Hittills i år har det kommit 70 ensamkommande barn och ungdomar till Norrtälje kommun. De flesta av dem är mellan 15 och 18 år, majoriteten från Afghanistan. Sex av dem dök upp vid socialkontoret bara i måndags.

– Vi är inte rustade personalmässigt. Vi hinner inte utreda deras behov, vi vet inte hur de mår och vi hinner inte utreda de jourhem och familjer vi anlitar för att ta hand om dem, säger Catarina Odenberg som nu lex Sarah-anmält socialnämnden i Norrtälje.

Orsaken är att det är uppenbart att de inte kan leva upp till det regelverk som finns kring barn i socialtjänstlagen.

– Enligt den ska vi kunna säkerställa att allt går rätt till och att barnens behov utreds. Men det kan vi inte i dagens läge, fortsätter Catarina Odenberg.

Läs mer: Är livet i flyktinglägret bättre utanför Sverige?

Att lex Sarah-anmäla är ett sätt att ”lyfta frågan till en högre nivå”, som hon uttrycker det.

– Jag gjorde det i samråd med IVO, Inspektionen för vård och omsorg. Jag vet ju att skulle de göra en inspektion här nu, ja, då skulle vi få allvarlig kritik.

Norrtälje är dock inte den enda kommun som lex Sarah-anmält hanteringen av ensamkommande flyktingbarn. Västerås, Trelleborg, Strömstad, Mölndal, Angered och Hässleholm har gjort detsamma.

– Hittills har vi klarat av att ge barnen tak över huvudet, men jag bara väntar på att något ska hända, att vi missar att någon far riktigt illa. Det är ingen bra känsla, fortsätter Catarina Odenberg.

Som hon ser det finns det två möjliga åtgärder. Antingen mer resurser – eller förenklade regler kring de som kommer ensamma utan vårdnadshavare.

– Inget av det är någon enkel ekvation. Men saken är säker – i dag kan vi inte följa lagen och det måste upp i ljuset, säger hon.

De flyktingar som kommit till Norrtälje har antingen bara dykt upp utanför socialkontoret, eller så har de anvisats dit av Migrationsverket och då blivit dit skjutsade.

Majoriteten är alltså mellan 15-18 år, en mindre grupp är under 12. Huvudsakligen kommer de från Afghanistan, Eritrea, Syrien och Irak.

De platser kommunen har tillgång till, dels via ett eget boende och dels via det privat drivna företaget Vårljus är sedan länge fulla, det handlar totalt om ett 30-tal platser.

Övriga har placerats i jour- och familjehem.

– Vi bönar och ber att de som tagit emot ska ta emot fler, vi använder oss av familjer som tidigare bara varit kontaktfamiljer – men vi hinner inte utreda vare sig familjerna eller barnen.

Har ni någon generell uppfattning om hur barnen mår och vilka behov de har?

– Nej. Vi kan bara föreställa oss hur de mår efter att ha varit på flykt genom Europa, många av dem under lång tid.

Enligt Per Arne Andersson, på Sveriges kommuner och landsting, tittar man nu på hur man skulle kunna förenkla vissa regelverk.

– Vi måste se över vilka kvalitetskrav vi kan tumma på. Kan vi till exempel placera två barn i ett och samma rum på HVB-hemmen? Det skulle ju ge dubbelt så många platser fort, säger han.

SKL ser nu tillsammans med andra myndigheter över samtliga regelverk som berör frågan. Det handlar om ersättningarna till kommunerna, om socialtjänst, skola, boende och arbetsförmedling.

– Vi måste gemensamt förenkla regelsystemen utan att tumma på säkerhet och värdigt mottagande. Kommunerna har tagit emot mer än dubbelt så många ensamkommande jämfört med vad man trodde i juni, konstaterar han.