i-stallet/

STHLM

Nils Öhman: Förbanna inte mörkret – rör på dig i stället

Bild 1 av 6 12 januari 2019 kl 18.40. Dag 72 av 100 dagars vintermörker. Gärdet.
Foto: Nils Öhman
Bild 2 av 6 6 december 2018 kl 17.23. Dag 35 av 100 dagars vintermörker. Årstabron.
Foto: Nils Öhman
Bild 3 av 6 26 januari 2019 kl 18.42. Dag 86 av 100 dagars vintermörker. Drottningholmsvägen.
Foto: Nils Öhman
Bild 4 av 6 20 januari 2019 kl 16.23. Dag 80 av 100 dagars vintermörker. Riddarfjärden.
Foto: Nils Öhman
Bild 5 av 6 22 december 2018 kl 15.19. Dag 51 av 100 dagars vintermörker. Stadshuset sett i Riddarfjärden från Centralbron.
Foto: Nils Öhman
Bild 6 av 6 19 november 2018 kl 18.51. Dag 18 av 100 dagars vintermörker. Johanneshovsbron, Skanstullsbron och Fredriksdalsbron.
Foto: Nils Öhman

Stockholm 15.55.

Jag måste medge att jag har blivit litet besatt av det här 100 dagar långa vintermörkret vid Stockholms horisont. Jag har skrivit om det förr och nu är det här igen. I dag, 2 november, är det den första dagen av de hundra alldeles för mörka dagarna. Inte förrän 10 februari kan vi äntligen utbrista: nu är det över för den här gången.

Förra året uppfann jag en terapi. Jag gav mig själv i uppdrag att varje dag ta ett foto av mörkret. Antingen före soluppgången eller efter solnedgången. 

Bilderna skulle varieras, upprepning var fusk. Så allt eftersom blev kvällspromenaderna längre i jakt på nya motiv. Avstigning vid mer avlägsna tunnelbanestationer. Vandring längs gator som redan tidigt på kvällen var folktomma. Jag mötte mest hundar som stretade framåt med en huttrande husse eller matte motsträvigt halkande i bakre änden av kopplet. Och ibland något glatt barn, ännu omedvetet om mörkrets destruktiva kraft.

När de hundra dagarna var över kunde jag sätta ihop en – möjligen något depressiv – fotobok med en bild per dag: ”100 dagars vintermörker”.

Men terapin fungerade. Det var första vintern på länge som jag inte sjönk ner i det letargiska djupet. Var det projektet som var förklaringen? Jag hade ju skaffat mig en uppgift i mörkret. Nej, så här efteråt tror jag att förklaringen var enklare: jag rörde ju helt enkelt på mig varje dag hela vintern. Jag satt inte inne, klistrad vid någon blåskimrande skärm. 

Så därför: Förbanna inte mörkret - rör på dig i stället!

Nils Öhman är redaktör för DN Debatt och har tidigare skrivit om Stockholms vintermörker: ”Den mörka tunneln är 100 dagar lång” och ”Jag har sett fantastiska saker i mörkret”.