Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-25 05:19

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sthlm/raffella-lindstrom-min-far-italienaren-har-aldrig-kant-att-han-tillhor-samhallet/

STHLM

Raffaella Lindström: Min far italienaren har aldrig känt att han tillhör samhället

Södertälje 14.36. 

Rätta artikel

”I Sverige kommer jag alltid vara invalid”. 

Trots sina val av ord försöker min far häva ur sig ett skratt. I stället slutar det med ett halvdant leende. Jag saknar ord för att svara något vettigt och det blir tyst i lägenheten.

Som barn ogillade jag att besöka honom i hans etta utanför Södertälje. Dels var lägenheten alldeles för liten för en vuxen och två barn, men likaså ogillade jag faktumet att min far hade dåligt med pengar. Det osäkra bostadsområdet, den halvtomma frysen och de begagnade möblerna visade tydligt att hans lön inte räckte till. En orsak till varför han saknade större inkomster var att han saknade stora delar av känseln i höger hand, efter en arbetsskada från en av restaurangerna han arbetade på. 

Min far, italienaren som tar sig fram på knagglig svenska, har aldrig känt att han tillhör samhället. Trots att han har haft familj, vänner och kollegor i Sverige saknar han känslan av tillhörighet. Min pappa har aldrig röstat i det svenska valet. Jag tror knappt att han vet hur det går till. Han umgås sällan med vänner som inte är italienare eller har latinamerikanskt ursprung. 

Trots det har han stannat kvar i ettan utanför Södertälje. När jag läser boken ”Vem dödade min far”, av författaren Édouard Louis, tänker jag på min far under läsningen. Att leva i ett land, utan att känna sig som en del av samhället, i över 20 år, lämnar med högsta sannolikhet avtryck på människans väsen. 

När jag till slut kommer på något att svara frågar jag hur han tänker göra härnäst. Genom att sälja lägenheten planerar han att köpa ett hus två timmar utanför Rom. Stockholm är både kallt och ensamt. Det fascinerar mig hur en människa kan hamna utanför samhället trots ett helt liv i en och samma stad. Likaså hur den enda rimliga lösningen verkar vara att flytta därifrån. 

I motsats till mitt yngre jag uppskattar jag nuförtiden hur stark min far är, som trots sin känsla av utanförskap, har stannat kvar. I stället för att längta efter en Svenssonpappa är jag glad över att ha en far som pratar betydligt högre än gemene man när vi promenerar på stan. Som sällan tvekar innan han tar plats eller ställer raka frågor. Trots att somliga tittar nyfiket på honom. 

Raffaella Lindström är reporter på Dagens Nyheter och hoppas att färre människor känner sig bortglömda i framtidens Stockholm. 

Bäst på stan just nu: När regnet faller över Odenplans betonggator, doften sprider sig i hela kroppen.