Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-20 16:43

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sthlm/ola-andersson-det-blir-i-basta-fall-en-kitschig-kuliss/

STHLM

Ola Andersson: Det blir i bästa fall en kitschig kuliss

”Vi har hejdat rivningarna” skrev den grönblå majoriteten i Stockholms Stadshus i sin debattartikel i Svenska Dagbladet om det senaste förslaget till ombyggnad av det stora kvarteret på Stureplans östra sida.

Rätta artikel

Det låter lovande. Den tidigare rödgröna majoritetens låt-gå inställning till rivningar och påbyggnader i centrala Stockholm behöver omprövas.

Men hur stora är egentligen skillnaderna mot tidigare förslag? Inte ens tidigare stadsbyggnadsborgarrådet Jan Valeskog, som hittills aldrig missat en chans att skälla ut den nya majoriteten, har några större invändningar mot justeringarna.

Att några gårdshus nu bevaras är förstås bra, men fortfarande skall ett relativt nybyggt hus mot Humlegårdsgatan rivas, liksom två flyglar och glasinbyggnaden mot Grev Turegatan samt, vad värre är, parkeringshuset från trettiotalet mot Grev Turegatan.

Det är ett av de tidigaste parkeringshusen i Sverige, och därför av stort kulturhistoriskt värde. Istället lovar majoriteten att återskapa 1800-tals fasaden på huset i fonden av Kungsgatan. 

Det kan kallas mycket, men inte respekt för kulturhistorien. Originalet försvann ohjälpligt på femtiotalet. Att det skulle kunna återskapas på ett meningsfullt sätt är inte troligt. Det blir i bästa fall en kitschig kuliss, utan annat kulturhistoriskt värde än berättelsen om 2010-talets förvirrade inställning till historien.

Frågan är varför staden överhuvudtaget släpper fram förslaget. Vill fastighetsägaren bygga om inom gällande detaljplan är det svårt att hindra. En ny detaljplan för kvarteret, vilket det är frågan om här, kan däremot ingen tvinga staden att göra.

Det är mycket svårt att se på vilket sätt stockholmarna gynnas av stora ingrepp i kvarteret. Däremot är det lätt att peka på hur det försvårar nödvändiga lösningar av andra välkända problem.

De stora resurser som används för projekt som detta är samma resurser som behövs för att bygga bostäder i bostadskrisens Stockholm. För varje onödigt projekt i city som staden släpper fram ökar efterfrågan på byggarbetare och byggmaterial. 

Det innebär att det blir dyrare att bygga bostäder i Stockholm. I den situation som råder just nu, med sjunkande priser på bostäder, gör det att lösningen på bostadskrisen hamnar ännu längre utom räckhåll.