Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM

På båtluff i Stockholms skärgård

Ångbåtsnördar samsas med utländska turister och naturälskande stockholmare på anrika Norrskär. Med ångbåtsmeny i matsalen och besök i maskinrummet får skärgårdsturen en kulturhistorisk dimension.

Himlen ligger grå över Stockholm när Norrskär signalerar avgång och matroserna Petter Lagerström och Rasmus Östlund drar in landgången från Strömkajen.

Vädret är av mindre betydelse för Ingo Hansen och hans fru Marlies. De hade egentligen tänkt sig en båttur till Mariefred, för det är ångbåtsintresset som styr.

– Men den hade inte börjat gå, så nu åker vi till Waxholm, säger Ingo Hansen, som är ivrig att få veta mer om ett av Waxholmsbolagets två ångfartyg, Norrskär, som gått i trafik sedan 1910.

Hemma i Hamburg jobbar han på en museiångbåt på floden Elbe - den "Dampf Eisbrecher" som finns broderad på t-shirten, och förtjusningen är stor när Ingo kliver ner i det ångande och bullriga maskinrummet och hälsar på besättningen: maskinisten Janne Lennerdahl och eldaren Hasse Rimgård. Han presenteras också för Helge som ångmaskinen heter.

– Det betyder den helige, säger Hasse Rimgård, inte utan viss stolthet. Han har arbetat på Norrskär i över 30 år men ska i nästa vecka "dra sig tillbaka".

– I alla fall på pappret. Det här är jätteroligt. Tekniken i sig är helt fantastisk. Jag har jobbat i 30 år, med ånga i över 15. Det blir en viss stil. Man bränner sig på ett rör, sedan är man fast, säger Hasse Rimgård. Janne Lennerdahl fyller i:

– Ångmaskinen revolutionerade ju en hel värld - som it i dag. Traktorer och maskiner - det mesta gick ju på ånga. Det som är ballt är att det är ett museum som helt plötsligt dyker upp i det moderna trafiknätet landstinget har. Och det kostar inte en spänn mer att åka med. Det är något som Stockholmarna kan vara stolta över, säger Janne Lennerdahl.

Uppe på däck står italienska paret Daniela och Ivan Assael från Milano ordentligt påklädda i tröjor och vindjackor. De fotograferar och beundrar utsikten när båten stävar fram mellan skären. För deras del är det en slump att det är just Norrskär som för dem till Grinda där de ska tillbringa ett par dagar.

– Vi har läst om skärgården på internet och fastnade för Grinda för att det inte ligger så långt ut. Under de två dagarna ska de uppleva naturen, och kanske paddla kajak.

– Det är synd att vi inte hinner vara med om att fira midsommar, säger Daniela.

Det är deras första besök i Sverige som varar i fem dagar på semester utan de tre barnen.

I fören sitter en man och äter medhavda smörgåsar. För DN:s del är det i stället dags att ta plats i matsalen, som är klassiskt inredd med gröna sammetssoffor och vita dukar. Servitrisen Frida Rosén rekommenderar ångbåtsmenyn, med ångbåtsbiff som huvudrätt.

– Den har funnits i alla år. Till dessert är det Skeppare Bengts vaniljglass med punsch. Den heter så efter en skeppare som var ganska glad i punsch, säger hon.

DN:s team nöjer sig med stekta strömmingsflundror och potatismos som också är en storsäljare. Så här mitt på dagen är det glest med gäster i restaurangen.

– Men på midsommarafton är det fullt, så om ni är sugna så får ni boka.

När båten lägger till vid Grinda vid 13-tiden har molntäcket spruckit upp. När alla sällskap hunnit av och Norrskär kastat loss återvänder den och lägger till på nytt. Ett sällskap har glömt tid och rum i restaurangen, och kommer skrattande i land.

– Vi gör en utflykt i dag och lunchade på båten. Det är fantastiskt god mat, säger Jörgen Friberg, som tidigare bott i Dalarö i 22 år. Han beklagar fiskets utveckling i skärgården.

– Ut i skärgården vill man ju. Och strömming vill man ju äta. Men vet du att när jag frågade på Dalarö om strömmingen där så var den inte från trakten - den kom från Göteborg! Det är ju sjukt, att Stockholms skärgård inte har någon egen strömming. Under 60- och 70-talet fick vi massor av både abborre och gädda.

På Grinda är det möjligt att göra ett nästan två timmars strandhugg för att sedan fortsätta ångbåtsturen med Norrskär. Det italienska paret drar sina rullväskor längs de välmarkerade gångvägarna, och letar sig fram till den lilla stuga som de bokat. Den ligger skogsbrynet, och har samtidigt utsikt ut mot havet.

– För oss är det här väldigt speciellt. I Italien är det svårt att hitta riktiga skogar. Förutom i bergen då. Det här är lite som i Aostadalen där vi har ett hus, säger Daniela, som under Sverigeresan gärna vill äta typiskt svenskt.

– Jag gillar inte sill, men jag har ätit lax tre gånger.

En dag i början av veckan, och innan säsongen tagit fart är det glest med besökare på det annars mycket välbesökta Grinda. På ängarna runt om är gräset nyslaget, och allt tycks vara förberett för midsommarafton. De bräkande fåren i hagen nedanför värdshuset gör känslan närmast pastoral. På den lilla stranden vilar Tuva Lundkvist på en filt medan hennes mamma Bente Henriksson passar fyraåriga tvillingarna Signe och Hedda, som plaskar i strandkanten. – Vi är badmänniskor, säger Signe.

Familjen kommer från Solna, och tillbringar mycket tid ute i naturen, och utforskar länets naturreservat. Klockan 7.15 bar det av hemifrån Solna. Frukosten klarades av på båten och i den välfyllda ryggsäcken finns både lunch och fika. Hittills har de inte varit så mycket i skärgården. Men det ska bli mera nu.

– Vi pratar om att åka ut när det blir bär och så. Det finns ju ganska många ställen, säger Tuva Lundkvist, och berättar att barnen är vana vandrare och campare sedan flera år tillbaka.

– De var två år när vi var ute på sin första flerdagsvandring. Enklast är om vi rör oss i skogen på en stig.

I skuggan en bit bort har pappa Leo Ginsburg spänt upp en hängmatta. Han har gett upp fisket.

– Jag har haft otur med fisket på sista tiden.

Vid det här laget är det ordentligt varmt, och dags för DN:s reporter att kasta sig i vattnet innan vi skyndar tillbaka till hamnen, där många resenärer väntar. Den betydligt snabbare Cinderella anländer strax innan Norrskär. Men det är en helt annan upplevelse, intygar Magnus Johansson, som sitter i salongen på undre däck, och kan jämföra.

– Det är en helt makalös båt. Högblank. Du kliver in här och det doftar linolja - ett extra plus, säger Magnus Johansson. Han är musiklärare i Österåkers kommun och har tillbringat dagen på Gällnö i kollegialt samkväm. Men på ditvägen gick färden med betydligt mer snabbgående Cinderella.

– När den sätter i gång...det bullrar och det stinker från skorstenarna. Det är som en liten finlandsfärja i miniformat. Jämfört med här där det är en skön samtalsmiljö, säger Magnus Johansson som slagit sig ner i salongen under däck där många tar igen sig efter en dag vid havet. Här finns en kafeteria och många äter glass.

Ute på däck friskar det i bra, men Mats Peters sveper in sig själv och barnbarnet Maj Magnusson Peters i en filt så att de kan sitta kvar och hålla koll på båttrafiken rakt föröver. De pratar om de olika Waxholmsbåtarna.

– Där har vi Västan. Den är väldigt lik Storskär, men på den har man tagit bort ångmaskineriet, men den är gullig i alla fall, säger Mats Peters.

Han och hans fru tillbringar mycket tid i skärgården. Gällnö är en pärla, tycker han. Liksom Ingmarsö.

– Vi missbrukar Waxholmsbolaget, kan man säga. Vi bor i Vaxholm som vi har som en språngbräda ut i skärgården. Eftersom vi är pensionärer så kan vi välja behagliga båtar. Norrskär är den enda där man kan sitta långt fram på en bänk.

Närmast väntar några dagars vistelse på Huvudskär där de hyrt en stuga. De besöker olika öar. Något eget ställe har de inte, och ingen båt.

– Jo, en kanadensare. Men har man ett eget ställe så missar man ju allt det andra.

Några trappor upp håller Mårten Werle koll på kursen.

– Jag har trevlig utsikt på jobbet. När man närmar sig Stockholm sjövägen så är det grönt hela vägen. Åker man bil eller tåg så är det vägar överallt, säger han som är båtens befälhavare, eller skeppare, som den övriga besättningen säger. Han är också en sann ångbåtsfantast.

– Det här är ju väldigt driftssäkert. Det gör inget om det blir strömavbrott - det går att köra ändå. Det roliga är att ångbåtarna går i reguljärtrafik och samtidigt är en turistmagnet.

Det är speciellt att jobba på Norrskär som också har mer personal än ett vanligt fartyg, säger Mårten Werle.

– Den kräver lite mer personal, men allt underhållsarbete sköts av maskinisterna och eldarna. Man behöver aldrig ta in någon.

Norrskärs kock Anna Ström kommer upp på bryggan, och det smids midsommarplaner, då alla jobbar.

– På midsommarafton och midsommardagen, då går allt som flyter. Är det fullt så sätts det inte extrabåtar. Det avgår 20 båtar i timmen från Strömkajen, säger Mårten Werle.

För personalen är det arbete, förstås, men inte bara det.

– Det här är det bästa jobbet jag haft sommartid. Jag är ute och åker hela tiden och har vacker utsikt jämnt, säger Anna Ström.

Vi närmar oss Vaxholm, och Norrskär måste gå ner till åtta knop. Mårten Werle signalerar med ångvisslan. Han visar en liten mobilfilm för att förklara hur båtens telegraf fungerar. När han uppifrån styrhytten drar i telegrafens spak för att sänka farten går en signal ner i maskinrummet där maskinisten reagerar blixtsnabbt.

Men så är det också - ofta - hans bror som jobbar där.

– Vi är uppvuxna i Vaxholm och hade koll på alla ångvisslorna.

Men långt ifrån alla stockholmare är lika bekanta med skärgården, tror han.

– Jag undrar hur många stockholmare som aldrig varit i skärgården. Många tror nog att det är krångligt. Men det är bara att gå ner på Strömkajen och hoppa på. Biljett löser man ju ombord och man behöver inte boka. Det är lätt att övernatta, för det finns en massa vandrarhem.

När klockan drar mot fem och Norrskär är på väg in i Stockholms inlopp, jobbar personalen med dukningen i matsalen. Redan klockan 18 är det dags för kvällsturen som har en delvis annan rutt, och är en populär middagstur. Och då är det fullbokat.

– Då kommer det stammisar. Vi till och med dukat i aktersalongen, som egentligen inte används längre. Men där har de suttit i alla år, säger Frida Rosén.

• Bland Waxholmsbolagets båtar

• Bland Waxholmsbolagets båtar finns två ångfartyg, Norrskär från 1910 och Storskär från 1908 som båda går i den reguljära kollektivtrafiken, och det går inte att boka plats. Under vår, sommar och tidig höst går särskilda ångbåtsrundturer från Strömkajen, både på dag - och kvällstid. Det finns kafé ombord, och det går att boka bord i matsalen.

• Biljett för en resa i skärgården med Waxholmsbolaget löser man ombord. Pris för en enkelbiljett: 45-130 kronor helt pris, reducerat pris: 30-80 kronor.

• Båtluffa i skärgården: Båtluffarkortet gäller fem dagar och kostar 420 kronor, och med det kan man åka runt mellan olika öar.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.