Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-02 02:45

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sthlm/over-50000-ton-fettslam-hamnar-i-vasken-varje-ar/

STHLM

Över 50.000 ton fettslam hamnar i vasken varje år

Stockholm vatten och avfall spolar regelbundet ledningar som det ofta blir stopp i.
Stockholm vatten och avfall spolar regelbundet ledningar som det ofta blir stopp i. Foto: Magnus Hallgren

Förra året samlades över 50.000 ton slam in från fettavskiljare – tillräckligt för att driva en personbil 2,6 miljoner mil. Kampen mot fettpropparna kostar stockholmarna miljontals kronor. 

– Jobbet är ganska otrevligt ibland, men man blir avtrubbad, säger Robert som suger upp geggan ur ledningarna.

När renhållningsarbetarna hade klättrat ned i brunnshålet möttes de av en märklig syn – en enorm fettansamling på flera ton blockerade avloppet. De spolade med högtrycksspruta flera gånger och flera sjok lossnade, men klumpen vägrade att ge med sig. Till slut lyckades de hacka sig igenom fettmuren.

Händelsen utspelade sig 2002 vid en restaurang i närheten av Mariatorget på Södermalm. Till dags dato är det den största fettklumpen som hanterats av Stockholms stad.

Propparna i Stockholm är inte lika stora som i London, där ett 130 ton tungt och 250 meter långt fettberg blockerade avloppssystemet i östra delen av staden för några år sedan. Vattenbolaget Thames Waters avloppschef beskrev klumpen som ”ett komplett monster”, enligt BBC.

Den här klumpen hittades i en pumpstation i Stockholm förra året.
Den här klumpen hittades i en pumpstation i Stockholm förra året. Foto: Stockholm vatten och avlopp

Men kampen för att hålla avloppsrören fria från fett är ett evigt jobb. Varje dag åker två bilar runt och spolar ledningarna – och de håller sig sysselsatta. Stockholms stad förfogar över 540 mil vatten- och avloppsledningar, längre än sträckan Stockholm–Rom tur och retur med bil.

– När jag började med det här insåg jag att det är ganska bra att torka ur stekpannan. Jobbet är ganska otrevligt ibland, men man blir avtrubbad efter ett tag, säger Robert som har arbetat drygt ett år på Stockholm vatten och avfall. 

Fettproppar bildas när rinnande fett spolas ned och stelnar i ledningsnätet. I fettet fastnar andra saker som spolas ned i toaletten – bomull, hår, våtservetter, bomullspinnar, strumpbyxor, snus, små plastförpackningar och cigaretter. Tillsammans bildar de betongliknande klumpar som kan vara mycket svåra att få bort, därför är det viktigt att jobba förebyggande och regelbundet spola ledningar som man vet orsakar problem.

En gråkall onsdag är det dags att spola rent en avloppsledning på Kungsholms strand som underhålls ungefär var tredje vecka. Normalt sett tar det ungefär en och en halv timme, men den här dagen är det mindre gegga än vanligt i rören även om det simmar lite fett och avföring på ytan nere i hålet.

– Här brukar det vara en sådan här kaka med fett, säger Robert och håller händerna några decimeter ifrån varandra.

Robert på Stockholm vatten och avfall spolar rent ett rör på Kungsholmen i centrala Stockholm.
Robert på Stockholm vatten och avfall spolar rent ett rör på Kungsholmen i centrala Stockholm. Foto: Magnus Hallgren

Han för ned en 160 meter lång slang kopplad till en lastbil i hålet. Slangen har ett spolmunstycke längst fram, vars högtrycksstrålar för den framåt samtidigt som munstycket spolar rent inuti röret. När han drar tillbaka slangen, med hjälp av en fjärrstyrd kontroll, förs fettet med tillbaka och sugs upp av en annan större slang.

Robert brukar se trasor, tops, tamponger, tandpetare, hår, kondomer, tandtråd och delar av skurmoppar i geggamojan. 

– Jag tror att många anser att de här sakerna inte är ett problem så länge de inte ser dem.

Fettklumpar från avloppsledningen på Kungsholmen.
Fettklumpar från avloppsledningen på Kungsholmen. Foto: Magnus Hallgren

Petra Holgersson, pressansvarig på Stockholm vatten och avfall, tycker att det är ett mysterium vad människor spolar ned. 

– Det konstigaste är kanske löständer och mobiltelefoner, men det sistnämnda kan man ju ha tappat i en dagvattenbrunn på stan, säger hon.

Ibland räcker det inte att spola rent med vatten utan renhållningsarbetarna måste bege sig ned i kulvertar och hacka loss fettet, men för att få göra det krävs särskild utbildning och skyddsmask.

– Det är lite farligt, det kan finnas giftiga gaser där nere. 

Hon kan inte svara på hur många stopp som orsakas av fett varje år, men det rör sig om ungefär 80 procent.

– Vi jobbar väldigt hårt för att det inte ska bli stopp, för konsekvenserna är inte roliga. Det kan bli översvämningar hemma i människors källare, eller så kan det rinna ut orenat vatten i sjöar och vattendrag, säger hon. 

Problemen är värst i områden där det bor mycket människor eller där det finns många restauranger, som på Birger Jarlsgatan, Drottninggatan och runt Mariatorget. 

Fastighetsägare är skyldiga att ha fettavskiljare installerade om det pågår livsmedelshantering i byggnaden, men ibland hamnar fett ändå i avloppet eftersom avskiljarna kan vara feldimensionerade eller felinstallerade, eller så går det inte att komma åt att tömma dem. Stockholms stad har möjlighet att ta ut skadestånd av fastighetsägare som bidrar till att fett hamnar i ledningarna, men oftast är det omöjligt att veta vilka de är. Hundratals fastigheter är anslutna till problemtyngda ledningar och fettet kan rinna många hundra meter innan det tar stopp.

En bild inifrån en avloppsledning under Drottninggatan i januari förra året.
En bild inifrån en avloppsledning under Drottninggatan i januari förra året. Foto: Stockholm vatten och avlopp

Fettpropparna är en dyr historia som varje år kostar Stockholms stads skattebetalare miljontals kronor – exakt hur mycket är svårt att bedöma. Det är inte bara spolning av avloppsledningar som ska betalas.

– De orsakar stopp och haverier i pumpstationer, ledningar går sönder och så blir det försämrad kapacitet i pumpstationer och reningsverk, säger Petra Holgersson.

Förra våren avlägsnades ett drygt 43 ton tungt fettberg från inloppskanalen i Käppalaverket, som renar avloppsvatten för elva medlemskommuner norr och öster om Stockholm. Det tog sex personer och en slamsugbil tre dagar att få bort fettet och notan slutade på nästan 250.000 kronor. 

Men rätt hanterat kan fettet bli till värdefull energi.

Om fettet spolas ned i avloppet fastnar det i ledningar eller galler och måste spolas bort eller tas bort för hand, sedan eldas det upp i värmeverket i Högdalen. Förra året skickades varje vecka 44 ton skräp och fett som rensats ut vid reningsverken till förbränning. 

– Det är betydligt mer effektivt om fettet tas hand om av fettavskiljare. Då skickas det till reningsverket i Henriksdal där det finns en anläggning som rötar fettet till biogas, säger Petra Holgersson.

Stockholm vatten och avfall samlade förra året in drygt 50.000 ton slam från fettavskiljare som omvandlades till drygt tusen ton fordonsgas – vilket ger 2,6 miljoner mil med en personbil som förbrukar 0,4 kilo per mil. Fettslammet som hamnar i Henriksdal har ökat stadigt de senaste åren vilket huvudsakligen beror på att fler fastighetsägare tvingats installera fettavskiljare. 

– Det är jättebra att använda som en resurs i kretsloppet. Det är väldigt mycket energi i fettslammet som är bra att ta tillvara i stället för att det åker till förbränning, säger hon. 

Läs mer: Största fettklumpen i Stockholm vägde flera ton

Läs mer: Så undviker du att göda fettpropparna i jul